onsdag 21 januari 2015

Snö, snö både då och nu.

Så kom den då, den av så många efterlängtade snön. Det snöade hela dagen igår och hela dagen  tröstade vi oss med att det börjar snart regna, men inte då. Vi hann köra till Mörrum och hälsa på makens syster och köra hem igen och snön bara yrde ner hela  tiden. När vi närmade oss Kyrkhult ,insåg vi att nu blir det problem att komma uppför backen och in i garaget. Mycket riktigt, nästan , nästan uppe, bara nån liten halvmeter kvar och bakhjulen spann loss i grusen, som inte hade det minsta tjäle i sig. Maken muttrade och klev ur bilen och pulsade genom snön till garaget och jag kunde ju inte sitta kvar o vänta, utan  gick ut och hämtade en snöskoffa!!  Började skotta snö  med handväskan hängande över framsidan av kroppen. Såg nog lite tokigt ut när jag tänker på det så här i efterhand. Blunda och tänk er detta scenario: Liten tant iförd brun jacka , snygg liten ärtig mössa på lilla håret, knallröda skinnhandskar och EN HANDVÄSKA MODELL ÄLDRE i brunt läder (minst 20 år) hängande över kroppen!! Lägg till en snöskoffa som hanteras fram och tillbaka  för att få undan snön så att hon kan komma IN i huset! Fortsätt blunda och tänk; Liten farbror,  iförd svart vinterjacka och en svart stickad mössa neddragen över  ungefär halva huvudet, medförandes en röd spann innehållande vägsalt. Detta kastas ut över den backe som vi blivit stående i med bilen under ett visst muttrande från maken, om den (fult ord) snö. Tanten går in och stänger dörren och lilla farbrorn sätter sig i bilen och kör in den i garaget!!  Slut på sagan.
Medge att det såg rätt kul ut!!

Idag när jag rullade upp rullgardinen , så vad ser jag??  Jo det snöar och snöar och snöar. Alldeles vitt över hela Tulseboda. Vackert? Jovisst men jag insåg att det inte skulle bli några fönster putsade och inga nötkrokar bakade. Min dag skulle fyllas med helt annat arbete. Skotta snö! När frukosten var uppäten och BLT läst, så pass att jag hade vetskap om vad som hänt i närområdet, var det dags att klä på sig flera lager med kläder och ge sig ut i snöhavet. Hjärtopererade makar ska inte skotta snö. Det blir inte bra, kan resultera i ambulansfärd och vem vet vad som kan hända mer? Nej numera är det jag som är förste skottare. Maken gjorde en fantastisk insats, han ordnade så att det kom en liten människa och röjde den "fotbollsplansstora" uppfarten och parkering på baksidan av huset. Om vi bor i ett slott, inte alls, det är bara min fantasi som spelar mig ett spratt när jag är trött på att skotta snö!! Nu kom han i alla fall, denne fantastiske man med sin Grissly och röjde snö så att vi kan åka på kalas till mellan gossen i kväll. Han fyller 44 år idag den lille gossen. Han kom till världen lätt som en plätt och var sötast av alla på hela BB. Han åt och sov , växte, lekte, badade en sommar en smörkniv fast surrad  i badbyxan ifall det skulle komma några bovar.Så helt plötsligt blev han en lång vuxen man med fru och barn, som det kan gå, kanske det är därför som hans mamma känner sig som en tant i sina bästa år vad vet jag??


Hur ska jag nu komma vidare? Vinter på 50-talet när jag var barn? Då var det alltid snö, solen sken alla dagar och jag åkte skidor med en granngosse som hette Anders. Om vi inte åkte skidor , åkte vi spark eller kälke eller på rumpan på en korkmattebit!!  Det gick hur bra som helst. Vi byggde gupp och hoppade med långskidor, som aldrig gick sönder. Vi byggde snöfästningar och hade snöbollskrig. Efter några timmar utomhus, i flera meter snö som vi plumsat runt i ,var det dags att ta sig hem och byta kläder! Jag vill minnas att jag hade två par skidbyxor i ett tjockt grått tyg som tog flera timmar att torka över vedspisen i köket. För det mesta hann byxorna torka mellan varven, annars var det bara att inse att jag fick leka inomhuslekar ett tag.



 Bädda ner dockor i finaste dockvagnen, eller leka i dockhuset som pappa byggt. Inget märkvärdigt alls, en bokhylla med tre plan som målats grön och fått två brädor till tak. Mamma gjorde möbler av tändsticksaskar som hon klädde med tyg. Ett bord fick jag av min kusin Rolf, det var grått och såg ut som en pall. Han hade gjort det i slöjden. Ett rött skåp fick jag i födelsepresent och en elektrisk spis med tillhörande grytor hade jag också, Fick ett rött möblemang i present som också användes i detta dockskåp, bestod av en soffa och två fåtöljer . När jag tröttnade på dockskåpet övergick jag till att läsa. Jag hade ett litet bibliotek på mitt rum, en hylla med några böcker i som var mina. Där fanns bl.a.  Det blåser på Månen, av Eric Linklater, Det mystiska klippslottet av Enid Blyton som jag trodde var en man, kunde aldrig tro att en tant skrev så hemska böcker,  Pelle Knallhatts underbara öden av Eva Hjelm, Puck slår sig lös av Lisbeth Werner. När jag läste gick tiden fort, det blev matdags, läggdags och sovdags och imorgon var en annan dag. 
Annandagskaka blir aldrig bakt, sa en av mina bästa vänner. Hon finns inte i denna världen längre, hon är saknad ska jag säga. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Så många dagar.... Lilla tanten kan inte räkna dem alla, dessa dagar utan Lilla farbrorn. Dagar när inget är roligt, dagar när hon trivs med...