Telefonterror.......

Med jämna mellanrum ringer det från olika företag som vill sälja saker till oss. Det är allt från tidningar och böcker till Säkerhet av olika slag. För det allra mesta lägger jag på luren med orden : Jag är inte intresserad. Inte för att det hjälper, det ringer igen och igen. Jag vet inte hur många gånger jag tackat nej till Bamsetidningar, bokklubbs medlemskap, sock -och trosförsäljning och nu det senaste att få köpa skyddstjänster för att hitta borttappade  nycklar, borttappade kort, en tjänst som skulle skydda mot att mitt personnummer kunde bli kapat!  I början lyssnade jag och försökte säga på ett vänligt sätt att jag inte var intresserad, det fungerade någorlunda. Men nu är det en ny sorts säljare som pratar på både in- och ut andning, dom är inte kontaktbara utan munnen går i ett. Detta har föranlett mig att när jag får frågan om det är jag som svarar vem skulle det annars vara, kan man ju undra? Svaret blir ett jättesnabbt JA med tillägget jag är inte intresserad , och sen avsluta samtalen med att lägga på luren. Nu lever vi på hoppet  att denna uttröttningsmetod ska fungera .

Nu är det en ny sorts  bedragare i farten, det ringer, på displayen lyser texten okänt nr, när jag svarar hörs ett prassel och rassel i luren och efter en stund kommer det; Hallo this is from Indien eller Paraguay eller nåt annat land långt bort ifrån. I need money är nästa fras, varvid jag alltid och i all framtid kommer att lägga på luren i örat på människan som ringer upp. Jag blir tokig. Hur får man bort sådant skräp??

Nu ringer min mobil och säger att tvätten är klar så då pausar jag en stund....


Stunden blev till kväll, natt och en ny morgon. Idag har jag ägnat mig åt att städa köket! Startade med att ta ner gardiner och ta bort fönsterkrukor. Nästa steg ta fram alla putsgrejor och se så fina fönstren blev efter ett väl utfört arbete utan stress. Nystrukna lila gardiner och vita blommor i fönstret. Tjusigt.Jag har tre fönster i mitt stora, stora kök så det tog sin tid , tröttheten hade börjat kännas i ryggen och lite i huvudet men skam den som ger sig. Jag fortsatte med att våttorka golvet, lägga ny duk på borden, ny blomma och lila ljus i den fina ljusstaken jag fick av bästaste Annica en gång för längesedan. Sen var det dags för vardagsrummet som för vår del verkligen är ett vardags rum. Vi är där varje dag. Maken kollar in sport och nyheter  på TV,eller tar sig en middagslur i favoritfåtöljen. Jag sitter i min favoritstol och stickar, syr, läser eller tittar på nyheter, eller något annat bra program på TV. Jag är ingen sportfåne, men i mellan åt ser jag längskidor, konståkning, ishockey och fotboll.
Vi tar också kaffepaus och kvällsmat härinne och det bästa av allt vi eldar i vår fina kakelugn.
Av denna anledning hittade dammsugaren små trådbitar, brödsmulor, äppelkärnor, pappersbitar, skräp från vedkorgen, nötskal m.m. Det är en skön känsla när det är rent omkring mig. Jag har inget emot att städa blir däremot rätt fort trött nu för tiden, men så har ju också mer tid och kan lägga ut städningen på flera veckor om jag vill.
Efter detta dagsverke bjöd maken på stekt Rishultskorv, denna underbart goda korv, med bröd. Disken fick jag ta och nu sover han antagligen sin skönhetssömn. Ute lyser solen för en sekund eller två, strax ska jag byta till promenadkläder och gå ut och bara njuta en timme eller två av det sköna vädret.
Sen ska ni veta att när jag kommer hem ska det korrekturläsas åt dottern som skriver uppsats, om inlärningsmetoder. Roligt att bli tillfrågad om jag vill, det känns som en förmån att hon tror att jag hjälpa henne med saker ännu. Imorgon blir det en tur till Hasselkroken och umgänge med älskade barnbarn, på agendan står, "Hajning", bullbak, och måla i målarbok!!  Vad betyder "Hajning"? Så enkelt,  fäktas med Kapten Sabelkrok d.v.s yngsta barnbarnet Isac 3½ år!  Här skulle varit en bild men idag får jag inte till det, så den får komma en annan dag. Fast egentligen blir annandagskakan aldrig bakt!!
NU ! kom bilden som jag ville ha den. Tack för det och Trevlig Helg.

Trygghetsboende....................

