Liten tantfundering så här i juletid....

Vem som helst och särskilt Lilla tanten blir  upprörd när hon får höra på Blekinge-Nytt att en annan liten tant i Gammalstorp blivit rånad i sitt egen hem!!
Tänk att ligga där i sin egen goa säng, på nymanglade lakan och nystruket örngott med veckade knytband handbroderat monogram och allting, sussande i sin allra bästa sömn  med benen insnodda i flanellsärken. Vakna  av det står en slyngel, ja inte bara en utan tre och glor på en!! Dessutom skrikande att de vill ha dina pengar och ditt guld!!
Tanter överlag är ju inte att leka med men det vete katten om inte Lilla tanten blivit som man sa, när hon var liten ; från vettet av rädsla. Tanten i Gammalstorp röt ju till dem att de skulle försvinna och det gjorde de ju också, men inte förrän de snott hennes halsband och flera andra smycken och pengar.

Lilla tantens första fundering; En älgbössa med eller utan licens och utan skott!  Det kanske skulle skrämt dem lite mer, kunde kanske viftat lite hysteriskt illvrålat som en stucken gris: Inte de, nähä. Men en laserpistol ? Eller ett basebollträ? Jaså ni tror att det blivit en liten tant som fått smaka på laserpistol och basebollträ. En plastpåse med vitpeppar att kasta i ögona på eländet, eller ännu bättre pepparspray? Egentligen skulle nog Lilla tanten klivit ur sängen, snällt sagt : vänta lide hera , ja ska bara ta på mörntöfflarna . Sin ska ja leda opp guldet o pengarna. Sau flötta pau er lide , ja mauste ta fram stien. Sau gau nu opp alla trai o ta ett par trai sti in pau vinnen. Saj ni muastoacken. Precis hin vanen ligga da aina stora laude! Vid det laget ska alla tre vara uppe på vinden och då skulle Lilla tanten stänga luckan och slå för låsen, sen kunde hon ju ringa polisen i lugn och ro. Det går nämligen inte att öppna luckan från vinden.Nej skämt åsido, det är både synd och skam att små tanter blir rånade i sina egna hem. Än värre är att det finns galningar, som kör en stor lastbil med släp rakt in i en folksamling modell större,  på en julmarknad i Berlin. Världen är inte lätt att leva i. Krig, våld och terror brer ut sig, ingen plats är helt säker längre. Ingen går att lita på längre, alla är rädda för allt. Exakt så är det terroristerna vill att alla ska vara, små tanter inbegripna. Så visst ska vi gå ut i skog o mark, på marknader och sova i våra hus, även om vi inte har en Liten farbror att lita på.

Men nu ska ni få höra, det händer trevliga och snälla saker också i den här världen. Skolavslutning i Kyrkhults skola. Inbjudan till dansk julelunch.
Först skolavslutningen, alla barn i Kyrkhults och Vilshults skolor, tillsammans i Kyrkhults kyrka.
Nästan full kyrka, barn, lärare, personal, föräldrar, syskon,  mor- o farföräldrar och så alla andra som bara var där för att lyssna till barnen och se glädjen i deras ögon. Det spelades solo av barnbarn nr 3 på trumpet, två andra tjejer spelade tvärflöjt, en tjej sjöng solo och sen alla klasserna sjöng sin julvisa. Finaste kyrkoherden pratade med barnen om julen och hela församlingen sjöng två psalmer unisont. Här fanns inga motsättningar mellan olika nationer, svensk som syrier, ryss eller någon annan nationalitet . Alla log och var stolta över sina barn, fotograferade, hälsade till höger och vänster och pratade med alla. Verklig julglädje. Lilla tanten gick hem med glädje i hjärtat och sov gott hela natten.

Nästa tillställning, en dansk julelunch idag. God mat och danskt gemyt över ett snyggt dukat bord.
Dansk currysill, mums. Lax, rejer, ägg, fläskesteg, varm leverpostej, gott hjemmelavet bröd och så den goda julölen. Ja, Lilla tanten skulle ju köra hem, så det fick bli cola eller vatten, lika bra det, det danska språket kräver övning o koncentration och det var ett tag sedan Lilla tanten var i Vaerlöse och språkade Öresunds. Om jag själv får säga det, taler jag någelunda Öresunds fortfarande, med lite övning skulle jag förmodligen kunna föra ett samtal vid ett danskt julebord, med en människa av danskt ursprung om jag försökte. Tyvärr är det ju inte varje dag jag får tillfälle att prata danska , lite dumt att stå på Maxi och försöka göra sig förstådd på danska som egentligen är Öresundsk , enligt Lilla farbrorn´s kusin i salig  åminnelse. Dessutom vet ju varenda liten expedit på Maxi, om Lilla tanten mot förmodan skulle hitta en bara så där, att Lilla tanten minsann är en redia Tjörkholtabo.

Från mig till er, GOD JUL.

Julen står för dörren,  Lilla tanten kom  att minnas sin barndoms jular. Det blir ett bra blogginlägg tänkte hon. Ute är det vitt på marken, inte av snö utan frost. Vackert men farligt för en Liten tant som varit ute och gått i mörka kvällen. Trottoaren var glashal så Lilla tanten gick på gatan , på rätt sida mot mötande trafik, med reflexväst på. Det gick bra, var lagom kallt, tyst och vackert, Kyrkan tronade vit och upplyst mitt i byn och det var fritt fram för Lilla tantens tankar. 

När Lilla tanten var en liden grebba, och bodde i Kullan i ett litet rött hus, var vinterkvällarna mörka. Det fanns inte gatubelysning som idag så mörkret var kompakt. Det fanns inte TV , inte telefon och inte bil. Ja, det är längesedan Lilla tanten var en liden grebba. Hur som helst, även då var förväntningarna stora inför julen. Pepparkakorna skulle bakas i vedspis, det var inte lika enkelt att få till värmen som idag. Lilla tantens mamma kavlade deg, och tog ut tunna, tunna fina pepparkakor, och den lilla grebban fick en degbit att hantera med kavel och pepparkaksformar. När alla pepparkakorna var bakade och köket var varmare än en bastu , öppnades ett fönster och den kalla vinterluften kom in, och det blev fort svalare i köket. Mamma plockade fram den stora plåtburken ur skafferiet och sen plockades alla kakor ner och sparades till jul, alla utom grebbans, Hon fick ha sina i en egen liten burk, de kom till användning när det var kaffekalas för dockorna och katten och ibland för bästisen Karin. Knäck kokades varje jul, och varje jul blev den lika rinnig, till mammas förfäran. Juldukarna kom fram och ströks och lades på borden. Adventsstjärna i fönstret och adventsljusstaken med fyra vita ljus i kom fram till första advent och inte en enda dag innan. Det blev många turer till Sigfrid Johnssons affär och "Koppran", för att inhandla, nötter, mandel, russin , fikon, dadlar och apelsiner. Inte vilka apelsiner som helst utan apelsiner från Jaffa!! Naturligtvis den hemska saltsillen som låg i en tunna i affären , den var slemmig och luktade pyton, men på julafton låg den i en fin glasburk, skuren i bitar med lök och ättika. Lutfisk skulle det också vara på julen, den luktade fy attan och hur den smakade vet jag inte för jag åt inte av denna för mig "räliga" maträtt. Julskinka däremot var ju gott och köttbullar varvade med prinskorv och kokta ägghalvor gick an att äta för grebban.  För att inte tala om Ris á la Malta. Det bästa av allt.

Ni ser så går det till och tomtarna tittar på.

Men innan julmaten kom på bordet, kom ju GRANEN. Kvällen före julafton stod den där grön och grann i finrummet, jo vi hade ett finrum, som användes endast vid större högtider och kalas. Hur granen  kom in i vårt hus vet jag inte, förmodar att min pappa hämtat den i skogen. Eftersom vi inte var skogsägare hade han antingen frågat om lov eller stulit den. Brottet får anses som avskrivet eftersom det hände i den grå forntiden. Tillbaka till GRANEN, den stod i ett träkors med ett hål i mitten. Den vattnades inte och åkte ut när den började barra, eftersom den stod i finrummet där det var svalt  höll den i allmänhet ut tills  tjugondeknut!!! Mamma och jag klädde den , stjärnan i toppen , som en dag byttes ut mot en glänsande, färgglad toppspira i glas. Inhandlad hos Sigfrid Johnsson. Sen kom julgranskulor i olika färger även de i glas. Metallfåglar i vackra färger med sidensvansar. Glitter och flaggirlanger. Ungefär här brukade mamma komma underfund med att vi måste göra nya smällkarameller! Fram med silkespapper, sax, klister, strumpsticka,bokmärke och polkagrisar. Strumpstickan användes till att krylla fransen med!!  Polkagrisen skulle ligga inne i smällkaramellen. Lite sytråd och den var färdig att pryda granen. Sist sattes ljushållare och stearinljus dit. Då kom pappa in och hängde dit "sprakhängena", som gnistrade och brann när man tände eld på dem på julafton. Nu fattades bara julklapparna som i vår lilla familj var ytters få men alltid lika välkomna. Julklapparna inhandlades också i "Koppran", Sigfrid Johnssons eller Albert Jönssons.

Grebbena fick alltid en liten slant att handla för, till mamma och pappa. Som jag minns det var det alltid till Sigfrid Johnsson hon gick för att med farbror Bertils hjälp välja ut en lämplig present, som han slog in i grant julpapper med tomtar på och ett fint glansigt snöre om. Grebbena skrev med sin barnsliga handstil God jul mamma, God jul pappa från Grebbena direkt på paketen , etiketter var inte uppfunna på den tiden. 

Alla julklappar lades i en liten hög under granen ,sen försvann de på julaftons förmiddag för att sen återkomma i tomtens julsäck. Hur nu det gick till. Den olidliga lilla rödklädda gubben behagade aldrig uppenbara sig före klockan arton och vid det laget hade grebbena väntat och väntat och väntat i all oändlighet. 

Ja det var det minnet det! En God Jul önskar Lilla tanten sina trogna läsare. 

Exakt halvmåne på himlavalvet, sett från mitt fönster.

