En gammal ramsa från min skoltid på 50-talet i Vilshult.

Januari börjar året, 

februari kommer sen,

mars april har blom i håret,

maj och juni blommar mest,

juli, augusti och september

härlig sommar är det då. 

Men oktober och november

och december är så grå.

En gammal ramsa från min skoltid på 50-talet i Vilshult. Det är många år som gått sen den tiden med knästrumpor och sommarben. Idag är det inte sommar fast det är juli, regnet öser ner och himlen är grå. Jag har inte knästrumpor,benen  är inte somrigt bruna och lite sönderslagna av alla klättringar i träden och på stenarna i mitt älskade Kullan eller Stenstorp 1 som det hette på den tiden. 

Nej, idag var det regnjacka och keps som gällde när skogspromenaden skulle företas. Visserligen var det slipprigt och halt på den lilla stigen genom skogen mellan gräs och sly, men ramlade gjorde jag inte, ganska stadig och med stavar tar jag mig fram i en lagom hastighet numera. Inte flänger jag på cykel och står upp och trampar eller sitter ner och släpper styret nerför backarna heller. Då får man inga bruna ben och sönderslagna knä heller. Däremot, när jag äntligen efter  fyrtiofem minuter i spåret, kom fram till byn igen , for det ut en cyklist bakom mig , i en rasande fart . Jag hade regnhuvan uppe och hade inte alls hört att det fanns en cyklist bakom mig, som ville fram. Naturligtvis var det omöjligt för honom, för det var en han, iförd hjälm och nån form av elastisk dräkt med korta ben, som satt som ett dåligt korvskinn på den "lelle karen" , att göra en omkörning av en tant med stavar i lagom gångtakt. Stigen är smal och full av rötter och stenar, det finns liksom inte asfalterade vägar i skogen. Okey det kunde han ju inte veta , eller? 

Här i lilla Tulseboda råder frid och fröjd eller nästa fröjd i alla fall. Maken har fått sin första cytostatika behandling och det har gått, om inte bra så helt acceptabelt. Vi ägnar dagarna åt att se till att medicinering blir bra, äta god mat, plocka sniglar och ha ihjäl dem, rensa trädgårdslanden från ogräs, som växer och frodas i detta väder, dricka kaffe för det mesta utomhus om det inte ösregnar, och jag tar mig ett dopp i Södersjön då och då. Denna veckan har vår tredje barnbarn förgyllt våra liv i dagarna tre. Trean och jag har cyklat, lukat land, badat, promenerat och kollat på film. Maken har för det mesta vilat sig i fåtöljen eller i dagbädden. De bästa dagarna har han gått sin lilla runda men utan Lady Di. Hon blev sjuk, rejält sjuk och fick vandra vidare till " Djurhimlen", där hon säkert träffade en massa kompisar. Väldigt konstigt att inte ha en liten vovve att gå ut med men i vår värld håller vi inte på att mediciner en gammal vovve, hon hade gjort sitt och gett oss så mycket glädje, så att få somna in stilla med sin bästa husse hos sig var det absolut bästa för henne. Hon hade nämligen två hussar , maken och så den allra bäste store storebror. Jag var mera ett surrogat för dem när de inte kunde ta hand om henne.  Själv fick jag ur mig så mycket tårar den dagen att jag vill tro att de är slut. 

För att återgå till maken, nu har vi passerat Familjeläkarna, Akuten i Karlshamn, avd 49  o avd 48 i Karlskrona för att hamna på onkologen i Karlskrona och där kommer vi, eller rättare sagt maken att vara en gång i veckan i 3 månader från nu. Jag är för det mesta med, som sekreterare, pådrivare och trösterska. Vi har på vägen mött fantastiska läkare och sjuksköterskor , konstaterat att de som borde ha mest betalt för det arbete de utför alltid får minst. Bäst betalt verkar folkvalda politiker ha alla gånger. Pengar finns det säkert men inte till fler läkare och sjuksköterskor. Jag vet att jag låter sur, men visst är det landstingets största uppgift att ge sina skattebetalare en god vård? 

Vi har också sett att det finns en oändlighet av sjuka människor. I alla åldrar. Vi har också blivit imponerade av vad sjukvården kan idag och vilket samarbete som finns mellan olika sjukhus. 

Semester har vi inte nu för tiden men vi hade tänkt att åka till Gotland i år. Eftersom vi  2015 firar guldbröllop  och vår kärlek, om inte började så i alla fall satte fart på Gotland. Vi får fira 51 årsdagen där istället. Bröllopsdagen kommer vi att vara  på onkologen i Karlskrona, minsann inte många som får fira en högtidsdag där inte. Bröllopsmiddag på sjukhusets restaurang innan vi åker hem den dagen. Jajamän. Mer om hur det var med Gotland och Röshult och vår kärlek en annan gång.