En liten varning i denna text kommer det att finnas ord på dialekt men en konstig stavning. Begriper ni inte direkt , rekommenderar jag att försöka uttala ordet precis som det står. Begriper ni inte ändå får ni helt enkelt gissa. Orden behövs för att berättelsen.
Ordet Lekland kom upp och jag mindes mitt eget lekland. Om man som lilla tanten är född på 40-talet så fanns det lekland lite varstans. Inte som idag i stora hus, typ hangar där man måste betala för att få vara. Nej, nej. För min del var det skogen, ängarna, vägarna ,sjöarna och andra små vattendrag som en dyig bäck till exempel.Så mycket roligt jag hade i mosabäcken i Kullan. Grävde upp äcklig lera , stampade med stövlarna i bäcken fortare och fortare så dyvannet skvätte över hela mig och stövlarna blev fulla med gyttja och i värsta fall fastande de i bäcken. Då klev jag helt enkelt ur stövlarna, drog upp dem varpå det nästan alltid blev så att jag ramlade, gärna på rygg så att alla kläder blev blöta och håret fick en inpackning av bara farten. Hem och byta till torra kläder, ut igen, kanske var det eken som hägrade . Där kunde jag klättra högt upp, titta ut mellan lövverket och se ner till Svansjön. Ibland hade jag dockvagn och docka med på dessa vanskliga utfärder och det går det vet jag, att ta med en dockvagn upp i en stor ek!!Cykla ner till Svansjön och hoppa runt på stenar längs kanten och akta sig för att ramla i vattnet, var en annan lek som jag praktiserade ibland. Leklandet innehöll också en lekstuga. Den stod vid väggen på Loen om ni råkar veta vad det är! Hade fyra väggar och tak, en dörr men hemska tanke inget FÖNSTER. Målad med överbliven röfärg. Full av kreativitet byggde jag till ett uterum eller ska vi kalla det vinterträdgård.Jag hittade gamla tegelstenar och en massa spisringar som jag släpade hem, lite taggtråd, en övergiven kaffekedel o några gamla glas. Med detta som bas började jag bygga till lekstugan. Gjorde ett besök i uthuset, hittade lite vedklampar, lite brädor en och annan gammal trälåda. Av detta byggde jag min eget lilla uterum. Det hade varken väggar eller tak men där stektes sill, bakades bröd och kokades kaffe. Hela naturen runt om fanns att tillgå för att hitta ingredienser som i min fantasi blev spätta eller sill, frökapslar blev blev kaffebönor, lera från bäcken, vilken fantastisk deg. Allt dekorerades med blommor, gräs och fina stenar. Endast dagar med mycket regn tillbringades inne i lekstugan som pappa byggt. Det sista som gjordes innan jag avslutade dagen ute i leklandet var alltid det samma. Kvasten som var inköpt av Quasta-Frida hämtades och så städades det lite, bort med sand och sten och annat skräp, lite dyvatten från bäcken fräschade upp golv o tegelsten och gav en angenäm doft av sur mosse. Därefter ställdes Ouasten på sin plats och jag gick vidare för att äta middag, rita vid köksbordet eller bara sitta nära den varma vedspisen och klappa Sickan eller Silkestass som var några av våra katter. Alla ligger begravda på kattkyrkogården i Vången, i en skokartong med lite trasor i. Pappa agerade kyrkogårdsarbetare och jag bestämde psalm, alltid samma Tryggare kan ingen vara. Vi sjöng tillsammans, det ni. Vilken härlig pappa jag hade.
Annandagskaka blir sällan bakt, sa min min bästa och äldsta väninna alltid. Hon finns inte mer i den här världen men jag har anammat hennes uttalande . De behövs alltid. Idag blev kakan bakt i alla fall.