Det är mörkt ute , månen lyser bara lite idag. Lilla tanten har tänt två ljus i adventsljustaken. Den blå runda som inköptes hos Redskogs i Olofström på hösten 1965. Då var vi  ett ungt vackert och lyckligt  par som trodde att de skulle åldras tillsammans. Kanske med lite tur hinna fylla 100 år innan det var dags för himlafärd. Den gamla ljusstaken har hängt med under alla år. Flyttat med mellan Jämshög, Olofström och Kyrkhult. Den har haft sin givna plats på matsalsbordet, vilket ord egentligen matsalsbord. Som om vi bott i ett slott eller i alla fall i stort hus med matsal.

Den första lägenheten låg i Jämshög med adress Ekbacken 1 tre trappor om inte Lilla tanten  minns fel, vilket är helt möjligt nu för tiden, men för att citera Bodil Malmsten, Skribenten äger skriften och då spelar det ingen roll om det är sant eller inte. Vi minns alla olika saker från barndom, ungdomsår, medelåldern och så nu det lilla vi minns eller inte minns från ålderdomens höst och vinter. Lilla tanten minns ofta saker som hänt när hon var mellan fem och tio år. Klart och tydligt men hon antar att hennes bästis som på den tiden hette Karin , inte alls minns exakt samma saker. Ett år senare hade Lilla tanten och hennes lilla farbror flyttat till Olofström, Ö Storgatan minsann. I en tjänstelägenhet, som tillhörde Jämshögs Sparbank. Huset finns kvar men numera heter banken Karlshamns Sparbank. Vägen till det sista namnbytet gick över Sparbanken Kronan, Föreningssparbanken, Sparbanken 1826. Här flaggar Lilla tanten  för att minnet sviker henne, det kan vara fler banker inblandade. När Lilla tanten jobbade i Jämshögs Sparbanks avdelningskontor i Olofström, hette filialchefen Alf Jönsson. Sparbanksdirektören satt på Huvudkontoret i Jämshög och hette Tryggve Linderstam. Nog satt lilla direktören i banken ,eller ???

Det var det om detta, nu går vi vidare eller vänder blad som han sa Kungen! Idag har Lilla tanten varit ute och "färats". Med den gamla " Skrabben " som numera är ny renoverad, fått nya dubbdäck, städad och tvättad, är helt ok att köra med för tillfället. Mycket plats att packa in julklappar i , det var nämligen det Lilla tanten gjorde idag. Först till Mias smycken och presenter. En mycket trevlig liten butik med trevlig personal, som tillhandahåller det mesta i smycken och presenter. Till Lilla tantens stora lycka fanns där gammaldags tomtar med snälla ansikte och röda kläder och tändsticksaskar och servetter med julmotiv i gammaldags stil. Ja, jag vet, att svart och vitt är tjusigt men fy sjutton så grant det är med julegran och juladukar och gamledas tomtar i all oändlighet. Ettepau ble da te o tjöra te Olofström. Där inhandlades de allra sista julklapparna trodde Lilla tanten. Väl hemma igen konstaterade hon att en säger en fattades. Den får inhandlas i julveckan.

Ja nu sitter hon här , Lilla tanten , och glanar ut genom fönstret på den mörka himlen och halvmånen som lyser så vackert i mörkret. Hon tänker på....... Lilla farbrorn, som alltid, men också på kanelhjärtan som hon bakat under förmiddagen. INTE ÄTAS FÖRE LILLEJULAFTON. Fy sjutton så orättvist , de som är sååååå goda. Lite äppelhonung blev det också, efter ett gammalt recept från Lilla tantens mormor. Hu geda mig så gammal hon är Lilla tanten. Äppelhonung innehåller inte, som namnet antyder, ett endaste mg honung utan det är socker och äpple som kokas och vispas till det blir ett fint och blåsigt mos. Lilla tantens mormor skalade tolv liter äppelklyftor och vispade i en timme, så görs det inte i dagens elektrifierade samhälle. Tre liter räcker  och tjugo minuter i assisten!
Väldans gott på nybakade scones eller på mannagrynsgröten till frukosten.

2 November 2016.

Onsdagmorgon ringer tiduret i mobilen vid den okristliga tiden 06.00. Varför ? Såhär, kl 08.00 kommer Lilla kusin  hem från ett sammanträde för att följa med oss på en tur till Jeriko. Innan dess behöver Lilla tanten  duscha , och det blev en sval för att inte säga kalldusch. Solcellerna hade inte fått tillräckligt med sol för att orka värma vattnet!!  Lilla tanten blev hur som helst duschad och klar till klockan 08.00. Frukost hade hon också hunnit med tillsammans med sin egen lilla familj. Vi åkte Volvo med Lilla kusin som chaufför. Hon får en eloge för sitt körande i denna stad Jerusalem, där alla, bilar, cyklar och gående tror att det bara är just de som ska fram. Blir det stopp, tuta så mycket du orkar och bli lätt irriterad, inte för att det hjälper mot stopp i trafiken kanske för att få ut dåligt humör vad vet Lilla tanten. Vi åkte genom ökenlandskap där en liten skara Beduiner bodde med sina familjer och bedrev får/get skötsel. Det var mycket uppför och nerför, vilket kändes i öronen i alla fall när vi åkte uppför! Jeriko är världen äldsta stad, som alltid varit stad, den är också världens lägst belägna stad, ligger under havsytan. Jeriko är ingen stor stad som Jerusalem, Köpenhamn eller New York, men dock en stad med affärer, restauranger och invånare. Vi skulle till Hisham´s palace. Parkeringen var ganska liten och det hela såg på avstånd ut som lite grushögar med stenar på. Vilket skulle visa sig vara helt fel när väl kom in. Först lite kaffe utanför bilen och en stunds prat om hur vi tyckt att våra dagar varit hos Lilla kusin.
Hisham´s palace är en gåva från Abed El-Malik till Kalif Hisham  överlämnad ungefär  år 723-724 AD. Palatset var inte Kalifens residens utan en form av boende vintertid. Detta palats förstördes år 749 AD av en jordbävning. 1935 -1948 gjordes en utgrävning av Dimitri Baramki och Robert Hamilton , och vad hittade man då? Enormt vackra mosaikgolv, solhjul, kolonner, delar av murar. Otroligt vackert och intressant. Där fanns också ett museum som berättade om olika saker som hittas under all denna sand. Vi tog god tid  på oss att titta och läsa. Allt på engelska vilket gjorde att Lilla tanten fick köra en omstart på hjärnkontoret även denna dag. Mosaikgolven var otroligt vackra och välbevarade, fanns en viss likhet med Lilla tantens mormors blixtsöm  i den av golven. Vi fick se en skymt av Jordanien och Döda Havet och här någonstans ligger också floden Jordan där Johannes döpte människorna och Jesus. Klockan och Lilla tantens mage var överens om att det var dags för lunch. En liten trevlig restaurang där vi kunde sitta ute, under citron och apelsinträd och äta en god lunch som bestod av många små rätter, citronlemon med mynta och nybakat bröd. Efterrätten var superfärska apelsiner. Fortfarande är Lilla tanten förundrad över att sitta ute i november och äta färska apelsiner. Efter lunchen lite shopping  i en butik som tillhandahöll turistprylar men även olivolja som Lilla tanten naturligtvis skulle ha inhandlat, men nej då , det gjorde hon inte, Dags att återvända till Jerusalem, där just där  på hemvägen mötte vi som kom i en Volvo relativt ny, en åsnekärra med en äldre farbror i. Nya tiden möter den gamla. Överallt eller kanske snarare då och då ,återkom passager med  militärer med vapen.  Israel som stat ,har många olika människor med lika många olika religioner , som invånare. I Israel bor många människor som här har hittat ett land de kallar för sitt hemland, oavsett vilket land de är födda och uppväxta i. Jag önskar att det blir fred mellan Palestina och Israel för människornas skull. Lilla tanten fick mersmak av besöket och vill gärna komma tillbaka för att se mer, Nasaret, bada i Döda Havet, kanske vandra i bergen till någon kloster och mycket mer. Dagen avslutades på en härlig restaurang som för längesedan varit en järnvägsstation i Jerusalem.

Nästa dag var hemresedag med många många kontroller innan vi kom in avgångshallen. Tack och farväl till Lilla kusin och det Heliga Landet. Väl hemma igen i Tulseboda kändes det mycket bra att tända "jag saknar dig" ljuset och ta en  kopp vanligt kaffe i stilla ro framför brasan i kakelugnen.

Plocka äpple, kratta löv och tömma vattentunnan....

Nä det blir ingen reseskildring idag, nu får ni hia er litta!!  Lilla tanten vill istället berätta hur det gick till, när stora stora vattentunnan skulle tömmas. Det var en solig dag , blå himmel och iskall vind. 

Lilla tanten klädde sig varmt och gick ut i trädgården för att plocka nerfallna äpple, hon vill nämligen inte ha några som helst nattgäster som gillar äppel i sin trädgård. Därför att när äpplena är slut, övergår gästerna till att äta allt annat som är gott ,det vill säga det mesta som växer i en helt vanlig trädgård. Jo visst är rådjuren söta, I SKOGEN,  där de hör hemma och inte bland Lilla tantens rosor och korkekar!! Att plocka äpple kan tyckas enkelt, men efter så där en 15-20 böjningar och krypningar in i häckar som har grenar som är folkilskna, är det rätt jobbigt.När spannen är full,ska Lilla tanten dessutom resa sig upp i sin fulla längd(1.59). Det känns i ryggen , benen och armarna. Verkar likna sletna hosebann som inte vill töja sig tillräckligt. Men - efter en stund känns allt som vanligt, och det är väl inget att plocka lite äpple!!Liten promenad till plastsäcken i förrådet, där Lilla tanten samlar äpplena för att senare köra till trädgårdstippen . Ja ha men visst. En stor pöl under säcken, frusna äpple blir lätt rinniga och den rara lilla sopsäcken hade ett eller flera små hål, som Lilla tanten inte sett. Inte att tänka  på ryggen, baxa över den tunga läckande säcken i en ny sopsäck utan hål och sen hämta en liten trasa och torka fruktsaft av det mindre trevliga slaget på ett cementgolv!! Ni förstår själva hur eländigt det blev. 

