Så många dagar....

Lilla tanten kan inte räkna dem alla, dessa dagar utan Lilla farbrorn. Dagar när inget är roligt, dagar när hon trivs med livet. Det mesta är ju trots allt väldigt bra. Det beror ju på vad hon jämför med. Meta aborre i en insjö är inte att tänka på. Även om det är roligt och helt fantastiskt tyst o lugnt att sitta i en eka i en spegelblank sjö mitt i skogen. Tänk om, behövs inte. Det går bara inte. Först o främst måste det finnas ett metspö , jaja det kan hon nog hitta i arbetsboden, men sen ska det grävas fram mask som ska läggas i en burk. Usch nej det vill hon inte. Sen bilen packas med alla tillbehör , stövlar , keps , myggmedel och inte minst en korg med fika. Då blir det dags att köra  upp till en alltmer mindre väg och parkera. Därifrån är det några hundra meter genom och nerför en egentligen oframkomlig stig. När allt detta är klart står Lilla tanten nere vid den halvt raserade bryggan och inser att båten måste i sjön och sen måste någon dvs Lilla tanten kunna ro! Det blir att vända och ta sig igenom den skogen på den hopplösa stigen. Sätta sig i bilen och  åka hem. Tänk så enkelt det var när Lilla farbrorn var med. Då kändes det vare sig svårt eller hopplöst.  Från fisketänk till dagen idag. Ute blåser inte sunnavind mer nordaniskallvind. Inomhus är det tyst och Lilla tanten lider av att vara sysslolös. Vad skulle kunna roa henne.

Lilla tanten gick sin vanliga promenad när frukosten var avklarad. Naturen har gjort jättetjocka mattor av nedfallna löv. Färgerna är alla nyanser av brunt med inslag av rött och gult. Trädens svarta grenar rör sig i vinden. Molnen hänger grå och tunga och ingen sol i sikte. Plötsligt ligger där ett inplastat papper och blåser lite hit och dit. Ser ut att vara någon form av fråga i en tipspromenad.  Lilla tanten lägger det i fickan och tänker att hon ska hämta en sten och lägga tillbaka pappret där hon hittade det. Hon går sakta genom höstlandskapet och möter hundägare efter hundägare, en pappa med barnvagn och en energisk äldre dam med spring i steget. Lilla tanten kan inte springa längre det slutar alltid med att hon trillar och slår sig. Sakta närmar hon sig en fantastisk utsikt över sjön med sitt stilla vatten. Längs kanterna finns det grönt och vackert blåbärsris, vackra löv, nedfallna grenar från träden. En och annan liten blomma här och där. Vackert gräs som vajar i vindens sus. När vägen svänger, kommer den lilla översvämningen fram, snart torrt igen men för några dagar sedan var där en porlande bäck. Uppförsbackarna kommer , den ena efter den andra, villorna dyker upp och snart är hon framme i byn igen. Precis i slutet av stigen ligger nedramlade tallgrenar, som kan bli fin dekoration till ljuslyktan vid ytterdörren. Det blir en genväg över skolgården , som så här en söndag är tyst och tom. Det är lite vänster och höger men sen är det nerför igen och strax ser hon flera villor, bl.a. sin egen. Stigen är inte slut och se där ligger flera skal från nedfallna bokollon. Blir också fina dekorationer till en ljusstake. Javisst , en lite tung sten och sen iväg ner till bänken som står ute året om, fastsatt i marken för att ingen ska ta och flytta den. Lägger pappret med frågan på bänken och stenen ovanpå. Nu kan en Liten tant känna sig nöjd och gå hem o laga middag till sig och sen göra absolut inget hela långa dagen.