Dansa min docka medan du är unger......

Dansa min docka medan du är unger, när du blir gammal blir du för tunger......


Alla ni som brukar läsa min blogg vet, att Lilla tanten gillar att dansa och det gör hennes man också. Dansa var vad vi gjorde igår kväll. I ett litet danspalats inte så långt ifrån där vi bor. Dansen föregås av vissa rutiner, kläder ska väljas inför detta evenemang, matsäck att ta med förberedas och Lilla tanten ska fräschas upp! Det går inte att komma i ett par jeans som redan för många år sedan sett sina bästa da´r och en tröja där hela veckans lunchmeny går att utläsa. Frisyren måste anta andra former än den vardaglig hövolmen och lilla ansiktet ska snyggas till och som grädde på moset ska flaskan med "doftegott" fram. Lilla farbror´n måste också få på sig något annat än vardagsbyxorna som är lagade både bak och fram och skjortan med fransig krage.De snygga jeansen  och  den senaste inköpta tröjan ska fram ur garderobens mörker, Fram träder nu en man, som för att använda ett uttryck hämtat från en gosses, vi känner, vokabulär," Ja ä ju granna i me säl", vilket skulle kunna översättas med,  att efter dusch, rakning och diverse besprutning av väldoftande rakvatten är han klar att snurra i dansen virvlar.  När vi äntligen är klara för avfärd , måste vi kolla minst två gånger att allt är med. Pengar till inträdet, kaffekorg, och vattenflaskor.  Tillslut den obligatoriska frågan från Lilla tanten; "Ser jag snygg ut Nu?" Svaret blir som alltid från Lilla farbrordern; "Du ä sau rälians granna lella mänska." Vägen till danspalatset ägnas åt att diskutera dagens regering, migranter, flyktingar, rot-rutavdrag och så naturligtvis den fantastiska utrikesministern som nästan varje dag säger saker som får oss att höja på ögonbrynen. Väl framme gäller det att  parkera bilen så nära ingången  att det inte är för långt att gå när vi ska hem.  Då har nämligen våra fötter slitit ont i ett par timmar på dansbanan och vill inte alls gå längre. Det gäller att tänka efter före.

Vi möts av det gamla vanliga "gänget", när vi kommer in i Danspalatset, de flesta sitter redan vid  "vårt" bord. Härligt charmiga karlar i övre medelåldern mellan åttio och nittio år. Tillika damer så eleganta och tjusiga också de i samma åldersgrupp. Alla måste hälsa och fråga hur alla mår, diskutera lite väder, ont i höfter och ensamhet som kan vara jobbig. Det blir många kramar och klappar på ryggen och trevliga tillrop "Trevligt att ni är här".
När dansen börjar  utspelar sig följande. Alla det vill säga nästan alla går ut på dansgolvet. Det är alltid ett tjugotal ensamma damer som inte får vara med i första dansen men sen kommer även de att dansa hejdlöst i flera timmar. Det spelas låtar från det glada 60-talet men även Nidälven finns på repertoaren om än i upphottat skick. Det buggas, dansas schottis, vals och polka. Även tango och riktiga "tryckare". Lilla tanten hamnar i famnen på en riktig danscharmör som trycker in henne i mellan sina stadiga armar och svävar ut . Nu gäller det att fötterna är med och inte går åt fel hål, det kan förorsaka bekymmer som brutna revben och lårbenshalsar som går åt skogen. Fötter och huvud är med och Lilla tanten  virvlar runt med än den ena och än den andre charmören. Innan kaffepausen den behövliga, blir det Jägardansen. Behövs ingen förklaring egentligen men dans och jakt kombineras på det bästa sätt. Kaffepausen är väldigt välkommen, nu ska munnen motioneras, dels för att äta och dricka men också användas till att prata och skratta  med bordskompisarna.
Nästa steg är lottdragning. På entré biljetterna  sker en utlottning av entré till nästa dans. Ingen tur för oss denna gången och strax är dansen igång igen. MEN NU är det Tanterna som bjuder och då blir det huggsexa om farbröderna. När klockan slår nio är de flesta tanter och farbröder genomsvetta och trötta och vill bara hem. Här kommer ytterligare ett uttryck från förr: Schvetta o trötta , ölla vell daansa mä me!  Allt som är roligt har ett slut och nu återstår bara att säga Hej då, vi ses på nästa dans.
I bilen hem är vi rätt tysta, fötterna värker och musiken har inte riktigt slutat dåna i huvudet. Så skönt att komma hem och lägga fötterna på en pall och bara sitta tysta en stund och tänka på hur roligt vi haft och vilka trevliga människor vi har lärt känna, Ivar, Tage, Olof, Kajsa, Gun, Inga, Rolf,
Anna-Stina,Bengt-Åke, Allan, Ove, Maj och många många fler.