Nu fick Lilla tanten en fin ide!!  Hon skulle banne mig tömma åtminstone en vatten tunna. Tänkt, sagt och nu skulle det göras. Efter ca tjugofem rundor från tunna till baksidan av uthuset med vattenkannan, kändes det som om ögonblicket var inne. Men va fasen , där satt en liten bit av en gummislang , den måste bort!!  In i förrådet och med pigga ögon hittade Lilla tanten en hammare. Mycket användbart redskap. Bank, bank, bank och plopp försvann den ner i vattnet. Vadå tömt? Inte alla tusen liter naturligtvis, den skulle vältas framåt men ändå lite åt sidan så att inte alla dessa vattenmängder hamnade hos grannen. Med ett stadigt tag i kanten på tunnan ryckte Lilla tanten till. Den inte så mycket som skakade lite grann. Stor tankeverksamhet i tanthjärnan. Efter en stund kom hon på att det går nog att klämma in en liten eller ja halvstor tantrumpa bakom tunnan och trycka den framåt. Inte en chans. Men från sidan gick det hur bra som helst, det var bara det att Lilla tanten råkade stå precis där vattnet forsade fram!!!!! Blöt om händerna, blöt om fötterna och blöt om vaderna!! Aktionen hade gått bra tunnan var tom och Lilla tanten genomblöt. 

Är man en liten tant, kan inte blöta skor, våta byxben och iskalla händer gå före att ställa iordning efter sig, så det gjorde hon. Tunnan upp och ner för torkning innan vinterförvaring, hammaren tillbaka på sin plats, låsa alla dörrar på uthuset. Sen klafsade Lilla tanten in och ner i tvättstugan där skor, sockar och byxor fick hängas på tork. Självaste Lilla tanten fick ta en varm dusch och sen en kopp the med "Hanak" som Lilla tantens farmor sa. 

Idag har Lilla tanten krattat och krattat löv och lagt i skottkärra och kört till tippen! Det är inte favoritsysselsättning för en Liten tant , men ibland har hon inget val. En del löv fick stanna kvar, masken ska sitt som Lilla farbror´n alltid sa. Dessutom har hon putsat ett antal fönster och klivit på stegar och och bord och stolar men grant blev det. Dammsugaren kom fram av bara farten och det var behövligt , eftersom dammråttorna hade ökat i antal sen förra veckan. Näe nu ska jag kolla på TV, och sticka sockar. Ha en bra dag. 

Eftertänksamhet, tacksamhet och tårar.....

1 november 2016, Lilla tanten vaknar i Jerusalem! Vem kunde tro att Lilla tanten skulle resa till Israel? Förmodligen ingen och speciellt inte Lilla tanten. Hon svänger benen över sängkanten , sätter på glasögonen och kollar hur mycket klockan är. Exakt som hon skulle gjort om hon vaknat i Tulseboda. Klockan är 06.30, vilket innebär att det finns gott om tid till att tänka och fundera över hur livet blev som det blev. Sakneligt att inte ha Lilla farbrorn snarkande bredvid sig, detta är ett faktum som inte ska diskuteras vidare  på en stund. Istället ägnar sig Lilla tanten åt att glädja sig över att ha gått i de smala gränderna i Gamla Jerusalem, dessa gator hade liksom små trappsteg vid sidan av gatan längs med husen, varför?  Den nya tiden möter den gamla och det verkar fungera bra.
Lilla tanten njuter av att folk kring sig hela tiden men ändå kunna gå undan om hon vill, till  den vackra trädgården med Citronträd, Olivträd , Änglatrumpeter, Hibiscus och många andra växter som hon inte kan namnet på , sätta sig på en stenkant och bara låta den varma solen torka tårarna som trillar  nerför den runda lilla kinden. Känner sig previligerad som får bo hos Lilla kusin och hennes fantastiska familj och att ha en son med familj som står ut med tant virrepanna.

Lilla tanten går ner för en vacker stentrappa till köket som ligger på första våningen och påbörjar frukosten, nån nytta kan ju den lilla människan göra. Efter frukost väntar avfärd med taxi till Betlehem  och Födelsekyrkan. Vi får besked om att taxin är försenad, avstängningar överallt, lite senare vet vi varför! Italiens president orsakar trafikkaos. Han är redan  på väg till Betlehem. En fantastisk chaufför som Lilla kusin ordnat till tar oss, ger oss en guidad tur till Betlehem, vi passerar "Muren", ser inte rolig ut men också Bosättningarna  och Palestinska byar. Vi anländer lite sent men blir väl mottagna av en guide som ska ta oss runt. Det gör han på ett utmärkt sätt. MEN vilken cirkus!
Hur mycket folk som helst och en enorm stor kyrkobyggnad som rymmer flera olika religioners kyrkorum. Väl inne i den stora kyrkan, blev upplevelsen mera cirkus än helighet. Massor av människor som väntade i olika köer, vakter som bråkade med guider. Guider som kände andra guider, som kände vakterna och på så sätt kom vi relativt snart till den heliga plats där Jesus föddes!! En smal trappa ledde ner till grottan , Lilla tanten hann konstatera att det fanns mer än en in eller och eller  utgång!!  Tillsammans med storelillebror knäböjde Lilla tanten och sen var det hela över!!  Just nu saknade hon Tulseboda, skogen, stillheten och sin egen lilla församling, där finns ro och helighet!!! Däremot fanns en stor kyrka lite vid sidan om Födelsekyrkan , Capella del Santissimo, där var det stilla och  vackert. En liten mager farbror i samma ålder som lilla tanten, iförd ett par säckiga byxor och en kofta väldig lik den min pappa brukade ha, gick omkring och putsade och städade i kyrkan. Om någon händelsevis väsnades , kom det ett schhhhhhhhhhhhhhhhhhh, och så blev det tyst. Den lilla farbrorn visste hur det ska vara i en kyrka. Det hanns med ett besök i en liten kombinerad verkstad/butik. Hantverk av bästa slag i olivträd. Lilla tanten skulle kunna handlat , MEN om är en liten tant ska handla görs ett överslag på pris, hur mycket kommer den att användas, hur i all sin dar ska den komma med till Tulseboda, så vansinnigt trång som det är på flygplanet. När Lilla tanten gått igenom alla dessa moment, insåg hon att det får bli en liten sak. Det blev en julklocka att hänga i julgranen  och två små kors som nu är gjorda till örhängen. Svagt bruna passar till ett vackert halsband i bärnsten, som Lilla tanten en gång fått av en rar liten jänta som hon jobbat med.
Lilla tantens kaffeklocka ringde nu hysteriskt och det var dags att slå sig ner och vid ett litet bord och dricka kaffe och äta glass. Då kom regnet!!  Det formligen vällde ner över Betlehem, blöta skolbarn rusade över det lilla torget, tanter med stora kassar försökte skynda så gott det gick. Alla bilar tutade hysteriskt som om de trodde att regnet skulle upphöra om man tutade  på det!!  På vägen hem var det trafikkaos igen, Italiens president skulle fram och vi andra fick vänta. Många poliser och militärer som posterade överallt med sina gevär över axeln. Till och med på taken!!  Lilla tanten kände ett visst obehag. Väl hemma blev det till att vila trötta ben och trött hjärna efter alla intryck.
Lite mat tillsammans med Lilla kusins trevliga make och hennes förtjusande gosse. Lilla kusin? Ute på representation , en mycket vanlig företeelse skulle Lilla tanten säga.  Mycket prat och mycket skratt och sen ja vad tror ni? Just det, raklång i sängen, huvudet på kudden och SOV.

Gamla staden i Jerusalem, Foccacia och Mastecard som inte fungerade........

Utanför Jaffaporten hade det samlats en massa människor. De allra flesta skulle på guidade turer, det fanns flera att välja mellan, Lilla tanten med sällskap skulle gå en tur i Gamla staden och när vi förstått ,eller vi och vi , det var mera assistentens arbete att reda ut,var och hur vi skulle anmäla oss.  Lilla tanten kunde ägna sig tid att att titta och titta och vända sig om  och oj oj oj. Bästaste storelillebror hade " hand öm et som en kan sia." Han hittade flera stycken guider och redde ut vem vi skulle följa med,  en vacker ung dam som hette Naomi. Hon stod på en upphöjning och pratade hur det hela skulle gå till,  att vi skulle hålla reda på hennes paraply som hon höll upp , varför förstod vi när hon gick ner på marken! Hon var baske mig kortare än Lilla tanten. Färden gick på väldigt gamla gator som under sig hade ännu äldre gator. Spännande. Naomi talade engelska och säkert flera andra språk dock icke svenska. Lilla tanten som inte använder sin realskole engelska till vardags, fick ge sin hjärna en liten stund att koppla över till engelskan. Sen gick det om inte bra, så helt tillfredsställande att förstå vad Naomi sa. Hon berättade massor om staden Jerusalem från dess början fram till nu. Bl a att  staden var indelad i fyra kvarter, Judiska, Muslimska, Lutherska och Armeniska. Armeniska kvarteret var det minsta, om jag inte minns fel,350 personer om jag inte minns fel, alla  med armeniskt ursprung . Detta kvarter var inte öppet för allmänheten ,tror dock  det var så, att någon dag vid en viss tid var porten  öppen, för den som ville komma in och titta i deras  kyrka. Vi kom så småningom till Klagomuren , hur mycket folk som helst, fanns inte en chans att komma nära. Hade bra utsikt från den plats där vi stod, om än människorna vore väldigt små. Vi såg också kyrkan som var byggd över Golgata där Jesus dog på korset kl 15 och gravkryptan. Allt  på avstånd, då det var stor folksamling över allt denna dag. Enligt guiden var det ett kryssningsfartyg som kommit in i TelAviv och bussat dit sina gäster. Dagen efter fick vi veta att Italiens president var i Jerusalem, för att Italien hade skänkt pengar till restaureringen av Födelsekyrkan i Betlehem, kanske var han också i Jerusalem samtidigt som vi. Nästan överallt fanns det militär och/eller polis med vapen hängande över axeln.  Jerusalem är ju en stad som under tid blivit utsatt för krig och förstörelse men alltid återuppbyggts. Här bor och lever människor ett helt vanligt liv också, mitt ibland den gamla tiden och alla turister. Vi gick på gator som funnits i tusen år , den nya tiden möter den gamla på ett alldeles speciellt sätt här i Jerusalems gamla stad. Synagoga, många olika kristna kyrkor, minareter och den armeniska kyrkan samsas utan större problem. Kloster finns det några stycken och och frikyrkorna i Sverige har ett bildningsförbund som heter Bilda där man är välkommen att komma in, för att dricka kaffe, prata eller bara vara en stund. Svenska Teologiska institutet finns också här som en samlingspunkt för Svenska kyrkans utbildningar och volontärer.
När guidningen är avslutad promenerar vi omkring i staden tills magen säger att den vill ha mat. Efter lite letande hittar vi en liten restaurang som serverar palestinsk mat. Mycket gott och efter maten blir det en promenad hem till residenset, för lite vila och ombyte för att åka med Lilla kusinen till  The Lutheran Church of Redeemer i Gamla Jerusalem för att bevista en Ekumenisk mässa som sker samtidigt som Påven deltar i en mässa i Lund . Tjänstgörande präster kommer från många olika länder bl.a Sverige,Tyskland och Finland.  Predikan på tyska, engelska och arabiska,  återkommande ord försoning och Lund.En helt fantastisk kör sjöng med änglastämmor, psalmer och böner bads på flera olika språk. En alldeles speciell känsla att fira mässa med många människor och många olika språk. Fridshälsningen delades med för oss helt okända människor och Fader vår bads på  varje människas eget språk. I ett rum bredvid kyrkorummet länkades mässan från Lund.  Efter mässan var det inte kyrkkaffe utan mingel med snittar och vin.Efter denna underbara upplevelse åkte vi hem med Lilla kusinen, till residenset där det skulle vara  stor middag med delegater från Frankrike, Nederländerna och Sverige . Allt handlar om försoning och fred. Vi försvinner ut  köksvägen för att äta på en restaurang i   närområdet. Kände oss inte hungriga beställde Foccacia i tron att det var små fyrkanter. Lilla tanten försäkrar att den var enorm  och mycket god.På hemvägen  gjordes ett försök att ta ut pengar i en automat med Mastercard, gick inte bra, Lilla tantens assistenter gjorde också ett försök ,det hela slutade med att Lilla kusinen lånade ut pengar , så att vi kunde handla lite i de små grändernas  affärer när vi nästa dag skulle åka till Betlehem och födelsekyrkan.
Nu var det sen kväll , alla vore trötta men Lilla tanten var tröttast. Så fort huvudet nådde sovkudden , blev det mörkt och efter en lugn och fin natt kom så småningom en ny dag.....

