Första och delar av andra dagen i Jerusalem.

Då så---  av någon obegriplig anledning blev det lilla sällskapet med Lilla tanten i släptåg sena till incheckningen  på Copenhagen Airport,  den stackars assistenten hade fullt upp med att övertyga den lilla incheckningsapparaten( istället för en levande människa)  att ta emot våra pass och ge oss bagagelappar. Därefter skulle bagaget till inlämning och vi skulle vidare till säkerhetskontrollen. Med booarding pass i en hand och passet i den andra, blev det att springa och det är ju nästan det enda en liten tant inte kan. När de tre assistenterna nått fram, slutade Lilla  tanten springa, därför blev vi absolut sist in i "propellerbussen". Efter oss stängdes dörren och i stort sett när vi satt oss startade resan mot Israel. Stort plan, trångt och varmt. När vi lyft och flög omkring någonstans ovan där, ville Lilla tanten tända läslampan !  Är ju egentligen inte så svårt, men lite mörkt och svårt att se symbolerna som sitter högt ovan Lilla tantens huvud, tryckte  hon på service knappen!!!!  Assistenten på andra sidan gången log lite prövat men hjälpte till att be om ursäkt så gott det gick. Nu var lampan tänd och Lilla tanten tog upp den medhavda boken och sen gick tiden fort kan ni tro. Lite frukostkaffe och en macka inhandlades av en förtjusande flygvärdinna och snart meddelade styrman eller pilot eller  vad han nu titulerades, att vi strax skulle påbörja inflygningen till Ben Gurion i Tel Aviv!!  Då övermannades Lilla tanten av sorg över att inte Lilla farbror´n var med, fast det kanske han var, fast hon inte såg honom. Lock för öronen men inte ont, näsdroppar och klubba att snutta på och se där vi landade sakta och fint. Nu började en lång väntan i planet innan vi fick lämna och gå in i ankomsthallen. Nu skulle passen kontrolleras både en och två gånger och sen var vi äntligen ute. Oj där kom bagaget och där kom Lilla kusinen från stora världen och lätt som en plätt satt vi i en Volvo och åkte mot Jerusalem . När vi checkat in på residenset och fått hälsa  på övriga familjen blev det lunch i trädgården. 30 oktober och vi satt ute och åt lunch och Lilla tanten njöt av värmen, maten, trädgården med alla blommor, oliv och citron-träd. Och de skrikande papegojorna som flög över oss eller satt  i de höga träden.
När vi gjort oss hemmastadda i gästrummen och vilat en liten stund,var det dags att ge sig iväg med Lilla kusinen till Azzahra, en restaurang i Ö Jerusalem, på vägen dit såg vi muren kring Gamla staden i Jerusalem,dit skulle vi dagen efter, massor av bilar, cyklar och människor. Efter en god middag bestående av Hummus, Mutabbal, Tabouleh, Fattoush mm var det dags att åka hem igen. Denna gång med Lilla kusinens man, som chaufför,  genom en stad där trafiken satte en ära i att TUTA väldigt aggressivt och hela tiden.                                                                                                                
Denna första dag avslutades med en stunds småprat med värdfolket och sen var det skönt att lägga sig och sova.
Dag nr två jobbade vårt värdfolk och den minste lille värden var i skolan så vi fick klara oss själva vilket inte var svårt eftersom vi blivit informerade dagen innan, och det fanns kartor och en skriven hälsning till oss i köket. Lilla tanten konstaterade när hon vaknade att just idag den 31/10 hade en väldigt god vän fyllt år om hon levat och sen traskade hon ner för ett antal vackra stentrappor och påbörjade frukosten i ett för henne okänt kök. Efter att ha dragit ut i stort sett alla lådor, öppnat alla skåpdörrar blev det både kaffe, nybakade bagels , youghurt och juice. Vi kunde sitta ute och och äta frukost bara det! Vi städade efter oss , gjorde oss klara för promenad genom Jerusalem till Jaffa porten .Lilla tanten kände sig trygg med att ha sin assistenter i närheten hela tiden, så hon kunde ägna sig åt att titta och titta. Lilla tanten behövde inte ens bry sig om var vi gick eller hur vi gick. Bara göra som hon blev tillsagd. Nu går vi ! Stanna! Kom nu! Du får kolla mer sen!! Så där lät det ungefär. Framme vid Jaffa porten inhandlades en knallgul bulle, i tron att det var saffran, medan vi väntade på vår guide, som skulle ta oss runt i G;a Jerusalem. Språket var engelska!!  Jaha, hoppsan, hur skulle Lilla tanten reda detta ??  Mer om detta i nästa avsnitt.  Om ni saknar bilder beror detta på att de är i en mobil och en kamera som Lilla tanten i dagsläget inte klarar att föra över ifrån. Så hav tålamod de kommer lite längre fram. Dessutom om detta avsnitt ser konstig ut så är det inte Lilla tantens fel utan datorn som lever sitt eget liv just idag.

