Ångest, ångest är min arvedel, vem skrev det?

När ångesten ligger som våt filt över mitt inre finns inget bättre än arbete, arbete och arbete.
Kakor bakas, rödbetor kokas, skalas,skivas och läggs  på burk , en god ättiksslag hälls över och locken skruvas åt HÅRT !!  Bär plockas in från frysen och blir till saft, denna gången var det hallon, svarta vinbär och krusbär. Snygga etiketter ritas och klistras på varje flaska. Lådor och skåp rengöres noga, allt gammalt skräp  åker i sopspannen.  När alla besked har kommit från mammografi och neurologi ska jag återgå till den vanliga vardagen igen. Den lär inte bli slapp och lealös den heller men nu fylls ju alla förråd och frysar, så det får bli annat som görs. T.e.x. ska fönster och silver putsas till jul om inte förr och vad kan vi mer putsa? Ordet putsa får mig att tänka på "Potsa Lite", en rysligt snäll och rar lite dam som jag jobbade ihop med för ett antal år sedan. hade detta lite ovanliga smeknamn. Var jo på ett äldreboende, ett fantastiskt sådant som inte ligger i den fantastiska kommunen Olofström , som det så ofta står om i tidningar och på facebook. I alla fall och emedan
 " Posta Lite" hette naturligtvis inte Potsa Lite Persson utan någon helt annat. Detta lite ovanliga smeknamn hade hon fått av oss arbetskamrater därför att när vi ropade på henne för att vi behövde hjälp, blev svaret alltid: Kommer strax ska bara potsa lite!!

Jaha det var det om detta! Funderar över om jag ska bli textskrivare till Dramaten i Stockholm? Inte det, ingen bra idé kanske. Nej det tror jag inte heller, men jag hittade häromdagen en text som jag skrivit i akt och mening att använda i ett sammanhang för att roa människor. Den var riktigt rolig och egentligen vore det kul att återuppta den komiska ådran jag besitter. Tyvärr tror jag att det är alldeles för arbetsamt att öva in texter och gester, hitta kläder som passar till texten, personerna däremot,  vet jag precis var jag ska hitta - men  det får anstå ett tag till i alla fall. Nu måste jag berätta om kriminalserien jag följer  på TV 1 , måndagskvällar kl 21. Den har hela tiden varit ruskig och igår kväll blev det för mycket, det gick liksom inte att somna med en halvt ihjälslagen kvinna  framför ögonen. Jag försökte med allt, räkna barnbarn, räkna till 100 både fram och baklänges, den blodiga damen låg kvar framför mina ögon och i sängen bredvid andades maken lugnt och fint utan en enda snarkning. Försökte följa med i hans andning, ingen idé, bara en blodig dam framför ögonen. Jag gav upp steg ur min sköna säng och tassade ner i köket, stirrade in i kylskåpet och NU försvann hon, den blodiga damen. Jag såg skinka, korv, ost, tomater, päron och bananer!! Mitt hjärta sa: Macka med Serano skinka och lite fruktsallad i majonäs  vore gott! Stopp skrek hjärnan; inget jäkla ätande så här mitt i natten. Jodå, tyckte mitt hjärta, det är så bra med mat när man måste bli lite trött och fett och gott ska det vara!!  Nu blev ju hela jag liksom lite desperat och visste varken ut eller in, men då inträdde ett lugn och jag tog en bit banan och ett glas vatten, återvände till den sköna sängen och visp vaknade jag kl 08.15 idag på morgonen, pigg och utvilad.  Ja så kan det gå när inte haspen är på!!  På ett av mina jobb hade vi en gång i tiden både hasp( guldfärgad) och vanligt toalås!!  Varför? Ja det har jag undrat över många gånger, men det finns galna människor överallt.

Ett litet utdrag  ur :
Kärringarna  på auabrädane!!!

Hulda: Det är värst vad det kryllar o onga här idag.

Signe : Dom ä väl inte så hemst krylliga tycker ja.

Hulda: Ja maina att här är ain  rälians massa onga i dag.

Signe: Har du fått ain onge igen, är inte du för gammal.

Hulda: Ta nu fram hörapparaten dä gaur ju inte och prade mä de du hör ju inte

Signe: Ska du gå och ja föra? Varför ska vi bära oss öd pau da viset?

Hulda tar Signes korg och tar fram en hörapparat som hon ger Signe.

Signe tittar på henne och säger: Onnrade väl jag varför du pradade sau meet domt ida.