Första och delar av andra dagen i Jerusalem.

Då så---  av någon obegriplig anledning blev det lilla sällskapet med Lilla tanten i släptåg sena till incheckningen  på Copenhagen Airport,  den stackars assistenten hade fullt upp med att övertyga den lilla incheckningsapparaten( istället för en levande människa)  att ta emot våra pass och ge oss bagagelappar. Därefter skulle bagaget till inlämning och vi skulle vidare till säkerhetskontrollen. Med booarding pass i en hand och passet i den andra, blev det att springa och det är ju nästan det enda en liten tant inte kan. När de tre assistenterna nått fram, slutade Lilla  tanten springa, därför blev vi absolut sist in i "propellerbussen". Efter oss stängdes dörren och i stort sett när vi satt oss startade resan mot Israel. Stort plan, trångt och varmt. När vi lyft och flög omkring någonstans ovan där, ville Lilla tanten tända läslampan !  Är ju egentligen inte så svårt, men lite mörkt och svårt att se symbolerna som sitter högt ovan Lilla tantens huvud, tryckte  hon på service knappen!!!!  Assistenten på andra sidan gången log lite prövat men hjälpte till att be om ursäkt så gott det gick. Nu var lampan tänd och Lilla tanten tog upp den medhavda boken och sen gick tiden fort kan ni tro. Lite frukostkaffe och en macka inhandlades av en förtjusande flygvärdinna och snart meddelade styrman eller pilot eller  vad han nu titulerades, att vi strax skulle påbörja inflygningen till Ben Gurion i Tel Aviv!!  Då övermannades Lilla tanten av sorg över att inte Lilla farbror´n var med, fast det kanske han var, fast hon inte såg honom. Lock för öronen men inte ont, näsdroppar och klubba att snutta på och se där vi landade sakta och fint. Nu började en lång väntan i planet innan vi fick lämna och gå in i ankomsthallen. Nu skulle passen kontrolleras både en och två gånger och sen var vi äntligen ute. Oj där kom bagaget och där kom Lilla kusinen från stora världen och lätt som en plätt satt vi i en Volvo och åkte mot Jerusalem . När vi checkat in på residenset och fått hälsa  på övriga familjen blev det lunch i trädgården. 30 oktober och vi satt ute och åt lunch och Lilla tanten njöt av värmen, maten, trädgården med alla blommor, oliv och citron-träd. Och de skrikande papegojorna som flög över oss eller satt  i de höga träden.
När vi gjort oss hemmastadda i gästrummen och vilat en liten stund,var det dags att ge sig iväg med Lilla kusinen till Azzahra, en restaurang i Ö Jerusalem, på vägen dit såg vi muren kring Gamla staden i Jerusalem,dit skulle vi dagen efter, massor av bilar, cyklar och människor. Efter en god middag bestående av Hummus, Mutabbal, Tabouleh, Fattoush mm var det dags att åka hem igen. Denna gång med Lilla kusinens man, som chaufför,  genom en stad där trafiken satte en ära i att TUTA väldigt aggressivt och hela tiden.                                                                                                                
Denna första dag avslutades med en stunds småprat med värdfolket och sen var det skönt att lägga sig och sova.
Dag nr två jobbade vårt värdfolk och den minste lille värden var i skolan så vi fick klara oss själva vilket inte var svårt eftersom vi blivit informerade dagen innan, och det fanns kartor och en skriven hälsning till oss i köket. Lilla tanten konstaterade när hon vaknade att just idag den 31/10 hade en väldigt god vän fyllt år om hon levat och sen traskade hon ner för ett antal vackra stentrappor och påbörjade frukosten i ett för henne okänt kök. Efter att ha dragit ut i stort sett alla lådor, öppnat alla skåpdörrar blev det både kaffe, nybakade bagels , youghurt och juice. Vi kunde sitta ute och och äta frukost bara det! Vi städade efter oss , gjorde oss klara för promenad genom Jerusalem till Jaffa porten .Lilla tanten kände sig trygg med att ha sin assistenter i närheten hela tiden, så hon kunde ägna sig åt att titta och titta. Lilla tanten behövde inte ens bry sig om var vi gick eller hur vi gick. Bara göra som hon blev tillsagd. Nu går vi ! Stanna! Kom nu! Du får kolla mer sen!! Så där lät det ungefär. Framme vid Jaffa porten inhandlades en knallgul bulle, i tron att det var saffran, medan vi väntade på vår guide, som skulle ta oss runt i G;a Jerusalem. Språket var engelska!!  Jaha, hoppsan, hur skulle Lilla tanten reda detta ??  Mer om detta i nästa avsnitt.  Om ni saknar bilder beror detta på att de är i en mobil och en kamera som Lilla tanten i dagsläget inte klarar att föra över ifrån. Så hav tålamod de kommer lite längre fram. Dessutom om detta avsnitt ser konstig ut så är det inte Lilla tantens fel utan datorn som lever sitt eget liv just idag.

Det var en gång en liten tant.....

Likt överskriften började alla mina barndomsagor. Men detta är ingen saga utan har faktiskt hänt på riktigt och roligt var det också.
Lillestorebror träffade sin kusin, inte från landet, utan från den stora stora världen en dag i kommunens Maxi varuhus, och vad hände? Lillestorebror blev inbjuden att tillsammans med sin familj komma och hälsa på kusinen i den stora vida världen OCH ta med sin familj och sin lilla mamma, som alltså är att likställa med Lilla tanten. Lilla tanten var inte sen att tacka ja. Faktiskt utan att tänka sig för men det gick bra ändå.

I eftertankes tid kom Lilla tanten på att det faktiskt var sex år sedan hon suttit i en "tecken dära propellerbuss"!! Lite skakis kändes det men varför inte pröva vingarna och se om de bär?

Det gick en hel del veckor innan det var dags att börja tänka över vad som skulle behövas där ute i vida världen. Resväska, hade Lilla tanten , men inte någon modern i snygga färger. Det fanns en svart stor väska och en liten ljusgrå. Skrevs upp på komihåglistan: Ett st resväska i modern tappning.
Passet måste kontrolleras så att det var giltigt och det var det faktiskt, sen var det försäkringar. För en Liten tant i sin bästa ålder, behövs försäkring för det mesta som att gå vilse, inte kunna äta konstig mat, inte hitta till hotellet, inte kunna checka in på flygplatsen o.s.v. Tack och lov hade Lilla tanten tre stycken assistenter med sig som var i tjänst dygnet runt. Lillestorebror, hans förtjusande fru och den lilla dottern. Alla dessa tre gjorde ett gott arbete, bar väskor, höll reda på när passet skulle visas, tågbiljetten köpas och att det var till Bromölla och inte Barsebäck Lilla tanten skulle. Dessutom letade de toaletter, hissar och taxibilar och inhandlade bagels till frukosten varje dag.

Resväskan var ju en historia, inlånad av lillasyster yster i familjen, blev fullpackad med onödiga kläder och skor. Nåja en del behövdes ju, men vare sig regnjackan eller paraplyet och inte heller finklänningen kom till användning. Däremot alla böcker som kommit med, blev utlästa och ytterligare en inlånades från svärdotterns bibliotek. Väskan vägde ,enligt storelillebror, bly. Ständig fråga; Va fasen har du i väskan tegelsten?

Vid säkerhetskontrollen på Copenhagen Airport fastnade Lilla tanten i säkerhetskontrollen, larmet gick igång och lampor blinkade. Lilla tanten fick nästan andnöd och tänkte fasen nu hamnar jag i fängelse, men så illa blev det inte. När lite av allt guld hon var behängd med plockats av gick det bra att gå igenom. Hemresan, från Ben Gurion i Tel Aviv , gick bra därför att Lilla tanten redan i ett tidigt stadium hade plockat bort allt guld och lagt det i en ful grå plastpack, som inte behövde gå igenom nån  säkerhetskontroll. Den kontrollerades  av en liten dam med barsk uppsyn vid sidan av.

Att flyga har ju sin bekymmer för en Liten tant som har smala örongångar, vilket gör att hon blir mer eller mindre döv ett tag efter landningen. Trots nässpray och klubbor att snutta på så saliven rinner längs hakan oupphörligen.
Som sagt glöm inte att följa denna lilla historia den blir bara bättre o bättre dag för dag.

Detta är bara början av resan i nästa avsnitt kommer lite om landet i vida världen vi besökte och alla Lilla tantens bekymmer och färdigheter som t.ex. försvunna sockar, kontokort som inte fungerar , skjutvapen , galna bilister och fantastika guider som pratar engelska , ett språk som Lilla tanten förstod ganska bra till hennes stora glädje.

