torsdag 17 juli 2014


Att säga Ja till kärleken och hålla ut.....


Idag är det 49 år sedan jag och min älskade make sa Ja till varandra i Kyrkhults kyrka.
Som vanligt hade jag bestämt ,  JAG ska ha en lång slöja och en lång klänning,  hur modernt det än var med kort klänning och kort slöja. Mamma ville inte sy min brudklänning , hon som annars sydde allt jag bad henne om. Istället blev det en sömmerska i Olofström som sydde upp den, i vit brokad. Modell "prinsess" med smal midja och en lång böljande kjol. Ärmarna var långa och slutade med en liten spets som gick ner  på handen, ringningen var mycket liten och rund. Slöjan var lång och i tyll med blomsterbroderier längst ner. Prinsessan Margareta hade gift sig några år innan och hon hade vita spetshandskar och det skulle jag bara ha, mina konfirmationshandskar fick duga, dom var inköpta på NK i Stockholm på en skolresa i sjätte klass. Jag hade Kyrkhults kyrka prinsesskrona på huvudet och har aldrig någonsin vare sig före eller efter bröllopet känt mig så fin. Maken och marskalkarna  hade frack och tärnorna långa klänningar. Jag var så nöjd med mitt bröllop och än idag minns jag det med glädje. Brudbuketten hade fina Edit Svensson, fru till Ove i  Oves Blomsterhandel gjort och det var röda rosor och prästkragar med hängande framsida. Så snyggt!! Bröllopsmiddag i Vilshults Medborgarhus och bröllopsresa till Gotland.
Så var det då och idag 49 år senare;
Efter frukost, motionsrunda för maken med Lady Di,  dammsugning av altanen och lite vatten till alla mina blommor, var det dags att snygga till gamlingarna. När detta var överstökat tog vi bilen och gav oss iväg. Norröver blev det idag. Första stoppet blev i Ryd för att hämta lite pengar i uttagsautomaten. Färden gick nu mot Urshult, där vi hade en plan att ta oss till Sirkön. Men allt som är bestämt går att ändra och i Urshult fick vi syn på en Loppis skylt, raskt vek maken av till vänster och vi körde och körde, ganska långt kanske en kilometer. I ett rött hus med två små flickor som lekte i ett miserabelt växthus fanns loppisen!  Där hittade jag tre små blå äggkoppar från Japan och maken hittade en mängd glas som han ville ha. Han prutade och betalade och jag packade in i bilen. Nu var det till att vända och nu gick bilen ända till "Ladan", en restaurang inrymd i en gammal lada. God mat och trevlig miljö men lilla servitrisen hade nog vaknat på fel sida, hon var sur så in i!! Vi åt sallad helt underbar, bakad potatis med räkröra mycket god och till detta drack vi lingonvatten. När tallrikarna var helt renskrapade begav vi oss mot Sirkön. En  härligt slingrande lagom smal väg, med lagom mycket mötande trafik. Röda stugor, bokskogar, äppelträd, gröna ängar och stor gammal granskog for vi igenom och se där en ny skylt om Loppis. Vi körde ungefär nio kilometer längs med Åsnen och kom fram till en liten gård. Loppis och Porslinsmuseum. Loppisen var si så där, väldigt mycket saker, och ganska smutsigt, inte alls intressant. På väg till museet fick vi bevittna ett rått överfall!! En liten unge föll ur svalornas bo, och från ingenstans kom en stor lurvig katt och vips var fågelungen död och nästan uppäten!! Katten var för övrigt riktigt mysig och kelen när han/hon eller kanske hen? inte jagade fåglar.
Museet ville ha trettio kronor för att vi skulle få se samlingen och då blev jag lite snål eller kanske rejält snål egentligen, och sa : Vi sk-er i detta!!  Vägen till Sirkön var lika snirklig hela tiden, gårdar och kom och gårdar försvann, vi körde långa sträckor utan att se ett enda hus och så helt plötsligt dök den ena tjusiga villan efter den andra upp. Vet ni vad ? Amy´s café kom också som en liten överraskning en riktigt trevlig sådan. Gott kaffe och massor av hembakade kakor. Det blev ju en och annan kaka för mycket ,dröm var ju tvunget och chokladbröd och sirapsbröd likaså, för att inte tala om toscakaka och drömtårta! Ja ja jag vet det lägger sig runt midjan som fanns en gång för 49 år sen. Åtgärdat när vi kom hem. Tog "bingorundan" i rask takt tillsammans med maken och sen simmade jag säkert minst 25 meter fram och tillbaka i Södersjön ett antal gånger!!
Nu är även kvällsmaten avklarad, nyplockade kantareller( fått av storbror igår kväll) smörstekta med lite grädde och lök på danskt rågbröd. Vilken härlig dag vi haft maken och jag. Imorgon börjar allvaret igen, med tvätt, städ, handla och sätta nya blommor på våra gravar!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Så många dagar.... Lilla tanten kan inte räkna dem alla, dessa dagar utan Lilla farbrorn. Dagar när inget är roligt, dagar när hon trivs med...