Julen står för dörren, Lilla tanten kom att minnas sin barndoms jular. Det blir ett bra blogginlägg tänkte hon. Ute är det vitt på marken, inte av snö utan frost. Vackert men farligt för en Liten tant som varit ute och gått i mörka kvällen. Trottoaren var glashal så Lilla tanten gick på gatan , på rätt sida mot mötande trafik, med reflexväst på. Det gick bra, var lagom kallt, tyst och vackert, Kyrkan tronade vit och upplyst mitt i byn och det var fritt fram för Lilla tantens tankar.
När Lilla tanten var en liden grebba, och bodde i Kullan i ett litet rött hus, var vinterkvällarna mörka. Det fanns inte gatubelysning som idag så mörkret var kompakt. Det fanns inte TV , inte telefon och inte bil. Ja, det är längesedan Lilla tanten var en liden grebba. Hur som helst, även då var förväntningarna stora inför julen. Pepparkakorna skulle bakas i vedspis, det var inte lika enkelt att få till värmen som idag. Lilla tantens mamma kavlade deg, och tog ut tunna, tunna fina pepparkakor, och den lilla grebban fick en degbit att hantera med kavel och pepparkaksformar. När alla pepparkakorna var bakade och köket var varmare än en bastu , öppnades ett fönster och den kalla vinterluften kom in, och det blev fort svalare i köket. Mamma plockade fram den stora plåtburken ur skafferiet och sen plockades alla kakor ner och sparades till jul, alla utom grebbans, Hon fick ha sina i en egen liten burk, de kom till användning när det var kaffekalas för dockorna och katten och ibland för bästisen Karin. Knäck kokades varje jul, och varje jul blev den lika rinnig, till mammas förfäran. Juldukarna kom fram och ströks och lades på borden. Adventsstjärna i fönstret och adventsljusstaken med fyra vita ljus i kom fram till första advent och inte en enda dag innan. Det blev många turer till Sigfrid Johnssons affär och "Koppran", för att inhandla, nötter, mandel, russin , fikon, dadlar och apelsiner. Inte vilka apelsiner som helst utan apelsiner från Jaffa!! Naturligtvis den hemska saltsillen som låg i en tunna i affären , den var slemmig och luktade pyton, men på julafton låg den i en fin glasburk, skuren i bitar med lök och ättika. Lutfisk skulle det också vara på julen, den luktade fy attan och hur den smakade vet jag inte för jag åt inte av denna för mig "räliga" maträtt. Julskinka däremot var ju gott och köttbullar varvade med prinskorv och kokta ägghalvor gick an att äta för grebban. För att inte tala om Ris á la Malta. Det bästa av allt.
 |
| Ni ser så går det till och tomtarna tittar på. |
Men innan julmaten kom på bordet, kom ju GRANEN. Kvällen före julafton stod den där grön och grann i finrummet, jo vi hade ett finrum, som användes endast vid större högtider och kalas. Hur granen kom in i vårt hus vet jag inte, förmodar att min pappa hämtat den i skogen. Eftersom vi inte var skogsägare hade han antingen frågat om lov eller stulit den. Brottet får anses som avskrivet eftersom det hände i den grå forntiden. Tillbaka till GRANEN, den stod i ett träkors med ett hål i mitten. Den vattnades inte och åkte ut när den började barra, eftersom den stod i finrummet där det var svalt höll den i allmänhet ut tills tjugondeknut!!! Mamma och jag klädde den , stjärnan i toppen , som en dag byttes ut mot en glänsande, färgglad toppspira i glas. Inhandlad hos Sigfrid Johnsson. Sen kom julgranskulor i olika färger även de i glas. Metallfåglar i vackra färger med sidensvansar. Glitter och flaggirlanger. Ungefär här brukade mamma komma underfund med att vi måste göra nya smällkarameller! Fram med silkespapper, sax, klister, strumpsticka,bokmärke och polkagrisar. Strumpstickan användes till att krylla fransen med!! Polkagrisen skulle ligga inne i smällkaramellen. Lite sytråd och den var färdig att pryda granen. Sist sattes ljushållare och stearinljus dit. Då kom pappa in och hängde dit "sprakhängena", som gnistrade och brann när man tände eld på dem på julafton. Nu fattades bara julklapparna som i vår lilla familj var ytters få men alltid lika välkomna. Julklapparna inhandlades också i "Koppran", Sigfrid Johnssons eller Albert Jönssons.
Grebbena fick alltid en liten slant att handla för, till mamma och pappa. Som jag minns det var det alltid till Sigfrid Johnsson hon gick för att med farbror Bertils hjälp välja ut en lämplig present, som han slog in i grant julpapper med tomtar på och ett fint glansigt snöre om. Grebbena skrev med sin barnsliga handstil God jul mamma, God jul pappa från Grebbena direkt på paketen , etiketter var inte uppfunna på den tiden.
Alla julklappar lades i en liten hög under granen ,sen försvann de på julaftons förmiddag för att sen återkomma i tomtens julsäck. Hur nu det gick till. Den olidliga lilla rödklädda gubben behagade aldrig uppenbara sig före klockan arton och vid det laget hade grebbena väntat och väntat och väntat i all oändlighet.
Ja det var det minnet det! En God Jul önskar Lilla tanten sina trogna läsare.