En av alla dessa dagar i Lilla tantens liv..........

Jaha men visst. Idag är det tisdag och vad gör en liten tant en helt vanlig tisdag?
Dagen började ungefär 07.15 med att Lilla tanten vaknade utvilad efter en hel natts sömn. Upp med rullgardinen, säg Gomorron till kortet på Lilla farbror´n sm står bredvid sängen. Jodå, himlen var ljus och elementet ljummet. Lilla tanten svängde glatt benen ur sängen och gjorde några hastiga gymnastiska rörelser( viftade på tårna och nickade med huvudet) innan hon klädde sig för att gå nerför trappan och tillreda frukosten. Idag skulle det bli kokt ägg med sommarsill, kaffe och nybakat bröd. Lilla tanten började med att hälla vatten i en gryta och gick för att hämta ett ägg i kylskåpet. På något vis gled ägget ur handen, knäcktes mot en hyllkant och droppade sakta ner i en påse med färska champinjoner i grönsakslådan. Lilla tanten , nymornad och inte upplagd för skämt, före kaffet stirrade hjälplöst på eländet en lång stund, innan hon reagerade. Snabbt skutt bort till diskbänken , högg rullen med hushållspapper för att torka upp. Tillbaka igen konstaterade hon att det var ca 1 liter äggsmet överallt, i påsen, i grönsakslådan och  på golvet och hyllan i kylskåpet!! Det blev spann med varmt vatten och rengöringsmedel, ut med alla grönsaker, ut med lådan , torka här och torka där och mitt i städhysterin kom Lilla tanten  på att äggvattnet kokade men utan ägg. Tusan också, i med nytt vatten och nytt ägg och så naturligtvis glömde hon äggklockan!! Nu tänkte Lilla tanten , jag torkar färdigt och sen är nog äggen klara och kaffet med. Så blev det, men det fattades något. Ingen kopp, inget glas till juicen,inget alls framdukat. Nu var Lilla tanten totalt utmattad av städning och att inget var som vanligt. BÖRJA OM. Fanns inget annat att göra, börja om från början. Ja tillslut var allt som vanligt , frukost, BLT och program 1 på radion snurrade igång.  Så kan också en morgon se ut.

Sen rullade dagen igång, med skjuts till körlektion för nr 2 i barnbarns skaran, handla lite mat och andra förnödenheter. Dagens meny var en fantastisk tallrik . Tomater, mandariner, gurka,skinka,keso och grönsakskrydda. Tillsammans med nybakat bröd med en god  ostskiva på ,blev det en helt ok lunch. Sen var det dags att greppa spade och kratta och ge sig ut i trädgården. Solen sken och Lilla tanten svettades i alltför varm mundering. Det blev en hel del gjort , lövkrattning, jordförbättring och till sist tömning av vatten tunnorna. Efter ett par timmar av hårt trädgårdsarbete, var det dags för eftermiddags fika med trean i barnbarns skaran,  lite prat om livet, skolan och kompisar. Sen övergick hon till matteläxan och Lilla tanten sydde upp ett par kjolar.

Sen kommer vi till det roliga, att laga mat. Stekt fläsk, stekt blodkorv och stekta äpplen! Himmelsk gott och minner om Lilla tantens barndom. Lillestorebror och trean var också med och åt med god aptit. Därefter blev det en stunds yoga. Denna fantastiska fritids sysselsättning som får Lilla tanten och flera andra små tanter  att vika ihop armar och ben med sina kroppar och samtidigt andas och må bra. Jo då det går, efter en stund har benen sluta göra ont fast tanterna sitter i ställningar som de aldrig gör annars. Ikväll hade Lilla tanten en bra kväll, hon andades, vek sig ut och in, utan att bli snurrig. Slutade tänka och bara gjorde . Sen kommer hemresan i mörka natten med en van och gullig chaufför, inte riktigt tant ännu men det kommer hon att bli. Lilla tanten fortsätter andas nu med kroppen i upprätt läge och inga invikta ben eller utvikta armar.  Nu är det dags att bara slappa en stund före sänggåendet. Det blir inga bilder på äggröra, yogatanter eller lövkrattning, ni får ha lite fantasi.  Ha det gott mina vänner och prova gärna yoga om ni får en chans.

Yoga, snickare och helt vanligt vardagsarbete.

Lilla tantens senaste yoga pass........

Nu blir det en stunds målande i ord...

Liten tant i åtsmitande mjuka knäkorta byxor med tillhörande tröja i cerise!!  Liggande på en orange yogamatta. Den synen går liksom inte att i ord beskriva. Tänk er själva, Lilla tanten är inte en tant av det smalare slaget, åtsmitande kläder är, även om de är mjuka och bekväma inte den snyggaste dräkten  på en liten tant i storlek MELLANSTOR!! Nåväl, ett yogapass inleds med ganska små rörelser och andningskontroll. Långa, djupa andetag, säger vår yogalärare med världen härligaste röst. Lilla tanter försöker koncentrera sig, går si så där. Benen vill inte att Lilla tanten ska sitta med korslagda ben, det gör ont och se där kom krampen! Rätar ut benen och fortsätter andas, går lite bättre med koncentrationen. Lite nya rörelser denna gång, t.ex sitta på huk i ett par minuter. Inget konstigt med det, lätt som en plätt, tycker ni. Jaså, säger Lilla tanten som har prövat. Efter ett antal sekunder känns det som att Lilla tanten ska ramla. Koncentrera er på andningen , säger söta yogaläraren. Va fasen , tror hon, att jag gör? Inte tänker jag på kaffe eller glass, jag andas in och ut med lugna jämna andetag och tro det eller ej men efter en minut känns det hur bra som helst. Sen ska Lilla tanten slingra ben och armar om vartannat och det går också bra men sen.... ska hon lägga sig ner,  nära en vägg, få lilla rumpan att stöta mot väggen och upp med benen och dra isär dem. Lilla tanten fattade inget, försökte och försökte och jodå med lite god vilja kan man säga att hon lyckades.
Ska sägas att det var skönt när Långa vilan kom. Avslappnad i armar och ben liggandes på rygg, i
 " skomme" med vacker musik i öronen är det nästan att Lilla tanten somnar. Själva avslutningen  på passet är ren och skär avslappning med andningen som hjälp till avslappning.  När lampan tänds igen och alla små tanter reser sig upp skulle ingen kunna tro att alla tanterna gjort alla rörelserna. Alla vacklar och pustar, rör sig försiktigt nerför trappan. Dock efter en stund är Lilla tanten i bilen som för dagen körs av svärdotter nr två och det är en välsignelse för Lilla tanten vill egentligen bara sova en stund.

   Dagen efter , dagen före blir en bra dag. En lång natts sömn följs av en långpromenad i kyligt höstväder och sen kom snickarna, två stycken små farbröder som satte in två nya fönster till Lilla tanten. Lilla tantens bil lastades med allehanda skräp för en tur till kommunens miljötipp. Lite målning, lite trädgårdsarbete, lite tvätt, lite matlagning, lite städning och pyntning av de nya fönstren och så var den dagen på väg att bli kväll.

Eftersom Lilla tantens bil ska till bilbesiktning på måndag blev det ett litet besök hos bästa bilverkstaden för att få en liten lampa utbytt över registreringsskylten, samt beställa vinterdäck.
Nu är det kväll och Lilla tanten ska övergå till att sticka strumpor och förbereda sig för morgondagen, som innebär att umgås en stund med barnbarn nr två medans vi åker till Olofström, han till skolan och Lilla tanten till miljötippen. Det ska också göras ett besök på apoteket och lämnas in en receptförnyelse  till Lilla tantens doktor, kan tyckas som petitesser men nog så viktigt för en liten tant. Ett besök i matvarubutiken och en runda till biblioteket borde kunna hinnas med innan det är dags att vända näsan mot hemmet igen. När Lilla tanten kommer hem ska ni veta att det stundar roliga grejor!
Till helgen ska det komma gäster och inte vilka gäster som helst. Kungligheter tänker ni? Nä men för fasen helt vanliga trevliga ungdomar som umgås med Lilla tanten över en bit mat, kan det bli bättre?

Lördagsmorgon.

Lördagsmorgon innebär nybryggt kaffe, kokt ägg med "Sommarsill" och gott bröd. Men först måste ju Lilla tanten stiga ur sängen , byta ut nattlinnet, som för övrigt är en grönrandig tröja som blivit omodern men trots att den är "ute" är den hel och skön att sova i, mot morgonrock i tjock rosa frotté med ett litet band att knyta om midjan. Gick ni på den lätte? Här kommer sanningen. Först av med den omoderna tröjan och på med en svart och vitprickig klänning, som inte är en klänning utan ett nattlinne. Upptäcktes först vid hemkomsten från affären för si så där ett halvår sedan. Sen på med en svart mjuk ut tvättad kofta med bara två knappar kvar, och så de fantastiska långbyxorna i svart  bomull, som också är från anno duzomal, Längst ner raggsockar, detta underbara plagg som värmer ett par tantfötter så bra. Nästa fas i uppstignings ritualen är att kolla mobilen, kan ju komma meddelande under natten. Rullgardinen ska rullas upp och fönsterlampan tändas, När håret ligger ner istället för att stå rakt upp, ringar och halsband sitter där de ska är det dags att greppa mobil, tidning och vattenflaska och ge sig nerför trappan till köket. Nu mera är det mörkt när Lilla tanten kommer ner, så det första som händer är; Sätta på radion P1, alltid P1. Tända ljus i köket och framför Lilla farbror´s fotografi slutligen kolla om det är frost än eller....

