Shopping - roligt eller tråkigt?

 

Någon gång måste alla inhandla dagligvaror för sin överlevnads skull - eller - finns det idag en möjlighet att producera all mat själv?

 

Jag skulle inte kunna producera allt det vi äter själv. Jag kan inte ha en ko och en gris och några stycken höns på min lilla villatomt mitt i ett samhälle även om jag skulle vilja. Nu vill jag inte ha kor dom är jag rädd för dom "buffas" och svänger med svansen hur som helst och grisar ska vi inte tala om det räcker med att minnas min mammas lille innegris som blev stor som en julgris. Jag stod på kökssoffan och skrek ut min rädsla för det "nöffande" odjuret. Höns tillhör det djur som jag inte ens vill ta i med tång. Dom har hackat på mina ben tillräckligt när jag var liten. Om jag bodde på landet som liten tös? Självklart och vi hade gris och höns och kaniner. Massor av katter och en hund. Vi hade potatisland istället för gräsmatta och bärbuskar och grönsaksland där det inte var potatis.

 

I mitt barndomsland fanns det inte bara en massa otäcka djur utan ett stort landskap med stenar, träd, buskar, blommor och bäckar. Detta landskap inbjöd till lekar av en annan dignitet än idag. Jag kunde kliva över stengärdet och vips var jag i skogen och där fanns troll o annat otyg som måste bekämpas med svärd och dunder och brak. Ett kliv tillbaka över stengärdet och jag kunde springa hem till farmor och få saft och en sardinsmörgås.

 

Hur som helst så har jag varit i kommunens city för att shoppa idag. Tyvärr alla affärer som jag besökte hade inte det jag ville ha. Fel storlek, fel färg, fel sort och ja fel allting. Det hela slutade med ett besök i livsmedelsbutiken modell större. Där vimsade jag runt en stund och slängde ner både det ena och det andra i kundvagnen. Stod i kö en stund tillsammans med ett par som inte var helt överens om vad som skulle inhandlas och vilken kassa kö dom skulle stå i. Högljudd diskussion som var svår att undvika. När jag betalat inte med pengar utan med kort , så var det dags att packa ner allt i medhavda kassar och ingen maken som kunde hjälpa till. Stressen närmade sig alltmer med den högljudda damen och hennes man som kom allt närmre. Med millimeter marginal hann jag fly innan damen kastade sig över sina varor.

 

Väl hemma igen blev det kaffe med pepparkakor det kunde jag behöva. Som alltid framför TV och där var det repris på Smyrnakyrkans gudstjänst i trettonhelgen. Helt underbart men det tar vi en annan gång- Lev väl alla ni som lyckats hitta min blogg.