onsdag 6 april 2016

Ytterligare en eller två tantfunderingar.

Hur kan det komma sig att det mera sällan nu för tiden skrivs med stora rubriker när det hänt något roligt eller bra? Däremot varje dag fylls tidningar, radio och TV av hemska händelser, eller tråkiga händelser, död och elände.
I vårt lilla län debatterar landstings fullmäktiges ledamöter den eviga frågan om ett nytt sjukhus, två gamla sjukhus eller ett gammalt sjukhus. Alla har sina fantastiska uträkningar på hur största och bästa vinsten ska åstadkommas. Varenda liten politiker i länet vägrar se helheten, mera fördelen för den egna lilla sfären. Om det nu är så att det blir allvar av region Skåne-Blekinge, så finns det ju gott om sjukhus i den nya regionen, UTAN  att vi ska lägga många miljarder på att bygga ett nytt sjukhus i Blekinge. Följdfråga på detta, hur kan det bli en vinst att bygga nytt, om det inte går att avyttra de två nu fungerande sjukhusen? Vem vill köpa två gamla uttjänta sjukhus, för det måste de ju vara, eftersom de inte går att använda mer, eller tänker Lilla tanten fel nu ?  Vore det inte bättre att försöka hitta källan till den dåliga ekonomin i den nu rådande situationen?  Dålig arbetstider? Dåliga löner? Inga möjligheter till att vara sjukledig, hemma med sjuka barn, semester eller utbildning? Stafettläkare, stafettsköterskor? Brist på läkarsekreterare och duktiga och kunniga städpersonal? Om var och en gör det de är bra på blir nog kostnaderna därefter. Dessutom varför en mängd politiker i fullmäktige som kostar arvoden? En liten men bra styrelse som valts efter kompetens och inte efter parti tillhörighet vore kanske en bra idé. Eller varför inte statliga sjukhus? Då kanske skulle det kunna bli en styrelse som verkligen ser vad som är bra för hela denna regionen och inte bara se sitt eget intresse i saken. Ja,  ja  Lilla tantens tyckande kanske inte är så väl genomtänkta heller när allt kommer omkring men nu fick hon  detta sagt.


Idag var det faktiskt flera lite småtrevliga reportage i BLT, som är Lilla tantens husorgan sen många år tillbaka. Dels ett reportage om en liten butik i Näsum, som sålde kläder och garner. Trevlig bild på ägarinnan och sortimentet också. Inte helt fel. Dit ska Lilla tanten en dag, nån gång, när tillfälle ges. Ett annat reportage om handarbetetes värde , läste jag också.Barn och ungdomar fick bättre resultat i skolan med textil lektionernas hjälp. Det krävdes, det har Lilla tanten vetat länge men ändå, att man såg till varje barn och lät dem ta hem sina tillverkade alster  och använda dem direkt. Alla barn gillar att tillverka saker som går att använda. På Lilla tantens tid hette det sy slöjd och det var inget kul. Först sydde vi en nåldyna, som jag har kvar än, den är faktiskt riktig fin för att vara gjord av Lilla tanten i åttaårsåldern. Sen blev det en slöjdpåse, en liten väska att förvara nålar i  men sen började eländet när Lilla tanten skulle lära sig sticka. Det var helt omöjligt att förstå, att inga maskor skulle dras åt så att det inte gick att flytta stickan! Tårar, svett och en och annan svordom när ingen hörde över den förfärliga "hosan" som aldrig blev färdig. Men sextiofem år senare är Lilla tanten en fena på att sticka sockar och roligt är det!! Nu till detta att barn inte rör på sig tillräckligt  ej heller  gillar gymnastik eller idrott!!  Nähä, men på Lilla tantens tid(nu igen) var det ingen som frågade, vad man tyckte. En timme i veckan tror jag att vi hade gymnastik i skolan i Vilshult. Ingen gymnastiksal, inga duschar, inga omklädningsrum. Flickorna bytte om i en liten skrubb utan lyse!!  En flicka stod utanför för att förhindra att de hemska "herana", ryckte upp dörren och fick se ett livstycke i grå bomull och hopplösa hosa som fästes med hosebaunn. Flickorna hade blå korta bomullsbyxor , en tröja oftast den som man redan hade på sig innan man började klä om och vita sockar. Pojkarna bytte, som jag minns det, inte kläder överhuvud taget. Sen sattes skolbänkarna åt sidan och vår eminente lärare hade exercis med oss i kostym och slips. Sommartid var vi ute och spelade brännboll eller gick till sjön och badade bland ankskit och dy. Vintertid åkte vi skidor, kälke och sparkstötting nerför Mariannebacken. Alltså inne gymnastik endast när det regnade eller blåste full storm. Lilla tanten och hennes kompisar fick gå eller cykla till skolan , de flesta föräldrarna hade ingen bil och även om de hade en bil, skulle inte tanken slagit dem att ungarna skulle ha skjuts till skolan. Dessutom klättrade vi i träd och på stenar, ramlade och slog oss men det gick ju över till vi skulle gifta oss , som Lilla tanten mamma alltid sa. Vi bodde inte heller nästgårds med bästa lekkompisen , cykel var ett bra färdmedel och användes varje dag. Vi fick väldigt mycket motion av att bara leka och ha skoj.

Oj så bra det här gick att beklaga sig över dagens unga. Det var inte Lilla tantens mening, ungarna är det inget fel på. Föräldrarna gör så de kan och lärarna gör också ett gott jobb. Vilkens är då felet? Jo Tiden!  Den moderna tiden som gör att ingen har tid och alla måste så mycket och alla dessa bilar, nätet, smartphone och så naturligtvis att barn tillåts ha en åsikt. Genomtänkt var det inte att skriva så här men kanske en tankeställare trots allt ?????

Så många dagar.... Lilla tanten kan inte räkna dem alla, dessa dagar utan Lilla farbrorn. Dagar när inget är roligt, dagar när hon trivs med...