Ishockey,handboll och ishockey igen, hur ska detta sluta?

Inte sen jag var tonårsförälder har jag tittat så mycket på sport. När fan blir gammal blir han religiös sa min käre pappa! Religiös behöver jag inte bli, för det är jag. Inte för att jag föddes in i kristendomen precis men livet har sina egna  vägar och därför ett tack till en älskad farmor som lärde mig det mesta som jag behövde veta om Jesus. I skolan fick jag lära mig mer om Jesus och hans vänner, då  i den grå forntiden fanns det kristendoms undervisning i folkskolan. Vi hade fantastiska  läroböcker med jättefina bilder och intressanta texter.Sen fanns även söndagsskolan med tanterna Jenny och Edit, där fanns sången, musiken och flanellografen med alla figurerna som blev levande, genom berättelserna i bibeln. Eftersom jag redan är kristen så blev jag i stället sportfåne, eller i alla fall nästan, när jag blev gammal.
Det är fascinerande att vara  på plats och så att säga deltaga direkt i matcherna. Nu är det ju inte så att jag hoppar jämfota och skriker hela tiden - men det finns det andra som gör. Många, många lever sig verkligen in i matchen och gläds när det går bra och gråter när det går dåligt. Det finns domare i ishockeyrinken och handbolls arenan, och sen finns det hela publiken som hela tiden dömer ,spelarnas insatser och domarnas insatser. Orden är inte alltid så väl valda och ibland kan jag bli förundrad över hur äldre herrar i övre, övre medelåldern hetsar upp sig över ett domslut. Konstigt att inte fler olyckstillbud inträffar  på läktaren egentligen. Alla pratar med alla, jag är helt säker på att de flesta inte känner varandra särskilt väl men läktarfolket har ett gemensamt, dom gillar samma lag och det räcker långt. Skillnaden mellan att titta på sport från älsklingsfåtöljen och att sitta på en hård plaststol i en iskall ishall eller på en hyfsat skön stol i handbollsarenan  är att det finns en värme och gemenskap i Hallen eller Arenan som inte TV kan förmedla. Annars ser man bättre på TV, det är lättare att förstå spelet och hänga med än i Hallen och Arenan. Där det finns döda vinklar och fort går det och inga repriser och ingen som förklarar när jag inte begriper vad som hänt. Man kan dricka kaffe och äta en god bulle vare sig man är hemma eller i hallen/arenan, men man kan inte sitta och sticka i Hallen/arenan när det börjar blir tråkigt.
Igår ägnade jag mig åt en annan sport. Nämligen simning! Jag simmade 1km på cirka 50 minuter trots att det fanns cirka tio stycken huliganer i femtonårsåldern som hade någon form av simundervisning i bassängen. Det innebar att det fanns två banor avsatta för oss motionärer och vi var åtta stycken som ville motionssimma. Det blev rejält trångt ska jag säga. Huliganerna höll ett förfärligt väsen och hela bassängen gungade när alla tio satte igång att simma ryggsim. Jag lyckades med konststycket att tillsammans med en annan dam få ha en femtio längd i fred för övriga motionärer, ganska länge men till slut var vi fyra stycken som skulle försöka simma utan att störa varandra. Det var inte helt lätt och efter 1 km var jag så trött att jag gav upp och körde hem.
Idag var det dags att ägna sig åt sport igen igen. Inte springa men väl gå. 60 minuter i skogen i rask takt med stavar det ger också god motion.För att komma till skogen gick jag idag en lång stund  på asfaltsväg, med hus på båda sidor om vägen. Stora hus och små hus, med välskötta trädgårdar. Lite vårkallt i luften och ingen sol. När vägen svänger av mot skogen passerar jag en sjö, den var stilla och svart, att bada kändes inte aktuellt. När jag närmar min bron som går över den lilla bäcken mellan sjön och skogen,  ligger där en nedfallen gran med rotvältan vänd mot mig. Längre bort ligger fler kullvälta granar och på andra sidan stigen glimmar den mörka vackra sjön lockande mot mig. Traktormuller hörs långt borta och det doftar av våt jord och nysågat timmer. Frustningar från en häst tror jag att jag hör och strax ser jag dem.Tre hästar står  och väntar på mig. De är inte särskilt intresserade av mig som person , det är ljudet av mina skor mot  marken som är intressant. Det är tre personligheter som står där och tittar på mig. Den ena ljusbrun med blond man ser lite ointresserad ut, har nog siktat in sig  på säcken med mat. Den fläckiga hästen verkar vara lite mer busig den puffar  på kompisarna och försöker få igång dem - men - den tredje lite större, äldre, mer svårflörtad vill inte alls vara med och det hela slutar med att stora hästen går en bit bort och ser allmänt förargad ut, blondinen äter saktmodigt och stilla och den fläckiga ser mest besvärad ut över att det inte blev som han tänkt, lite bus så där på eftermiddagen.
När jag passerat hästar och traktor med förare och vagn bakefter , återstår bara att gå på asfalt igen.
Mellan vackra gamla hus,som alla renoverats och är i bra skick. Jag hinner passera äldreboendet, församlingshemmet, kyrkogården och kyrkan innan jag är hemma. Byn där jag bor förändrar sig inte mycket över tiden, en del hus står numera obebodda och förfaller, andra görs i ordning och det flyttar in nytt folk. Byn lever fortfarande även om det inte är lika mycket fart och fläkt som för 43 år sedan när vi flyttade hit.
Jag trivdes då och gör det fortfarande, ett stilla by liv på landet passar mig utmärkt. Vill jag besöka staden och dess puls finns den på lagom avstånd.

