Gammal känner hon sig varje morgon när benen inte lyder och värken i ryggen känns som mest. När väl kroppen rest sig från liggande till stående känns åldern närmare ung än gammal, men så.....
var det dags för den dagliga "Måbrapromenaden".
Den inleds alltid på samma sätt. Först en koll, kallt eller varmt ute, om det regnar, snöar eller kanske solen har hittat till Tulseboda vem vem? Sen ett toalettbesök och därefter ska det bytas kläder. Från vardagsdressen, jeans och skjorta. Ja, ja alla små tanter har inte rutig kjol och liten spetsblus, i alla fall inte till vardags. Jeansen ska hängas på sin plats och skjortan på sin, sockarna ska ligga på stolen där de brukar ligga, annars hittar hon inte dem när hon kommer tillbaka efter promenaden. Idag vill inte fötter och ben samarbeta vilket resulterade i att Lilla tanten nästan föll som en fura i skogen. Det blev till att sätta sig på en stol och först försöka få fötterna att förstå, vikten av samarbete med benen, när det gäller att få på jeansben på tantben. När väl fötterna förstått hur bra det är med samarbet, gick det som en dans att få på jeans och sockar. Nu återstod att stänga igen gylfen och knäppa knappen. Ett långt djupt andetag och vips satt jeansen där de skulle. Ja visst, nu hade Lilla tanten glömt, den underbara undertröjan som egentligen är ett nummer för liten , nu måste gylfen öppnas igen och med en ålande rörelse får lilla tanten in överkroppen i undertröjan och med hjälp av skohorn, nej jag skojar bara åker den ner i jeansen och är det bara att stänga igen!! Bra att det stod en stol precis bredvid , nu kunde tantrumpan sjunka ner och lungorna kunde andas normalt igen. Ytterligare en tröja och halsduk måste på, innan det är dags, för den gamla anrika jackan från början av 90-talet. Sen ska finaste julklappsmössan sätta lite piff på tantskulten, sen kommer de gång rosa fleecevantarna , inköpta på Maxi för minst 10 år sedan, som ska göra att Lilla tanten inte fryser om händerna när hon håller i stavarna. Innan dess, ska skorna på. Det betyder, att Lilla tanten viker sig i 90 graders vinkel för att knyta dessa skor. Jo det är sant, Lilla tanten kan böja sig i 90 graders vinkel utan problem, det är värre att resa sig upp. Nu är Lilla tanten genomsvett och vill bara ut genom ytterdörren, då minns hon med fasa att hon glömt TELEFONEN, eller mobilen som det heter nu för tiden. Den ligger i bokhyllan, som står längst in i köket, och ler hånfullt åt henne. Ny torkat golv beträdes inte med skitiga promenadskor, eller?? Nu får Lilla tanten bekymmer , om lilla farbror´n mot allt vett och förstånd gjort någon sådant hade inte Lilla tanten blivit glad, alltså .... Ner i 90 graders vinkel igen och knyta upp och rusa in och hämta den lilla mobilen och ner i 90 graders vinkel och knyta. Om Lilla tanten var varm innan, är hon övervarm nu. Stavar och mobil i fickan och UT. Det tar minst 10 minuter innan Lilla tanten har normal ansiktsfärg och andas normalt igen och då undrar hon är det detta tillstånd som gör att man kan kalla sig gammal om man vill??
Måbrapromenaden går genom byn , förbi vår vackra kyrka och församlingshemmet, byns nyaste företagare Millis pizzeria och ner bakom "gamla konsumbutiken" och in i skogen. Tyst, lugnt, lite snö på marken och vatten som rinner i en liten bäck bredvid stigen, över lite mossiga stenar och över en och annan nerfallen gren. Tystnaden förbyts till mullrande lastbilar och personbilar när hon närmar sig stora stora farliga vägen. Rask marsch över vägen och in i en ny skog , med granar, snö och blöta löv. Härligt blå himmel och sol och den underbara tystnaden som gör att Lilla tanten kan tänka på hur just livet ser ut för en liten tant. Ny väg och nya bilar, men strax en liten väg mellan ängar och hus. Solen lyser, tuppen gal och hästarna betar tyst och stilla på ängen. Ny väg och snart en avvikelse mot hemmet genom en ny skog, av lite mer blandade trädslag och tillslut tillbaka där allt började i Byn.