Det var en gång en liten tant.....

Likt överskriften började alla mina barndomsagor. Men detta är ingen saga utan har faktiskt hänt på riktigt och roligt var det också.
Lillestorebror träffade sin kusin, inte från landet, utan från den stora stora världen en dag i kommunens Maxi varuhus, och vad hände? Lillestorebror blev inbjuden att tillsammans med sin familj komma och hälsa på kusinen i den stora vida världen OCH ta med sin familj och sin lilla mamma, som alltså är att likställa med Lilla tanten. Lilla tanten var inte sen att tacka ja. Faktiskt utan att tänka sig för men det gick bra ändå.

I eftertankes tid kom Lilla tanten på att det faktiskt var sex år sedan hon suttit i en "tecken dära propellerbuss"!! Lite skakis kändes det men varför inte pröva vingarna och se om de bär?

Det gick en hel del veckor innan det var dags att börja tänka över vad som skulle behövas där ute i vida världen. Resväska, hade Lilla tanten , men inte någon modern i snygga färger. Det fanns en svart stor väska och en liten ljusgrå. Skrevs upp på komihåglistan: Ett st resväska i modern tappning.
Passet måste kontrolleras så att det var giltigt och det var det faktiskt, sen var det försäkringar. För en Liten tant i sin bästa ålder, behövs försäkring för det mesta som att gå vilse, inte kunna äta konstig mat, inte hitta till hotellet, inte kunna checka in på flygplatsen o.s.v. Tack och lov hade Lilla tanten tre stycken assistenter med sig som var i tjänst dygnet runt. Lillestorebror, hans förtjusande fru och den lilla dottern. Alla dessa tre gjorde ett gott arbete, bar väskor, höll reda på när passet skulle visas, tågbiljetten köpas och att det var till Bromölla och inte Barsebäck Lilla tanten skulle. Dessutom letade de toaletter, hissar och taxibilar och inhandlade bagels till frukosten varje dag.

Resväskan var ju en historia, inlånad av lillasyster yster i familjen, blev fullpackad med onödiga kläder och skor. Nåja en del behövdes ju, men vare sig regnjackan eller paraplyet och inte heller finklänningen kom till användning. Däremot alla böcker som kommit med, blev utlästa och ytterligare en inlånades från svärdotterns bibliotek. Väskan vägde ,enligt storelillebror, bly. Ständig fråga; Va fasen har du i väskan tegelsten?

Vid säkerhetskontrollen på Copenhagen Airport fastnade Lilla tanten i säkerhetskontrollen, larmet gick igång och lampor blinkade. Lilla tanten fick nästan andnöd och tänkte fasen nu hamnar jag i fängelse, men så illa blev det inte. När lite av allt guld hon var behängd med plockats av gick det bra att gå igenom. Hemresan, från Ben Gurion i Tel Aviv , gick bra därför att Lilla tanten redan i ett tidigt stadium hade plockat bort allt guld och lagt det i en ful grå plastpack, som inte behövde gå igenom nån  säkerhetskontroll. Den kontrollerades  av en liten dam med barsk uppsyn vid sidan av.

Att flyga har ju sin bekymmer för en Liten tant som har smala örongångar, vilket gör att hon blir mer eller mindre döv ett tag efter landningen. Trots nässpray och klubbor att snutta på så saliven rinner längs hakan oupphörligen.
Som sagt glöm inte att följa denna lilla historia den blir bara bättre o bättre dag för dag.

Detta är bara början av resan i nästa avsnitt kommer lite om landet i vida världen vi besökte och alla Lilla tantens bekymmer och färdigheter som t.ex. försvunna sockar, kontokort som inte fungerar , skjutvapen , galna bilister och fantastika guider som pratar engelska , ett språk som Lilla tanten förstod ganska bra till hennes stora glädje.