Lingon, blåsippor och barnbarn.....................

Lingonen ligger i grytan , snart sprider sig en härlig doft av kokande lingon. Lingonsylt ska det bli, flera stycken burkar. På diskbänken ligger makrillfiléer, inte dagsfärska inköpta i en fiskaffär i Göteborg, utan frysta makrillfiléer inköpta i en butik i Olofström. Potatisen ,svenska King Edward ligger i sin gryta skrubbade och klara för kokning. I en annan kastrull ligger gröna bönor , alltid nån grönsak till middagen. När makrillen steker i pannan går mina tankar till min biologiska mamma, som jag hade förmånen att lära känna både som barn och vuxen. Hon serverade alltid makrill när jag kom på besök , för hon visste att jag tyckte mycket om just nystekt makrill med dillsås. Den makrillen var inköpt i fiskaffären i Lerum centrum och fångad i havet utanför Göteborg. Jag fick tre veckor som baby tillsammans med min biologiska mamma, sen fick jag en ny mamma och pappa som tog väl hand om mig och mitt nya hem var i Traryd där pappa jobbade som grovarbetare vid byggnationen av ett nytt  kraftverk. Om jag minns allt detta? Icke men om två mammor berättar samma sak borde det vara sant. Jag fick det mycket bra hos mina nya föräldrar men min biologiska mamma glömde aldrig att hon inte fick behålla sitt  femte barn. Den sorgen bar hon med sig hela livet, även om vi hade en god kontakt tack vare att det var två starka kvinnor inblandade, min mamma och min biologiska mamma.
Nu har jag hällt upp lingonsylt i  17 burkar, och maken har burit ut dem i förrådet. Ute är det vår och inga lingon finns att plocka i skogen än, utan dom här lingonen kommer från frysen. Jag ser fram emot att när hösten närmar sig få gå ut i skogen och plocka lingon och komma hem trött och svett och ta ett dopp i Södersjön. Men innan dess ska här tittats på blåsippor i Kullan, vårlökar och gullvivor i Angölsmåla, och snart är det dags för den första buketten vitsippor att sätta in i en fin glasvas. Vitsipporna målar hela parken kring anrika Tulseboda Brunn vit när dom blommar som mest. Det kommer att  bli långa cykelturer längs Mörrums ån i Hemsjö, längs grusvägar i närområdet och kanske en och annan långtur på fantastiskt vackra cykelleder. När sommaren närmar sig är det dags att packa badväskan och ta med bästa väninnan i bilen  och åka till Hällevik för salta bad och långa lata dagar i solstolen. Eller kanske cykla och besöka alla härliga badsjöar vi har här omkring, Södersjön, Slagesnäsjön, Leversjön eller Aborrmålasjön!

Drömma och längta är alltid roligt, sen återstår att se vad livet har att bjuda på. Ibland överträffar verkligheten drömmen och ibland blir det inte alls som jag tänkt. Hur det än blir finns ingen väg bakåt, det är bara att traska vidare på livets stig och ta dagen som den kommer och göra det bästa av varje dag. Om jag alltid är så här käck och redig? Nej då inte alls. Jag drömmer och längtar inte heller alltid, jag kan vara både sur och ledsen,  men det hjälper föga de svåra dagarna som alltid kommer. Så mycket bättre att leta efter det som är bra, det finns alltid något som kan kännas  bra även när det mesta bara är skräp. Som idag till exempel , nykokt lingonsylt som doftar gott. Makrill till middag och sen hockey med maken i Tingsryd. Kan dagen blir så mycket bättre? Ja om Tingsryd vinner, DÅ är det en riktigt bra dag.  Dessutom två underbara killar som kom igår och käkade middag med oss gamlingar. Vilken himla tur att man har tre barn som begåvats oss med fem barnbarn. Det är mycket bättre än en himla massa miljoner  på banken. Banken kommer sällan och äter middag med oss och aldrig att det hänt att banken ställt upp när jag varit ledsen - men det gör alla barnen och deras familjer. Den miljonvinsten har vi fått!!