Idag när det är lördag, kokas äggen och kaffet bryggs medan Lilla tanten dukar fint till frukost, skär upp bröd, hämtar vatten, smör och ost. Sedan går Lilla tanten med raska steg ner till postlådan för att inhämta BLT. OM den mot förmodan inte skulle vara på plats är dagen helt förstörd. BLT är ett måste, än mer nu när Lilla farbror´n lyser med sin frånvaro. Lilla tanten läser på sitt eget vis. Först en hastig blick på första sidan: Dagens rubriker Älgjakt med nya utmaningar, Hvb -hem för barn drivs utan bygglov, Ung entreprenör med tungt pris och ovanligt många rån i september i Karlskrona.
Vidare till Ledaren som idag behandlade Sverigebygget kontra Sydostlänken. Alltid lika intressant. Läser om en jägare som inte skjutit älg på några, Upplevelsen i naturen och kamratskapet räcker gott, säger han. Konstutställning i Längan , hoppar Lilla tanten över denna gången.Årets fredspris går till Colombias president, än är det inte klart med fredsavtalet tänker Lilla tanten .......................
Orkanen Matthew härjar just nu i USA och FN i nytt krismöte om Syrien. Postnord i kris!! Det är väl det minsta man kan säga. Personalen far illa, deras kunder tycker att de inte sköter sig, men Postnords Sverigechef tonar ned problemen.Kollar in dödsannonserna, nu blir Lilla tanten lite ledsen för en man som hon känner har avlidit och en tant lite äldre än henne själv är också död. Vidare till del 2.
Robert Wells på stor bild, ser ut som för 50 år sedan ungefär, still going strong. KHK fortsätter vinna, Lilla tanten giter inte läsa hela reportage. Inte hennes lag och inte lilla farbrorn´s heller . Löser namnsdagskrysset och kollar vad kvällens TV program har att bjuda.  Nu är frukosten över och dags för dagens arbete.

Bädda sängen. Sen blir det en timmes promenad i underbart höstväder. Solen strör guld över träd och Södersjöns vatten. Vägen slingrar sig fram mellan gräs, sly och enstaka överlevare av blommor. Nu fladdrar tankarna, både hit och dit. Vinden är kall och nyper i kinderna och imorgon blir det höstmössa på. Väl hemma igen är det skrivbords städning som gäller. Sätta in i pärmar, kasta, lägga i mappar för senare behandling och efter en stund ser det snyggt. Övergår till att betala räkningar, något som måste göras då och då, fast just nu är det alltid tycker Lilla tanten. Eftersom en mängd avtal som står i Lilla farbrorn´s namn ska ändras till Lilla tantens namn. Omständigt och tidsödande, men måste bara göras.  Sen blev det lunch må ni tro. Någon form av restomelett med kyckling, purjolök, kall kokt potatis, annanas och majs. Över detta omelettsmet och persilja. Ja ganska gott, med knäckebröd som tilltugg en helt ok lunch för en liten tant.
Precis så här kan en liten tants vardag se ut. Allt gott till er som orkar läsa mina epos och alla andra också förstås i rättvisans namn.

Städning, spindlar och höstfärger.

Idag utbröt stora städar dagen hos Lilla tanten. Dammsugaren drogs fram och kopplades ihop och sen började samarbetet mellan dammsugarslagen och Lilla tanten. Tyvärr är det inte alltid som det fungerar, slangen är oftast helt ovillig att förstå att det inte går till så att man river ner allt i sin väg. Idag var den samarbetsvillig och arbetet flöt på bra. Vardagsrummet, vilket fånigt ord. Vadå vardagsrum??  Jo, visst är det rum för var dag, men varför inte TV-rum eller Stora rummet? TV står där ju och stort är det. Men hur som helst, nu skulle det bli höstfint. Det dammtorkades, byttes dukar, vaser och ljusstakar. Allt för att färgskalan skulle gå i höstens färger. Blev riktigt snyggt till slut, trots att Lilla tanten som vanligt saknade en höstduk till salsbordet. Jo då Lilla tanten har ett salsbord, det kan vara litet eller hur stort som helst, det beror på hur många gäster som ska utfodras. Nästa gång Lilla tanten har vägen förbi Hemtex ska det inköpas en duk lagom till det lilla salsbordet. Skulle varit gjort för länge sedan.

När stora rummet var klart övergick Lilla tanten till köket!!  Bestämde sig för att städa bakom spisen!

Vilket borde göras varje dag och inte en gång varannan månad. Ok, dra ut spisen och då blir det ca 35 cm öppning där Lilla tanten ska trycka in sin tantkropp och torka av väggar, kakel och golv. Det gick hur bra som helst, men - sen ska Lilla tanten tillbaka ut i köket. Med vissa besvär ,krypandes baklänges ut med liten spann med vatten i, och ett antal torklasar , mötte Lilla tanten en spindel! Inte vilken spindel som helst utan en spindel i storlek med en St. Bernhardshund!!  Spindeln bestämde sig för att kliva över Lilla tantens arm , ja just den armen som hade en hand som höll i en spann med vatten. Den andra armen fungerade som stödben för att resa sig upp! Lilla tanten gillar inte spindlar vare sig små eller stora och ingen Liten farbror att skrika på . Vad göra? Naturligtvis, skakade hon förtvivlat på armen med spannen med påföljd att det blev vatten på golvet och spindeln hamnade förstås i vattnet. Innan Lilla tanten hunnit resa sig och hämta sju meter hushållspapper, att  ta den enorma spindeln i, hade den försvunnit in bakom skåpet till höger om spisen!!  Detta innebär att en dag, precis när som helst , när Lilla tanten ska ta ut en skål ur skåpet kommer hon att möta den igen!! Nu funderar Lilla tanten på att utrymma skåpet och dammsuga ordentligt, men antagligen är spindeln  smartare än så. Den ligger still tills Lilla tanten glömt hela historien och DÅ anfaller den igen.

Hu jeda mig sånt elände. 

Trots dessa hemska upplevelser blev det städat och snyggt överallt hos Lilla tanten idag. Efter lunchen som var "Dagens rest" , var det dags att ge sig iväg  på promenad. I ett svalt höstväder där höstens färger gjorde promenaden till en riktig höjdare. Lilla tanten plockade en höstbukett, blåklocka, blåbärsris, smörblomma och en gul blomma som hon inte kunde namnet på. Blev snyggt i en gammal burk från föräldrahemmet. Hemma igen blev det att klippa ner pelargoner och sätta in i uthuset för vinterförvaring, där det doftar gott  från äppellådorna. Dagen blev en bra tantdag och nu ska Lilla tanten sätta sig ner och sticka raggsockar i vackra färger. Dessa ska föräras en ung dam när de blir färdiga, när detta inträffar , är det ingen som vet, inte ens Lilla tanten. Det beror på humör och tid. 

Varför ?  Så många gånger vi ställde oss den frågan. Det fanns inga svar.

När höstmörkret sänker sig över byn, blir gatlamporna ett ljus i mörkret. När cykellyset lyser upp vägen  sent en kväll är den lilla ljusstrålen också en sorts vägledare. I fönstret lyser fönsterlampor, ljuslyktorna lyser inomhus. Det är augusti och kräfttider,  jag minns med glädje när Lilla farbror´n och barnen fiskade kräftor i Södersjön. De var inte ensamma precis, längs sjön satt det människor och grillade korv mellan varven av fisket. Alla pratade med varandra och det var var många Hej, Hallo och Hejsan Svejsan. Nån unge ramlade i vattnet och fick gå hem och byta kläder ,nån blev biten av en kräfta och plåstras om. Det är väldigt länge sedan och numera fiskas det inte kräftor i Södersjön av  Lilla farbror´n o barnen.

Idag fick Lilla tanten  en faktura  på ett besök  på sjukhuset som inte blivit avbokat!!  Den 29/6 skulle Lilla farbro´n  varit där. Rätt svårt att röntga nån som varit död sen den 23/6. Nåja, jag får ta ett samtal till Landstingets Administration. Begriper inte varför det inte kommit upp ett litet obs i datorn hos administratören, obs personen avliden o.s.v. 

Lilla tanten har räfsat idag , snälla grannar har klippt häcken och röjt med trimmer. Känns bra.
Mindre bra kändes det när jag insåg att kvällen skulle bli lång och ensam. TV är ett bra alternativ , läsa en bok ett annat alternativ. Det blev TV, tre smörgåsar med leverpastej och ny inlagda gurkor och en god kopp the med honung från Hemsjö. Gott och nyttigt efter en arbetsam eftermiddag.

Varför fortsatte Lilla tanten inte skriva klart det här lilla eposet? Antagligen för att hon inte orkade, ville eller hade lust. Nu för tiden känns det mesta svårt och oöverstigligt för en liten tant. Att inte veta vad man vill, inte veta vad som är roligt eller om det är tillåtet att ha roligt gör att en liten tant blir rysligt osäker och ångestfull. Men en dag när det ös regnar och blåser full storm återvänder glädjen till Lilla tanten. Det bakas, städas, cyklas och promeneras. Saker blir gjorda ända tills det plötsligt visar sig,  det dags att äta middag och ingen liten farbror som vill dela den med lilla tanten. Sorg och saknad väller fram som svarta moln  på himlen. Inget kan trösta eller hjälpa. Inte vill Lilla tanten ringa någon och prata, hon vill sitta  på golvet i badrummet och skrikgråta en lång stund. När tårarna tar slut och hon kan andas igen , går det så sakteliga att äta middag i ensamhet och sen fortsätta med vardagslunken. Dock - aldrig mer ska livet bli som det var förut! Det blir att lappa och laga och täppa till hålen i livets klädnad. Gå vidare och leta efter det liv som försvann. Kanske , kanske någon gång i framtiden kommer solen att lysa igen, men aldrig lika starkt som förr.
Nu är det dags att avsluta och gå till sängs, så godnatt med er kära följare av denna blogg. 

Lilla tanten har städat idag . Det var längesedan, det syntes på dammtrasan och dammsugarborsten! Känns skönt när det hela var klart, tavlor rättats till och dukar skakats.
Det tog ett par timmar att få ordning på övervåningen idag. Med hjälp av dammsugare, skurspann och dammtrasa. Kunde konstatera, att det var förbaskat många små, små saker som skulle dammtorkas och alla dessa böcker och pärmar. Varför har Lilla tanten så många pärmar till exempel? Jo, det händer ibland att Lilla tanten måste veta vad som hände den 14 januari 1978. var det då , sista spisen inhandlades? Eller när  det helt värdelösa täcket inhandlades på Ikea? Eller var det på Bergmans möbler i Lönsboda?  Då är pärmen från 1978 ovärderlig ska ni tro. Sen kanske det inte var 1978 utan 2008 ,så det tar ju en stund att reda ut hur det låg till. Så pärmarna får vara kvar. Böckerna då? Ja inte kastar man böcker, möjligen skänker bort dem, men vem vet när Lilla tanten vill läsa om, Borta med vinden, utgiven 1953 på Alb.Bonniers boktryckeri. Översatt till svenska av Maj Almquist Lorents. Den är dessutom satt i tvåspaltigt format. Lilla tantens mamma född 1913 fick den i 40 års present av sin bror Åke och hans fru Karin. När hon fick den får ni räkna ut själva. Inte kan man kasta en sådan vacker bok. NEJ DET GÅR ICKE FÖR SIG!!!

