.JPG)
Vill jag prata med en massa människor som jag inte känner? Nej det vill jag inte och absolut inte om jag är på semester. Då vill jag mer än någonsin vara ifred, läsa en bra bok, promenera och umgås med lilla farbrorn. Men vi är alla olika och alla lär bli saliga på sin tro, eller hur?
Om jag vill träffa människor, räcker det med en tur till Olofström. I de stora matvaruhusen kan man prata med människor som sitter och tigger, då kan man lära sig en del om hur det ser ut i andra länder. Eller kanske det kommer det fram en människa som ännu inte hunnit lära sig svenska och därför inte förstår det som står på prislappar och varor i affären och ber mig förklara. Ja men visst,
på min något knaggliga skolengelska, försöker jag alltid förklara när våra nya medmänniskor undrar över vad det betyder, det som står på alla varor inne i affären om olika priser, bäst före datum och vad det är för innehåll i paketen. Inte så lätt alla gånger, varken att förstå eller hjälpa, men med lite god vilja löser det sig allt som oftast.Ett annat sätt att bekanta sig med människor är att ta en tur till flykting förläggningen i Slagesnäs, där finns det många som vill och behöver prata. Där har man verkligen chansen att lära sig om livet utanför sin egen ankdamm.
Ett besök i simhallen i Olofström är ett annat sätt att göra nya bekantskaper, som efter en stund blir till nya vänner som hejar och undrar hur man mår. Här finns många nationaliteter representerade. Jag har två damer, en från Finland och en från gamla Jugoslavien som jag byter åsikter med. Det kan handla om att ungdomar nu för tiden har ett förfärligt språk, likaväl som att vi tycker att det är så roligt med dessa underbara tonåringar som pratar och skrattar hela tiden.
Här hemma kan jag glädja mig åt att jag har en underbar familj, goda vänner och bra grannar, att prata med. Ordet glädje får mig osökt att tänka på det mindre glädjande ordet snö. Särskilt mindre glädjande är det när snön ramlar ner från himlen, och jag blir tvungen att skotta. Hela vår stora tomt. Ojoj så jobbigt det är att vänta på att snön ska smälta så jag slipper skotta. Men nu sägs det att solen ska skina imorgon och då minsann, ska åtminstone ett eller två fönster bli rengjorda och få nya gardiner. Nya och nya, det var ganska mycket ljug, gardinerna är säkert tio år gamla men de är rena i alla fall. Jag tycker dessutom att de är snygga! Vi är två som tycker om dem, maken och jag, kanske tycker maken mest om att jag inte fyller alla lådor med nya gardiner.
Ny dag och nya bekymmer.
Jo då SMHI;s prognos stämde utmärkt! Idag har lilla tanten klättrat och krupit och fått rena och fina fönster i köket. Bytt ut gamla krukväxter mot nya, de mörka vintergardinerna mot vita och röda gardiner, nya röda ytterkrukor som passade så bra till gardinerna, med ljusa gröna bladväxter i. Kändes nytt och fräscht. Lilla farbrorn fick vara vakt så jag inte ramlade och just därför ramlade jag inte, så efter ett tag avvek han för att såga lite ved till kakelugnen. Eftermiddagen ägnades åt att simma i kommunens fina simhall. Som vanligt befolkad med en massa ungdomar som skulle, tror jag, på nåt sätt bevisa för sin lärare att de inhämtat tillräckliga kunskaper i ämnet simning. Det var som vanligt ett förfärligt väsen men det går att stå ut med, värre är det när det dyker upp ett litet gäng med damer i övre medelåldern, som vill vara i bassängen för att plaska lite fint och prata strunt om alla andra. Det är inte särskilt snällt att kommentera vad människor har på sig eller hur de ser ut. Inte särskilt högt men så pass tydligt att jag hörde i alla fall. Dessutom hade de inte koll på att det är högervarv som gäller utan simmade lite hit och lite dit, gjorde lite gymnastik vid bassängkanten och var allmänt i vägen. Ja, jag vet det är inte min egen bassäng. Men jag tycker att man ska visa att man vet vad hyfs och allmän ordning är. Rätta in sig i ledet helt enkelt. Vill man småprata och plaska får man vara i den lilla bassängen, basta. Vi var tre tanter i en enkel simbana. De fyras gäng hade en dubbel bana och ändå skulle de över i vår lilla simbana, vilket orsakade en viss turbulens. Vi tre simmade högervarv och räknade för att veta när vår motionsrunda var klar och det gick hur bra som helst om man inte räknar alla de gånger vi fick väja för plask och lek gruppen. Allt har sin tid, vi blev klara och försvann och plask ankorna fick ha bassängen för sig själva.
