Hynnenäs, bara namnet.....

Björkbackens dansbana i Hynnenäs, ligger verkligen i en björkbacke. En rotunda med tak, väggar och fönster. Ser likadant ut som för 50 år sen, när jag mer frekvent besökte de flesta närliggande dansbanor. Till och med toaletten var från 50-talet.

 När vi äntligen kom fram kom också regnet. Det formligen vräkte ner, paraplyerna i baksätet kom väl till pass. När vi parkerat bilen, löst biljett och tagit oss in i rotundan gällde det att hitta en plats att sätta kaffekorg och rumpa på!!  Det var redan fullt med gamlingar alla över 65 år, damer och herrar, så vi platsade bra i gänget. Det var ett färgglatt gäng damer, allt från vitt till svart. En mycket stilig kvinna i en röd klänning med vita prickar och välordnade lockar och knallröda läppar slog sig ner jämte oss. Lite senare kom en lite rundlätt dam med svart klänning och knallgula tights och gråmelerat hår kom med sitt lilla gäng bestående av en syster tror jag och en väninna och deras män och satte sig hos oss också. De knallgula tights var en glad och skrattig kvinna som genast tog kommandot vid bordet och  på dansbanan. Hennes syster och väninna var inte lika hejiga men pratglada och dansanta var dom alla tre. Det buggades och Svingades och foxtrottades så till den milda grad att en del herrar måtte byta skjorta i pausen. Trots att det inte fanns några dörrar att stänga ute kylan från vinden och regnet. Den rödklädda kvinnan fick tyvärr inte dansa  så mycket, hon var både snygg och dansant men ingen herre verkade gilla henne, så hon blev vad vi kallade en panelhöna förr. Men det var dom som fick dansa, hela tiden, så svetten rann i pannan, det gick till så att när dansen var nästan slut ryckte det i ärmen och så hade man en annan kavaljer och efter pausen blev det damernas tur att rycka i ärmen och det ska jag säga att det var dom duktiga  på. Snabba som vesslor, maken hann inte onnan, svetta o trötta o velle bara seda ain stonn men ölla velle dansa mä hanom!! Tillslut såg jag honom försvinna ut i den sena kvällen, som tur var hade regnet slutat, så när han kom in var han inte duschad men betydligt svalare och samma skjorta hade han på sig!

Innan det blev paus, spelades det Jägardansen ,namnet stämmer det blev en jakt utan dess like. Här gällde det att kasta sig över första bäste "karrarant," om man ville dansa och det ville jag!  Dansa Jägardansen är som att spela  på lotteri, antingen drar man en nit, och får försöka hänga med i hit och dit och slit och släng i dansens virvlar eller drar man en vinstlott och får glida runt på dansgolvet o njuta till musikens ljuva toner. Jag kan säga att jag fick göra båda delarna. Dessutom fanns där en karl som utmärkte sig genom att hela tiden snurra och   vända och backa och promenera över dansgolvet, i och för sig i takt med musikensamtidigt som  han log hela tiden och såg ut som; Ser ni vilken danscharmör jag är? När han egentligen var liten och rund och dansade si så där. Men där fanns andra också som var väl insatta i dansens konst. Långa, korta, tjocka och smala. Väldoftande, svettdoftande, brännvinsdoftande och "förmycketrakvattendoftande"! En del i kläder som satt där dom skulle och i lagom storlek, andra i ett nummer för små skjortor och ett nummer för stora byxor! Nåväl alla damer var inte heller så snyggt klädda. En snipig svarthårig liten dam hade hittat skor med jättehöga klackar som hon inte hanterade så bra och svarta smala byxor och guldskärp. Överdelen liknade mest en svart trasa som hängde lite snett på henne.  En annan dam var lång och smal som en "hässjestör" och såg ut som om hon var på begravning. Men alla dansade dom, mer eller mindre bra. Roligt att vara iakttagare ibland, dock inte alltför länge, "panelhönekänslan" kommer snabbt!!
Efter en välbehövlig paus med kaffe, prat och skratt var vi redo för nästa avdelning. DAMERNAS!
Nu började den verkliga kalabaliken!  Kärringarna var som vesslor, jättesnabba. Jag hade inte en chans, tills jag förstod att här gäller djungelns hårda lag. Snabbast vinner!!  Sen svävade även jag omkring i min vita sommarkjol och turkos jumper. Synnerligen kallt om bena ska jag säga. När solen gått ner bakom "bonnens" dass, var dansen slut och vi återvände till hemmets lugna vrå, med trötta ben och skrattet o musiken i gott minne.