Ibland går dagarna fort och blir till veckor! Nu är Lilla tanten här igen. Morgon mellan fjällen sjöng vi i folkskolan som morgonpsalm. Sen var det Fader Vår och varsågod och sitt ner. Alla sjöng! Alla satte sig ner. Ingen hade skor eller mössa på sig. Alla räckte upp handen innan de svarade på  lärarens frågor. Det fanns inte skolmatsal när Lilla tanten började skolan, men i femte klass gick vi över vägen i samlad trupp med vår lärare i täten för att äta i skolmatsalen. Den var inredd på andra våningen och mattanten hette Inez och var hur snäll som helst. Då som nu, var inte all mat god och lite olika bland barnen var det allt, många åt med god aptit, vilket inte Lilla tanten gjorde men det berodde inte alltid på att maten inte var god utan mera att Lilla tanten som barn tyckte att mat inte var så nödvändigt att trycka i sig flera gånger per dag.

Nu är Lilla tanten en liten tant, hon sjunger inte Morgon mellan fjällen vid dagens början. hon sjunger absolut inte på morgonen, då saknaden är som störste efter Lilla farbrorn. Då är det sammanbiten tystnad som gäller. Tankarna far hit och dit. Vem ska hon dela dem med? OS feber i BLT, TV och Radio, Lilla farbrorn skulle läst, lyssnat och  tittat . Kommenterat och ibland fått svar av Lilla tanten. Lilla tanten skulle tittat på TV tillsammans med Lilla farbrorn och samtidigt stickat strumpor i all oändlighet. Livet på landet hade varit mycket roligare. Inte ska väl livet vara roligt hela tiden, eller? Det underlättar hur som helst om det är lite roligt ibland i alla fall.

Dagarna blir till veckor och månader och år. Att tiden skulle läka såren är ett fånigt uttryck, det är nog så att tiden gör, att det gör mindre ont, men smärtan och sorgen finns för alltid kvar. Lilla tanten har precis påbörjat sin vandring i världen, för att försöka  hitta sitt nya liv utan lilla farbrorn. Det som krävs är tålamod, envishet, humor och att våga vara hysteriskt ledsen. Lilla Tanten har alla egenskaperna utan tålamod, det är en bristvara i hennes kompetens. Gissa om det är svårt att gå själv på gungfly utan tålamod?

Nä nu ska Lilla Tanten duscha bort tårar och saknad och sen blir det Gylsboda festivalen för en stund tillsammans med en annan Liten Tant. Lev väl och var rädda om varandra.

Det är inte lätt för en liten tant att bli utan sin lilla farbror!!

Tyst, ingen att prata med vid köksbordet. Ingen som kommenterar dagen tidningsartiklar. Ingen som säger att maten var god eller frågar om det inte är kaffe snart.
Så många saker som jag inte kan ,för att jag aldrig gjort det, klippa gräs, tanka bilen, flytta på frysskåpet för att städa bakom det. Gräva ner växter är en annan sak som Lilla tanten numera måste göra själv, hur ont det än gör i ryggen.

Javisst går det att lära sig klippa gräs det vet Lilla tanter för hon har övat flitigt ett tag nu. Lite jobbigt att köra runt alla förbaskade buskar och träd som utspridda överallt i trädgården. Men det går, hon blir varm och trött men numera kan Lilla tanten bada i Södersjöns sammetssvarta vatten, det är lagom temperatur och inte alltför många som barrikaderat sig  på bästa badbryggan.

Tröttheten kan lösas med att sitta i solstolen och läsa en god bok, just nu läses Till längtans försvar eller vemodet i finsk tango, av Owe Wikström. Rekommenderas. Tanka bilen gick också att lära sig, bara det inte blir lång kö bakom, för då blir Lilla tanten nervös och då kan vad som helst hända. Funderar över om hon ändå inte ska börja på gym med barnbarn nr två som instruktör, så kanske Lilla tanten kan flytta frysskåp själv så småningom. Gräva i jorden är sådär, tungt och svårt , har inte det rätta trycket i foten , stackars lilla tant. Det finns dock roliga dagar också. En sån dag var när lilla tanten var på tivoli med lillasyster ysters familj. Att mini betyder liten i Sverige är ju en sak men i Danmark betyder det nåt helt annat, tror lilla tanten, efter att ha åkt miniulven med barnbarn nr 4!!!  Hög fart, knyckigt, svängigt, nerför och uppför i en och en halv minut är fullt tillräckligt för att små tanter närapå dör av förskräckelse. För övrigt en trevlig dag med god mat, mycket att titta på. För att inte tala om alla dofter, av mat, spunnet socker, disel, öl, popcorn och cigarrök i en salig blandning.
Blåbärsplockning i omgångar är roligt, särskilt när det är så mycket bär i skogen. Inte bara bären drar, utan vägen dit, genom skog och hagar.

Grusväg med stengärdsgårdar så fina, kor som betar stilla och lugnt. Krökar och uppgör och nerför och hela tiden nya vackra vyer. Sjöar stilla eller lite svaga krusningar i vatten ytan , människor som grillar och fiskar. Vilket underbart land vi bor i.

Trädgården med lukning och vattning är en ständig källa till förnyelse. Visst känns det härligt att kunna plocka blommor och sätta in i en fin gammal vas. Nu blir det inte mer för stunden. Avslutar med Godnatt vi hörs en annan dag.

Känns som en evighet......

Vad är en evighet? Finns evigheten? Ja om man är troende finns evigheten fast i en annan dimension! Men annars , vem vill leva i en evighet och hur skulle livet då se ut? Inte behöver man göra något nu, det kan ju göras senare om det går att leva i en evighet, eller? Tristess och tråkigt skulle nog livet bli.
Livet går ju allt som oftast ut på att göra så  mycket som möjligt så fort som möjligt eftersom livet tar slut en dag på ett eller annan sätt. Några av oss får leva tills vi blir hundra andra dör väldigt unga.
Just nu känns det som en evighet sen Lilla tanten var ung, och livet lekte och allt var möjligt.
Ja allt var möjligt och mycket blev möjligt. Lilla tanten har hunnit med en del under sitt långa liv. Fast oönskad i moderlivet blev livet gott. Älskad av  adoptivföräldrar, förmånen att haft en farmor som bara älskade den lilla tösungen. Fått gå i skolan och lära sig läsa, skriva och räkna och mycket mer. Träffat Lilla farbror´n som lärt lilla tanten fiska, plocka blåbär och tillslut bli intresserad av både hockey och fotboll. Många långa år med Lilla farbror`n blev det och tre fantastiska barn som införlivat tre underbara människor till i familjen. Å så blev det underbara, härliga och roliga barnbarn. Kunde inte blivit bättre. Många resor har vi gjort under åren, både i Sverige och utomlands. Underbara resor till Kiruna för att fiska och vandra, liksom resor till sol och värme.
För en evighet sedan  började Lilla tanten och Lilla farbrorn ytterligare en resa , som inte var av den trevliga  sorten. En resa med Cancer som reseledare......
 Det blev många resor mellan olika sjukhus och läkarstationer . Vi hann prova att köra bil på E 22 österut ett antal gånger. Lilla tanten avskyr att köra bil på just den vägen. Bilarna rusar fram i höga hastigheter, både stora och små. Nära, nära kommer de i omkörningarna och på andra sidan finns det vajer räcke!!  Kan bara tänka mig hur det skulle kännas att braka rakt in i detta räcke, eller för den delen bli inputtad av storebror långtradare med släp och släp. Därför kör Lilla tanten i max 90 km vilket tycks vara onormalt sakta på denna väg. Med den hastigheten och djup koncentration går det bra och Lilla tanten slipper att vara rädd hela tiden, så Lilla tanten tänker mer  på sig själv än alla bilister som kör om som om dom "stolet" bilarna ( Lite dialekt piggar upp).
Vi har också provat att åka kollektivt med Bergkvara Buss. Mycket komfortabelt, lagom temperatur i bussen, Lilla tanten kan ägna sig åt att läsa eller sms med diverse människor och Lilla farbrorn sover avslappnat bredvid. Slipper leta parkering och betala dyra pengar för att bli av med bilen. Har aldrig förstått varför det inte kan vara inloggning och utloggning med påföljd att betalningen blir exakt för den tid som bilen står på parkeringen. Det är ju omöjligt att veta hur länge ett läkarbesök tar, läkaren kan ju få förhinder i ett antal minuter 15 eller mer, samtalet kan ta längre tid, maskiner kan gå sönder o.s.v. Fördelen med att köra egen bil är ju att det går att stanna och äta på vägen hem. Det kan ju inte kollektiv trafiken ställa upp med även om chaufförerna är otroligt charmiga och hjälpsamma.
Sen har ju Lilla tanten och Lilla farbrorn ett antal barn som snällt kör runt på sina gamla föräldrar, de resorna är ju de bästa. Bra komfort, bra hjälp med det mesta och så alla glada skratt och roliga samtalsämnen som extra bonus. Den fantastisk resan som nu pågått i ett år ungefär har inneburit både tårar och skratt. Smärtor som varit förfärliga och dagar av ångest och oro. Men också många möten med underbara läkare och sjuksköterskor, både i privat vård, landstingsvård och hemsjukvård. Möte med människor vi aldrig skulle mött någon annanstans. Alla dessa sjuka människor som trotsar sin sjukdom och lever ett gott liv. Som aldrig slutar hoppas, trots tusen bakslag. Det är nog som min mamma alltid sa: Det är inte hur man har det utan hur man tar det utan hur man tar det som ger livskvalité! Vi har lärt oss massor om mediciner och behandlingar, en del upplevelser har varit smärtsamma, en del har gett oss bra livskvalité och mycket glädje. Det är lätt att inse att sjukvården i Sverige är fantastisk, skattefinansierad så att ALLA får samma vård oavsett hur stor börsen är. Dessutom alla dessa mediciner som skulle kostat oss en förmögenhet om inte högkostnadsskyddet funnits. Överallt där vi varit har vi mötts av människor som varit trevliga och tillmötesgående, vilket gör att det känns bra även om själva roten till det onda inte går att åtgärda.
Det  känns som en evighet tänkte Lilla tanten idag när hon läste tillbaka i dagboken om hur alla turer varit i denna resa. Det känns också som en evighet sen första beskedet om gallstenar , lite senare nytt besked om cancer och operation i Kalmar. Idag den 12 juli finns inte Lilla farbror´n längre. Evigheten har fått ett annat perspektiv......
Som avslutning Alla läkare och sjuksköterskor vi mötte var inte trevliga och duktiga men det gäller som alltid att fokusera på det som var bra och blev bra även om slutet var en katastrof.

