Vår, eller ?

Ännu en vecka till ända. Så går ett år ganska fort. För mig började livet en försommardag 1945 i Alingsås. Sedan dess har det varit många årstider som rusat förbi, men det känns som om de rusar fortare och fortare ju äldre jag blir. Igår trodde jag att vintern var slut och att våren verkligen kommit till Tulseboda. Förmiddagen gick i ett enda huj, bädda rent i sängarna, diska efter lördagsfrukosten och lägga om lilla farbrorn´s sår. Strax var det middag och älskade nr 2 i barnbarnsskaran kom för att äta med oss. Det blev mycket snack över bordet mellan farfar och Tvåan om TAIF och hur det ska gå. Upp eller stanna kvar det var frågan ???? När alla var mätta och glada körde farfar hem gossen med ett litet mellanspel i vår lilla affär för inhandling av diverse matvaror. Under tiden tog Lilla tanten sig an disken, när allt såg snyggt ut i köket blev det ombyte till promenadkläder. Solen sken från blå himmel, lite sval vind som smekte ansiktet och stavar i händerna.

 Med raska steg mot den lilla stigen genom skogen, fram till den stora farliga vägen med många bilar, som kör som galningar. Kvickt över vägen,  in på en liten väg som är fullständigt förstörd av en stor maskins stora hjul. Ungefär som mors lilla kråka som skulle ut och åka, än slank det hit och än slank det dit men ner i diket kom inte Lilla tanten. Framme vid en lite större väg, dock inte med många bilar, pilade Lilla tanten kvickt över vägen och nerför en backe och där porlade den allra sötaste bäck. Nästan så att Lilla tanten ville bygga en barkbåt, och sätta sig på huk och leka i bäcken. Men det anstår ju inte en Liten tant att kasa över staket och förresten hade hon ingen kniv med sig till att tälja en barkbåt med. Framåt i naturen , lyssnandes på galande tuppar och kvittrande små fåglar, skuttade en glad tant. Njöt av den härliga luften och alla dofter från mark och skog. Över nästa stora väg där bilar rusar fram och in i skogen igen. Här var det tyst och stilla, inget motorsågsbuller, men väl doften från nysågad gran och så svänger vägen och snart kommer en ny stor,stor väg med många farliga bilar. Sista biten går genom en blandskog,längs  med en liten bäck som rinner så sakta och stilla att det nästan inte syns. Här kan man om man har tur höra glada barnskratt och få syn på små raringar som leker mellan träden. När Lilla tanten nu fått vara med om allt detta roliga, så känns det helt ok att gå på bygator sista biten, innan hon är hemma igen.

Nu var det dax att hämta stora tunga skottkärran, för att lassa den full med kvistar, löv och annat gammalt skräp från gräsmattan. Lilla farbror´n hade beskurit våra fruktträd under ett par dagar ,så det var mycket som skulle samlas ihop. Lilla tanten krattade o krattade, blev riktigt varm och fick ta av mössan. Lyfte upp bunt efter bunt och när det var krattat och klart under två träd var skottkärran full. 

In i garaget och hämta ett spännband( det var Lilla farbrorn´s ide), upp med den största grenen och sen binda fast. Med raska steg mot kommunens trädgårdskompost! När Lilla tanten börjar gå med skottkärran, känns det som om det vore en mil dit, efter halva vägen inser hon att det kanske i bästa fall rör sig om 500 m. Men sen den ju tömmas och köras hem igen!!  Tantbenen protesterade och vill vila, och kan ni tänka er ,som en räddande ängel kommer en rar o go väninna till Lilla tanten över och vill prata en stund. Milda makter va roligt vi hade, i säkert tjugo minuter, sen började vinden kännas kall och Lilla tanten travade hemåt. Ja men visst,då ska kärreländet in i vedboden som egentligen bara är ett vedskjul och krattan ska på plats i förrådet,  innan Lilla tanten får gå in och vila sig. Hon kände sig i alla fall väldigt duktig och kunde resten av kvällen sitta still och sticka sockar till Lilla farbror´n.