I Skymmningslandet finns både gråa och gula färger ......

Lilla tanten bor för närvarande i ett skymningsland. Det mesta  som händer har en slöja av grått över sig nu för tiden. Det beror inte på att hon har fått grå starr eller än värre grön starr . Inte heller gula fläcken, utan att Lilla farbrorn gick och blev sjuk. Inte vilken manlig influensa som helst utan en riktigt otäck liten rackare som bosatt sig i hans kropp. Varje dag är nu för tiden som ett oskrivet blad, ingen vet på morgon hur dagen kommer att se ut. Det enda som är sig likt är att Lilla tanten och Lilla farbrorn bor i sitt lilla hus i den lilla byn, där de bott i snart femtio år.Sorgsenhet finns där alltid, även om glädjen kommer och går finns där ett stråk av sorg över den.

Men - så idag sken solen från klarblå himmel och när jag vaknade insåg jag att jag missat månförmörkelsen.Förbaskat också. Jag var helt vaken kl 03.00 men sen somnade jag för ovanlighetens skull om och ja då vaknade jag 07.45!  Då var månförmörkelsen för länge sedan förbi och när nästa kommer om ett antal år är jag säkert för gammal för att komma ihåg att kliva upp mitt i natten. eller .....  Då kanske jag bor på "himmet" och har slutat sova på natten!!  Jag kanske har fest i mitt lilla rum varje natt för ett särskilt utvalt klientel. Tanterna måste vara av samma kaliber som jag, dvs inte särskilt snälla och medgörliga till personalens förskräckelse. Farbröderna ska vara glada och goa och gärna dansa Tango eller Salsa mitt i natten. Eftersom alla har hörapparater skruvar vi upp dem och ned musiken från datorn som jag naturligtvis har med mig till " himmet". När vi blir för varma, tar vi oss ett glas inte vin eller öl utan vatten med lite goa bär i och massor av is. Framåt tretiden på morgonen sopar vi upp popcornen och chipsen som vi spillt på golvet och diskar glasen i tvättvasken i badrummet. Överblivet godis och dricka gömmer vi nogsamt på ett himla bra ställe!!  Var tänker jag inte berätta, för vem vet vem som läser detta. Kan ju rent av vara en liten undersköterska som jobbar just på det " himmet " där jag kommer att bo.

Med en klarblå himmel och en rund glad sol utanför fönstret, kan ingen människa var ledsen eller sur, så med glatt mod tog jag mig runt på 45 minuters slingan längs Södersjön. Det doftar underbart av höstens alla växter och skogen exploderar i färg. Alla färger finns med från vitt till svart. Just när jag gick och tänkte på Lilla farbrorn och hur allt ska bli, och inte alls kollade in vad som låg på stigen där jag gick, höll jag på att halka i vad jag tror var en diarré  liknade klump rävbajs. Med nöd och näppe undgick jag att halka och trilla på rumpan i detta. Hela denna väg är fylld med fågelsång och vackra vyer ut över nejden. Går det att inte vara glad då? Nej det gör det inte, ledsenheten sitter inuti min gamla kropp och en enda liten förflugen tanke kan få mig att gråta. Men just då  mötte jag goaste promenad vännerna som jag inte pratat med sen tidigt i somras. Det blev ett glatt och kärt återseende även om lilla farbrorn inte var med. Nu bestämde vi återigen att vi absolut måste ses, men inte när. Tiden hänger på hur mycket lilla farbrorn orkar , vi andra är ju relativt krya även om vi alla har våra krämpor. Just nu, känns det som om det skulle kunna gå att få till en liten träff med prat och skratt. Till helgen kanske?

När vi ätit lunch blev det en promenad i solen för tanten och farbrorn och det var så härligt att gå där med hans hand i min och inte blev han trött heller så det gick nästan 45 minuter innan vi var hemma igen. Lilla farbrorn gick och vilade och lilla tanten hon bytte om till värsta arbetsstassen och gick ut i trädgården. Där blev en förväxt sommarlilja borttagen med spade, grep, hacka och tillslut även en yxa. Att rötter kan vara så förbenat envisa att hänga kvar i jorden. Nu visste ju inte just denna liljerot vem som höll i verktygen, så efter en timme och två skottkärrelass till tippen och ett flertal klädesplagg avtagna så var eländet borta. Nu var ju tanten uppe i varv , och då blev de röda dahliorna uppgrävda  och luket kring hallonplantorna bortrensat av bara farten. Sen  kommer det tråkigaste, att plocka undan alla redskap som dragits fram, ställa in skottkärra , lägga in handskar och byta ut trädgårdsskorna mot tofflor.  Som ett brev på posten kommer   "ryggontet". Benen känns tunga och det går knappt att resa sig upp , då gäller tantenvishet. Ställa sig upprätt ta ett ben före det andra och se där,sprang tanten som en urgammal get in genom dörren till lilla farbrorn.
Visst är det roligt att leva, gräva stora hål, köra skottkärra på en slipprig stig så att varje steg man tar liknar ett Salsasteg, hur nu det ser ut.  Efter en middag med stekt laxfile, kokt potatis av en sort som heter Gala och är galet goda, broccoli och en himmelsk sås, så känns livet  så bra och det gråa diset är lite mer solgult. Ha det gott alla ni som orkar läsa mina alster.och minns att jag inte slutat skriva även om det är lite

mer sällan nu för tiden.