Nu är det sommar, nu det sol .......

Tanter har underliga nöjen, kan det tyckas: Jag blir glad av att det är vackert väder när jag vaknar som idag,
sol och blå himmel redan kl 07.30, idag när jag rullar upp rullgardinen! Jag blir också glad av att ha ett rent golv att gå på, därför roade jag mig med att efter frukosten göra något så tråkigt som att  städa. Badrumsgolv och köksgolv var i stort behov av att rengöras. Med en stor skurspann, svabb, tandborste och trasa, varmt vatten och  rengöringsmedel med citron i kommer man långt. Massor av smutsigt vatten som måste bytas flera gånger, men sen vilken känsla att gå på ett rent golv. Ingen grus, inga brödsmulor, inget saft,kaffe, sås spill heller. Bara rent golv under fötterna.

Trädgården är ett annat av mina favoritnöjen, där  har jag idag plockat den första rabarbern som blev en  paj till förmiddagskaffet. Svärmors underbara pajdeg, till just lite syrliga frukter och bär, nyskördad rabarber  och hallon från frysen. Under tiden som pajen stod i ugnen hann jag göra vaniljsås och vi kunde avnjuta detta läckra bakverk tillsammans med gott kaffe  på altanen i strålande sol. Helt underbart.
Har man käkat god paj orkar man tas med kirskålen igen. Med friskt mod, spade, hacka och kratta fick jag i alla fall död på ytterligare några  plantor . Det är en skön känsla att se trädgårdslanden fria från ogräs med raka fina kanter ( ganska i alla fall) och veta att nu dröjer det ett tag innan jag måste luka land igen. Jag har fler nöjen, här kommer  ytterligare ett.  Steka sill! Fyrtio sillfiléer skulle bli 20 dubbla sill, fyllda med dill och stekta i smör/olja! De två äldsta barnbarnen skulle komma på middag och hade själv fått välja mellan fläskkotlett eller stekt sill. Naturligtvis valde dom sill, dessa underbara gossar . När bordet var dukat kom dom, glada och pigga och satte sig till bords och högg in på läckerheterna. Tänka sig att ungdomar i dag gillar stekt sill. Det blev "tabberas" på de flesta faten och innan dom återvände hem , fick farfar hjälp att bära ut den fina trädgårdsbänken som väger hur mycket som helst. I fjol bar vi ut den själva, den är vacker att titta på och skön att sitta på men fy så tung. I år hade vi begett tanken att reda detta själva. Vilken tur att ha två rediga gossar, till barnbarn,  som kunde  hjälpa oss. Här tog nöjena slut och vardagen grep in. Diska är inget nöje utan ett måste.
När disken var klar och maken vilat en stund gav vi oss iväg, på det vi kallar äventyr och barnen tycker är vansinnes utfärder! Vår numera nytvättade och nystädade bil tog oss till SKOGEN! Skogen där vi har vår båt i världens finaste sjö. Sjön ligger djupt ner mellan höga skogsvallar och vägen dit är brant, stenig och enligt våra barn direkt livsfarlig för två gamlingar som vi. När vi parkerat bilen  på grusplanen blev vi varse att i stort sett  hela skogen var borta!!  Alla vackra granar var borta och bara enstaka hemska halvdöda träd var kvar. Stigen ner till sjön hade också försvunnit, istället var där stora stenar, ris i massor ,nedfallna grenar och stora hjulspar av röjaren . Skam den som ger sig, lite äventyr är bra för hjärta och lungor på människor över 65.  Över stock och sten gick färden, lilla tanten föll  framåt men fick tag i en överbliven granruska och maken kom till undsättning och bärgade vraket. När pausat vi en liten stund, gick vi vidare mellan stock och sten, letande efter den stig som inte fanns längre. När vi äntligen såg vi båten, insåg vi att  det var ca 200 meter i rak utförslöpa ner till båtplatsen!  Där blev det stopp, vi tog flera nya  beslut. Inte gå ner till båten idag. Kanske en annan dag. Båten ska flyttas till en annan vik, men för att vi ska kunna göra det måste vi nog hitta en annan väg ner. Sista beslutet blev, vi vänder tillbaka - men - inte samma väg UTAN nu hade vi sett "körbrötan" som var som en mindre autostrada. Den tar vi. Gick hur bra som helst, synd att vi missade den när vi startade. Efter en 20 minuter var vi tillbaka vid bilen. Nöjda med utflykten satte vi oss tillrätta för att åka hem nöjda och glada.

Fröatorpsvägen mötte oss med ett antal parkerade bilar, lite hur som helst och var som helst. Vi tänkte oss en liten sväng mot Nordpolen, det var ett korkat beslut. Fullt med parkerade bilar precis överallt! Hur är det möjligt , mitt i skogen? Vad är det som händer? Inga människor, bara bilar? Tillslut när vi svängt mot Nordpolen, såg vi en figur i grova kängor, träningsjacka och stubbat svart hår. Maken rullade ner rutan och frågade: Vad är det som händer? Varför alla dess bilar? Svaret blev: DET ÄR JU RALLY!!  Sen sa han skrattande : Du kommer inte igenom här, det är bättre att vända. Vi tackade och vände och körde mot hemmet. Som sagt hem ljuva hem. Två gamlingar kom lyckligt hem utan att bli inblandade i rally eller slå ihjäl sig.