Ytterligare en eller två tantfunderingar.

Hur kan det komma sig att det mera sällan nu för tiden skrivs med stora rubriker när det hänt något roligt eller bra? Däremot varje dag fylls tidningar, radio och TV av hemska händelser, eller tråkiga händelser, död och elände.
I vårt lilla län debatterar landstings fullmäktiges ledamöter den eviga frågan om ett nytt sjukhus, två gamla sjukhus eller ett gammalt sjukhus. Alla har sina fantastiska uträkningar på hur största och bästa vinsten ska åstadkommas. Varenda liten politiker i länet vägrar se helheten, mera fördelen för den egna lilla sfären. Om det nu är så att det blir allvar av region Skåne-Blekinge, så finns det ju gott om sjukhus i den nya regionen, UTAN  att vi ska lägga många miljarder på att bygga ett nytt sjukhus i Blekinge. Följdfråga på detta, hur kan det bli en vinst att bygga nytt, om det inte går att avyttra de två nu fungerande sjukhusen? Vem vill köpa två gamla uttjänta sjukhus, för det måste de ju vara, eftersom de inte går att använda mer, eller tänker Lilla tanten fel nu ?  Vore det inte bättre att försöka hitta källan till den dåliga ekonomin i den nu rådande situationen?  Dålig arbetstider? Dåliga löner? Inga möjligheter till att vara sjukledig, hemma med sjuka barn, semester eller utbildning? Stafettläkare, stafettsköterskor? Brist på läkarsekreterare och duktiga och kunniga städpersonal? Om var och en gör det de är bra på blir nog kostnaderna därefter. Dessutom varför en mängd politiker i fullmäktige som kostar arvoden? En liten men bra styrelse som valts efter kompetens och inte efter parti tillhörighet vore kanske en bra idé. Eller varför inte statliga sjukhus? Då kanske skulle det kunna bli en styrelse som verkligen ser vad som är bra för hela denna regionen och inte bara se sitt eget intresse i saken. Ja,  ja  Lilla tantens tyckande kanske inte är så väl genomtänkta heller när allt kommer omkring men nu fick hon  detta sagt.

Idag var det faktiskt flera lite småtrevliga reportage i BLT, som är Lilla tantens husorgan sen många år tillbaka. Dels ett reportage om en liten butik i Näsum, som sålde kläder och garner. Trevlig bild på ägarinnan och sortimentet också. Inte helt fel. Dit ska Lilla tanten en dag, nån gång, när tillfälle ges. Ett annat reportage om handarbetetes värde , läste jag också.Barn och ungdomar fick bättre resultat i skolan med textil lektionernas hjälp. Det krävdes, det har Lilla tanten vetat länge men ändå, att man såg till varje barn och lät dem ta hem sina tillverkade alster  och använda dem direkt. Alla barn gillar att tillverka saker som går att använda. På Lilla tantens tid hette det sy slöjd och det var inget kul. Först sydde vi en nåldyna, som jag har kvar än, den är faktiskt riktig fin för att vara gjord av Lilla tanten i åttaårsåldern. Sen blev det en slöjdpåse, en liten väska att förvara nålar i  men sen började eländet när Lilla tanten skulle lära sig sticka. Det var helt omöjligt att förstå, att inga maskor skulle dras åt så att det inte gick att flytta stickan! Tårar, svett och en och annan svordom när ingen hörde över den förfärliga "hosan" som aldrig blev färdig. Men sextiofem år senare är Lilla tanten en fena på att sticka sockar och roligt är det!! Nu till detta att barn inte rör på sig tillräckligt  ej heller  gillar gymnastik eller idrott!!  Nähä, men på Lilla tantens tid(nu igen) var det ingen som frågade, vad man tyckte. En timme i veckan tror jag att vi hade gymnastik i skolan i Vilshult. Ingen gymnastiksal, inga duschar, inga omklädningsrum. Flickorna bytte om i en liten skrubb utan lyse!!  En flicka stod utanför för att förhindra att de hemska "herana", ryckte upp dörren och fick se ett livstycke i grå bomull och hopplösa hosa som fästes med hosebaunn. Flickorna hade blå korta bomullsbyxor , en tröja oftast den som man redan hade på sig innan man började klä om och vita sockar. Pojkarna bytte, som jag minns det, inte kläder överhuvud taget. Sen sattes skolbänkarna åt sidan och vår eminente lärare hade exercis med oss i kostym och slips. Sommartid var vi ute och spelade brännboll eller gick till sjön och badade bland ankskit och dy. Vintertid åkte vi skidor, kälke och sparkstötting nerför Mariannebacken. Alltså inne gymnastik endast när det regnade eller blåste full storm. Lilla tanten och hennes kompisar fick gå eller cykla till skolan , de flesta föräldrarna hade ingen bil och även om de hade en bil, skulle inte tanken slagit dem att ungarna skulle ha skjuts till skolan. Dessutom klättrade vi i träd och på stenar, ramlade och slog oss men det gick ju över till vi skulle gifta oss , som Lilla tanten mamma alltid sa. Vi bodde inte heller nästgårds med bästa lekkompisen , cykel var ett bra färdmedel och användes varje dag. Vi fick väldigt mycket motion av att bara leka och ha skoj.

Oj så bra det här gick att beklaga sig över dagens unga. Det var inte Lilla tantens mening, ungarna är det inget fel på. Föräldrarna gör så de kan och lärarna gör också ett gott jobb. Vilkens är då felet? Jo Tiden!  Den moderna tiden som gör att ingen har tid och alla måste så mycket och alla dessa bilar, nätet, smartphone och så naturligtvis att barn tillåts ha en åsikt. Genomtänkt var det inte att skriva så här men kanske en tankeställare trots allt ?????

När man inte vet hur man har det, hur ska man då veta hur man ska ta det ?

Solen skiner mest varenda dag och rimligen borde humöret vara på topp. Det är det dock inte! Varför kan man ju fråga sig? Jo, livet för en liten tant är inte alltid så lätt, det kvittar om solen skiner eller regnet öser ner. Det är ju inte hur man har det, utan hur man tar det, sägs det. Lilla tanten har insett att det är så det är, och det hjälpte inte ett dugg att inse att det är så det är. Hon är inte glad ändå.
Nu är det ju så att veckan har sju dagar och idag är det söndag. Eftersom lilla tanten kan sova till elva varje dag om hon vill så stiger hon ur sängen om söndagen,  när medicinklockan ringer klockan 06.00. Söndagar startar med medicindelning, i två dosetter en  till lilla farbror´n och en till lilla tanten. Ättepau blir det te o sätta  pau kaffepannan och duka fram frukost med allt vad där tillhör. Ja sen måtte ju lilla tanten bädda sängarna och släta till överkastet och lägga  på finaste kuddarna som lilla tantens mamma broderat. Sen äntligen, var det dags att putsa upp lilla tanten, så att hon såg fräsch o fin när hon skulle till högmässan. Kollade av termometern innan hon gick ut, + 16 grader  i mars. Inte dåligt alls. Det kändes bra att i sakta mak ta sig fram på bygatan till kyrkan och hälsa till höger och vänster,  på alla hon känner efter snart femtio år som Kyrkhultsbo. Det är speciellt att sätta sig ner i kyrkbänken och i stillsam ro bara få vara. Psalmer och predikan gör också gott i ett gammalt tanthjärta och tjörkkaffet ättepau är som balsam för själen. Trevlig småprat med andra små tanter och farbröder och sen en lika stillsam promenad hem. Ni får ursäkta dialektspråket, men ibland det känns bara sau rälians gött att fau va som en ä, när en inte ble som en skulle.

När lilla farbror´n och lilla tanten ätit lunch, som idag var kalvkyckling, efter mormor Almas recept, var det så äntligen dax för veckans långpromenad. Lite trist att gå själv, men skam den som ger sig. Idag blev det Södersjö rundan. Den börjar vid Södersjön, med en promenad på motionsslingan en liten bit längs sjön. Mitt i första uppförsbacken bär det av till vänster genom en bokskog, över ängar mellan sjön och ett vackert bostadshus. Den lilla stigen är blöt och dyig och lite slirigt är det för tantbenen. Men med stavar som broms går det mesta. När stigen svänger till vänster, bär det av rakt in i granskogen , med sjön till vänster hela tiden. Stopp blev det, en stor gran hade landat rakt över stigen - MEN - tanten hade stavar. Med sin korta taxben hävde hon sig upp  på stammen, satte stavarna i maken och hoppade ner!!  Jodå så brukar Lilla tanten göra, åtminstone när ingen ser henne. Sen var det en fin stig genom granskogen över en grusplätt och en sväng vänster igen. Lite tätare med sly, smågran och buskar men så öppnar det sig  och snart var hon framme vid den lilla bäcken som rinner mellan två sjöar. Där hade det minsann blivit en ny fin bro med räcke. Sådant maner tackar Lilla tanten för. Problemen hopade sig, nedfallna träd, blött o sumpigt på stigen - men - om man som Lilla tanten är en rasker liden mänska , så hoppar man över sten och stock och vips var hon ute på Isabacken. Denna underbara plats, som trots att marken var lite frusen och hård , gav ifrån sig dofter av ängen och kommande blommor , dessutom strålade solen  från klarblå himmel. Ett skimmer av lycka spred sig hos lilla tanten. Nästa anhalt var badplatsen som dagen till ära hade fått besök av tre gentlemän från Eritrea. Lilla tanten kunde inte låta bli att prata en stund med grabbarna, som var så glada för att solen sken och att de hade fått låna två riktiga skräphögar till cyklar för att kunna ta sig från Galaxen i Slagesnäs till just Södersjön.
Allt detta sammantaget som hänt idag gör ju att även en Liten tant blir glad i sinn. Än bättre att få besök av äldsta sonen och hans söta fru som just kommit hem från Italien, tror jag att det var.
Det här blir svårt att avsluta, det får hej och tack för idag.