En helt vanlig tisdagskväll.

Klockan 19.00 en helt vanlig tisdagskväll. Mörkret har sänkt sig över Kyrkhult och jag sitter inomhus och slipper frysa i en  dåligt byggd koja av  papper och lådor. Det är en sak, av många som jag är tacksam för, att jag inte är uteliggare. Vad finns det mer att vara tacksam över? Livet naturligtvis. Inget krig i närheten, inga terrorister inom synhåll, bara en stilla tisdagskväll när inget händer som är vare sig otäckt eller farligt. Vad ska det bli av detta epos? Jag har ingen aning, vet inte alls vad jag ska blogga om eller kanske ska jag inte blogga alls när det är så illa tomt på idéer. Vad gör en liten tant hela dagarna när hon nu är helledig pensionär? Inte mycket skulle man kunna tro - men det är då inte sant. Idag till exempel har jag ränt upp och ner för trappan till andra våningen ett antal gånger. För att bädda, för att duscha , för att vattna blommor o.s.v.

Inte bädda sängarna varje dag? Inte vädra sängkläder och sträcka lakan så de blir utan skrynklor?
För lilla tanten är det nödvändigt hur skulle hon annars kunna lägga sin tant rumpa i sängen? Den skulle ju få en massa skrynklor och skavsår av ett osträckt lakan. Dessutom luktar det så gott om man vädrar sängkläderna varje dag. Mycket behagligare att lägga sig till ro framåt natten.
Lilla tanten har också provat att göra som tanten gjorde, när hon var en ung jänta och hade nytvättat hår. Rullat upp håret på gammaldags papiljotter. Minsann, resultatet blev om inte en söt jänta så en helt respektabel liten tant. Det numera gråa håret fick en riktig snygg look.
Halva dagen ägnades åt att betala räkningar och föra in våra enorma pensionsbelopp. Det var knappt det räckte med ett noteringshäfte så stor är pensionen! Noteringshäfte har jag förstått är enbart för oss som är födda före 1960, ingen yngre nu levande person bryr sig om att kolla om deras egna noteringar stämmer med banken. Obegripligt att någon vågar lita på banken. Det finns gott om oärliga personer som dessutom är oerhört smarta och datanördar. Dylika personer måste hållas under sträng uppsikt, och där har ett litet gammaldags noteringshäfte en god funktion . På köpet får man en god ekonomi , när man ser vad man gör av med. I alla fall är det så lilla tanten fungerar. Lilla tanten sparar också  på alla slags förpackningar som går att använda igen. Typ Lätta paket, alldeles utmärkta att frysa in överbliven mat i. Överblivna matrester kan användas när man har bråttom eller inte har lust att laga mat en dag. Sådana anfall kan en liten tant få. VILL INTE LAGA MAT, VILL INTE VARA TREVLIG. VILL LÄSA BOK OCH ÄTA CHOKLADPRALINER. Svårt tillstånd men brukar åtgärdas med en fryst förpackning av t.ex. levergryta eller honungsglaserade revben. Det går ju också att göra en buffé och kalla den "Dagens rest".  Lilla farbrorn har ägnat förmiddagen åt att ett flertal gånger hämta upp en död mus från källaren. Ja egentligen tycker jag att det ska heta Råtta, men lilla farbrorn envisas med : Det är ju för fasen bara aina lella mus!!!Fyra stycken är infångade och dödade under förmiddagen. Eftermiddagen ägnades åt lite släktforskning och arbetsdagen avslutades med ett pass i Holjebadet. 1100 meter, inte fy skam av en liten tant. Funderade på att ta ett kort  på bassängen innan jag gick i, men - den antika mobilen jag har , är jag lite rädd om, som den fick ligga inlåst i skåpet. Tänk om jag blir av med den? Mina älskade ungar skulle skatta sig lyckliga, lite skämmigt med för övrigt fräsch mamma som använder en mobil som inte är en smartphone. Men ännu har den inte helt ramlat ihop, visst displayen är väldigt liten och mycket repig. Det fattas små bitar här och där men ringsignalen här fullt hörbar och det går att sms och ta kort med den. ÄN !!

Har just läst ut en bok som heter: Hemåt över isen, av Gunilla Linn Persson. Det går att sammanfatta den så här: Finns en evig sorg, som föder hat och trätor? Finns en kärlek lika evig som havet, som den brinnande skärgårdshimlen, en kärlek som glömmer tid och rum? Att det finns massor av hat i hela världen är ju inte att missta sig på och att det av hat kommer trätor som ibland övergår i hemska gärningar det vet jag. Kärlek finns och jag vill tro att den är större än hatet. Av kärlek kommer bara bra saker. Mer kärlek behövs i världen.
Så där jag det blev ju en liten skröna eller hur? Nu ska jag kolla in Bo Holmkvist på SVT 2.