I BLT den 4 februari, kunde man läsa att NU ska det byggas lägenheter i Kyrkhult. Olofströmshus styrelse har bestämt sig för att placera ett trygghetsboende i anslutning till äldreboendet Garvare- gården och kommunen är intresserad av att leta efter privata intressenter som vill bygga mark-lägenheter i Kyrkhult.  Trygghetsboende har debatterats sen den 9 februari 2012 när det första informationsmötet hölls i Kyrkhult och  marklägenheter i Kyrkhult  är utvecklingsgruppen "Kyrkhult äger" önskemål. För trygghetsboendet finns inget fastslaget datum för byggstart, eftersom fastighetsköp måste göras först , därefter ska också en kostnadskalkyl göras. Kommunalrådet Sara Rudolfsson säger dock att byggstart i Kyrkhult kommer att bli före det planerade trygghetsboende i Vilboken i Olofström.

För mig låter det  bra och trevligt med trygghetsboende för den som är 70+, och marklägenheter. Då finns det ju valmöjlighet. Låt oss nu tro att detta blir av och inte bara är ett sätt att locka väljare.
För min egen del planerar jag att bo kvar i mitt eget trygghetsboende så länge det går och det hoppas jag/vi ska bli länge än.  Kyrkhult är ett  fantastiskt ställe att bo på. Med en fin natur inpå knutarna, en bra skola och barnomsorg. Förhoppningsvis en egen församling att fira gudstjänst i om vi får en sökande till kyrkoherdetjänsten och om vi inte får någon sökande blir det säkert en bra gudstjänst- firande församling ändå,  tillsammans med Jämshögs församling. Vi kanske kan ha både  gudstjänster och högmässor. Varför inte  pröva med  olika tider? Det är ju inte säkert att  klockan tio passar alla. Kanske vill några gå i högmässa,  andra i familjegudstjänster, barngudstjänster eller bara en liten kvällsmässa.Vad har vi mer att erbjuda i Kyrkhult?En Livsmedelsaffär finns kvar, kanske kan den överleva, blomsterhandeln inne i byn är en fantastisk affär med stort urval och kunnig ägare och personal. Sen har vi två handelsträdgårdar som ligger lite utanför byn som också är bra och välkända runt om i landet. Vi har vårt vackra Forneboda, en lokal att umgås i och vi har ett Folkets Hus som kan ta emot än mer folk. Jag har alltid undrat vad Folkets Hus egentligen betyder? Den disskussionen får vi ta en annan gång.
 Men det som inte finns är kommunikationer. Jag önskar mig en busslinje till Olofström som går en gång i timmen. Då kan man åka kollektivt för att utnyttja Olofströms kommuns centrums faciliteter, och ta sig vidare ut i världen.Med buss till Bromölla för vidare transport med tåg till Kastrup och sen öppnar sig hela världen för en liten Kyrkhultsbo. Bussarna går också till Älmhult, därifrån kommer man med tåg till övre Norrland om man vill eller Göteborg och Stockholm. Naturligtvis går bussen också till Karlshamn och Karlskrona och vårt fina Blekingesjukhus.

Det var fasligt vad mycket tankar det kom ut  av ett litet reportage i BLT. Nu är klockan sen kväll och jag vill avsluta kvällen med Morfar skrev inga memoarer , samt ställa väckarklockan på ringning för imorgon ska ni tro ska jag medverka i beredningsgruppen i Kyrkhults församling. Vad vi ska bereda? Naturligtvis en agenda till det kommande kyrkorådet. Alltid lika spännande att se och höra vad mina medarbetare i denna grupp har att säga. Två kvinnor och tre distinkta herrar i denna grupp. Om det är svårt att göra sin röst hörd ? Inte alls det gäller bara att veta när det lönar sig att ha en åsikt och det vet jag. Dess i mellan kan jag ägna mig åt att lyssna och lära inför framtiden.
Sov Gott i denna kyliga vinterkväll.

En inte helt vanlig dag..................

 

Idag var inte en helt vanlig dag i vårt pensionärsliv. Vi vaknade av att väckarklockan ringde! Det gör vi aldrig en helt vanlig dag. Vi låg inte kvar i sängarna och drog oss utan klev upp nästan direkt. Det gör vi inte heller en helt vanlig dag.

 

Frukosten däremot var väldigt vanlig och precis likadan som alltid. Morgonmedicinen intages med ett glas vatten. Gott kallt vatten från Halen! Sen är det youghurt med som våra barnbarn säger "hundmat", d.v.s havrefras ringar som verkligen ser ut som Lady Di:s mat. Ovanpå dessa havrefras ringar lägger vi pumpafrö, linfrö och solrosfrö. Toppar gärna med lite färsk frukt idag var det Ingmarie från Hemsjö utan det minsta lilla besprutningsgift. Sen blir det kaffe och hembakat bröd med någon form av pålägg.

