När höstmörkret sänker sig över byn, blir gatlamporna ett ljus i mörkret. När cykellyset lyser upp vägen sent en kväll är den lilla ljusstrålen också en sorts vägledare. I fönstret lyser fönsterlampor, ljuslyktorna lyser inomhus. Det är augusti och kräfttider, jag minns med glädje när Lilla farbror´n och barnen fiskade kräftor i Södersjön. De var inte ensamma precis, längs sjön satt det människor och grillade korv mellan varven av fisket. Alla pratade med varandra och det var var många Hej, Hallo och Hejsan Svejsan. Nån unge ramlade i vattnet och fick gå hem och byta kläder ,nån blev biten av en kräfta och plåstras om. Det är väldigt länge sedan och numera fiskas det inte kräftor i Södersjön av Lilla farbror´n o barnen.
Idag fick Lilla tanten en faktura på ett besök på sjukhuset som inte blivit avbokat!! Den 29/6 skulle Lilla farbro´n varit där. Rätt svårt att röntga nån som varit död sen den 23/6. Nåja, jag får ta ett samtal till Landstingets Administration. Begriper inte varför det inte kommit upp ett litet obs i datorn hos administratören, obs personen avliden o.s.v.
Lilla tanten har räfsat idag , snälla grannar har klippt häcken och röjt med trimmer. Känns bra.
Mindre bra kändes det när jag insåg att kvällen skulle bli lång och ensam. TV är ett bra alternativ , läsa en bok ett annat alternativ. Det blev TV, tre smörgåsar med leverpastej och ny inlagda gurkor och en god kopp the med honung från Hemsjö. Gott och nyttigt efter en arbetsam eftermiddag.
Varför fortsatte Lilla tanten inte skriva klart det här lilla eposet? Antagligen för att hon inte orkade, ville eller hade lust. Nu för tiden känns det mesta svårt och oöverstigligt för en liten tant. Att inte veta vad man vill, inte veta vad som är roligt eller om det är tillåtet att ha roligt gör att en liten tant blir rysligt osäker och ångestfull. Men en dag när det ös regnar och blåser full storm återvänder glädjen till Lilla tanten. Det bakas, städas, cyklas och promeneras. Saker blir gjorda ända tills det plötsligt visar sig, det dags att äta middag och ingen liten farbror som vill dela den med lilla tanten. Sorg och saknad väller fram som svarta moln på himlen. Inget kan trösta eller hjälpa. Inte vill Lilla tanten ringa någon och prata, hon vill sitta på golvet i badrummet och skrikgråta en lång stund. När tårarna tar slut och hon kan andas igen , går det så sakteliga att äta middag i ensamhet och sen fortsätta med vardagslunken. Dock - aldrig mer ska livet bli som det var förut! Det blir att lappa och laga och täppa till hålen i livets klädnad. Gå vidare och leta efter det liv som försvann. Kanske , kanske någon gång i framtiden kommer solen att lysa igen, men aldrig lika starkt som förr.
Nu är det dags att avsluta och gå till sängs, så godnatt med er kära följare av denna blogg.