 

Fortsättningen av dagen var helt annorlunda. Vi åkte buss från Olofström till Karlshamn. Det har vi aldrig prövat förr, men det funkade alldeles utmärkt. Maken skulle till fotvården, för att få sina fötter i ordninggjorda. Detta var av stort behov, vilket han själv inte alls tyckte, men för husfridens skull och då hans diabetessköterska också tyckte så, gick han med på att besöka fotvården.  Besöket skulle ta ungefär en timme och då passade jag  på att besöka Coop Forum som ligger i Strömma. Där kan man inhandla en rökt korv som maken gillar. De hade också plommontomater och ett Spiderman puzzle till Isac vårt yngsta barnbarn. Jag promenerade  på en gång och cykelväg mellan sjukhuset och Coop Forum. Under en blå himmel med en vårkall vind i ansiktet och en gul sol som värmde mig. Promenader i staden är inte att jämföra med mina promenader i skog och mark - men det var en trivsam liten promenad och massor av frisk luft fick jag in i mina lungor. När jag kom tillbaka var maken inte klar så jag satte mig att läsa "Morfar skrev inga memoarer" av Gustav Fridolin. Det är en kärleksfull skildring av ett barnbarn , en berättelse som man blir engagerad och lite tagen av. Morfar föds i fattigsverige, där barn kunde kallas fosterungar eller ännu värre horungar. Där fattiga människor verkligen inte hade något egenvärde. De var arbetshästar till det rika folket! Jag tänker på min egen pappa som föddes till en värld av hugg, slag och hunger. Hans lycka blev en lärarinna som såg och förstod den stackars gossen. Med hennes hjälp blev han en duktig arbetare som försörjde sin familj och älskade sitt enda barn över allt ting för att inte tala om de tre barnbarn han fick uppleva det var alla hans ögonstenar.

 

Helt inne i boken väcktes jag av ett HEJ! Det var en av makens alla miljoner kompisar som också var på besök på sjukhuset. Vi hann avhandla hur det var med maken och med kompisens fru, väder och vind, pensioner och hur jakten gått i år för maken. När han gått hörde jag makens glada stämma och strax stog han bredvid mig och log med hela ansiktet. Att få fötterna omskötta kan ge en gammal man en glad dag, det vet han nu.

 

Nu hade emellertid klockan slagit lunch  och vi gick till restaurangen för att äta dagens. Potatismos och biffar?? Jag var lite frågande till den kombinationen, men vi må pröve som dansken säger. Biffarna, lingonsylten och den fantastiska salladen gjorde hela lunchen, med lite lite potatismos till. Det var väldigt gott men jag vill hellre ha saus o pära till biffen.

 

Sen var det dags att åka buss hem igen och innan vi tog bilen till Kyrkhult hann vi besöka Willys för att inhandla lite dagligvaror. Det var första gången sen  den 10 december 2013 som maken var med och körde inköpsvagnen. Han såg lite prövad ut mot slutet men det gick bra. Han packade och jag lyfte och bar alla tunga kassarbåde ut från affären och in i vårt hus.

 

Eftermiddagskaffe är ett måste och idag blev det smalknäcke med gräslöksost som tilltugg. Efter kaffe tog jag mig an att vara sällskapsdam till Lady Di. Det var nästan mörkt när vi gick ut så det fick bli lite promenad runt i villaområdena. Motionsslingan tänker jag mig att man måste ha ispiggar under skorna efter dagar med töväder och nu minusgrader. Det blev en skön kvällspromenad som gjord för lite tankar bakåt och framåt i tiden. Det slog mig att idag är det väldigt enkelt att ta sig fram här i värden. Det flesta människor har en bil, annars kan man åka kollektivt, buss, tåg och till och med flyg eller båt, om man ska långt bort vill säga, och det ska jag för det mesta inte. Då är cykel ett bra fordon om än inte  på vintern, även om min mamma cyklade vintertid gärna med trätofflor  på fötterna. Det gör dock icke jag. Annat var det när jag föddes 1945 i Alingsås. Jag antar men vet inte , att jag och min mamma åkte hem med bil, taxi eller kanske en granne som hade bil att låna ut med chaufför. Den stunden på sjukhuset och färden hem till Lerum var nog de bästa stunderna vi fick tillsammans, då vill jag tro att vi båda var lyckliga. Tre veckor senare fick jag en ny familj och flyttade till Traryd. Dit gick färden som jag hört det, med tåg. Min mamma var aldrig riktigt lycklig mer, medans jag, kan man nog säga fick det väldigt bra.

Sådana tankar kan en Tant i sina bästa år tänka när hon är ute och går med Lady Di