2014, ännu ett år har nått sitt slut.

Vad har inte hänt detta år? Vad har hänt detta år? Det tål att tänkas på innan jag sätter det på pränt.
På Facebook, detta intressanta medium, fanns för några veckor sedan ett val att göra " Tack till de som förgyllt mitt år" ungefär så hette det. Kunde jag låta bli ? Nä, och fick ett urval av bilder som jag lagt ut under året. I och för sig fina bilder i alla fall för mig, men jag fick en ide att blogga om vilka personer som förgyllt mitt år . Låt mig börja i januari 2014, naturligtvis min allra käraste make som gjort en bypass operation i december 2013. Han kämpade verkligen för att komma tillbaka och inte var det lätt vare sig för honom eller mig. Många vaknätter och många tårar men han kämpade och kom tillbaka. Det tackar jag för.

I januari fyller två för mig betydelsefulla gossar år. Lillestorebror, som förgyllt mitt liv med många berättelser och skrönor och fått mig att skratta så många gånger i mitt liv. Tack käre gosse. Även Ettan i barnbarns skaran fyller år denna månad. Jag minns som igår när jag fick veta att jag skulle bli Farmor. För att inte tala om när jag först tog denne gosse i min famn. Känslor som inte går att beskriva. Fortfarande ger han mig stora bamsekramar och vackra leende, det gör att en gammal tant i sina bästa dar mår bra i många dagar, tack kära du. Sen var det antagligen omväxlande sol, storm och hagelskurar och jag var naturligtvis sur och tvär. Men fram i februari fyller Ettans mamma år och det är en rasande grann tös som ställer upp när jag ber och lyssnar när jag gråter eller skrattar. Tack för att du finns. Sen  går det mot vår och då är det lätt att vara glad , i mars försvinner snön och jag kan börja leta efter vårblommor i trädgården och sen kommer april och påsken närmar sig, hela familjen drar till "Stampen" och grillar korv och alla småbarnen överlever, ingen ramlar i Mörrums ån eller genom golvet i den gamla "Benstampen".

 När försommaren står i blom fyller min vackre svärson år, i Maj minsann, och han är en riktig klippa, ganska tystlåten men om man råkar bli kär i en tösabit som har en släkt som pratar oavbrutet behövs det ju inte så många ord , du är en av dem som förgyllt mitt år, När juni månad äntligen är här då fyller store store bror år, du min förstfödde, vackrast i världen då och precis lika snygg nu snart 47 år gammal. Du säger inte så mycket men du vet alltid när jag behöver dig, tacksam är jag för att får vara din mamma. Så kommer solen, baden i Södersjön blir allt fler och då någonstans i mitten på juli fyller allra sötaste lillasyster år. Hon som alltid ringer och frågar hur jag mår, hur pappa mår och alla andra mår. Omtänksam, alltid redo . Tack för du gör mina dagar och månader lite roliga. Nu närmar sig kräftornas tid, och då fick jag och maken ett år, ytterligare ett barnbarn, Femman, ingen kan som han få till det med borttappade bröst på gräsmattor, Hallejulia och JAG VILL INTE HA KLÄDER  PÅ MIG. Käre tid vad jag älskar dig ditt lilla elände!!I september kom Fyran en gång för flera år sedan, du som tycker och tror på fullt allvar att mormor kan allting, från att sticka koftor till att bygga kojor. Inte undra på att jag har roligt nästan jämt. Nu börjar året lida mot höst, regn, blåst och  kyla då vill det till att det hitta de goa stunderna, som t.ex. svärdotter nr 2 som har det goaste skratt jag vet men också en inneboende ilska som kan förflytta berg. Du ser och förstår och lägger armen om, du är en mina förgyllare. När vi närmar oss december och det börjar lida mot jul fyller först Tvåan år, den lille lockige gossen som kunde bli så sur och sitta under bordet i timmar har nu blivit en vacker yngling som ibland kommer och äter middag med oss och sover på soffan. Jag är så glad för de stunderna och sist men inte minst Fyran, tjejen med stort rättvisepatos och huvudet fullt med skrönor, ett arv från fadern, vad vore ett år utan dig min sötaste vän.

Sen tillkommer många fler, den långe blonde mannen och hans oerhört vackra och roliga fru  som jag fått lära känna. Det är en gåva att få ha er som vänner. Min alldeles egen väninna från forntiden. Vi har minnen som cykelturer i mörker utan lyse, promenader runt ett hus i mörka natten med en flaska lättöl, om jag minns rätt och skratt som bara bubblar fram, eller vispskålar som tappas när ett visst fordon passerar utanför fönstret!! För att inte tala om vykort utan namn som ledde till ett livslångt förhållande. Jag är så glad att du finns min vän!

 Min vän som jag hittade när jag var nyinflyttad o vad du förgyller min vardag med hur många skratt som helst. Tillslut mitt beslut att vara med besöksgruppen i församlingen. Där kan man tala om guld som regnar från himlen i form av skratt, tårar och funderingar över livet.

Nu önskar jag mig ett härligt 2015, med sol, vind och regn för jordens skull. Slut  på alla krig, särskilt på IS detta vidriga  fenomen. Att våra politiker får bra tankar till sina hjärnor och att dom gör något bra av dem.  Låt oss skåla för 2015 början och 2014 slut imorgon i allt från mjölk till  dyraste bubbel allt efter smak och förmåga.

Det var en gång en liten tant och en lite större farbror ...

som skulle ha lite kvällsmat. Jodå, tanten gick runt i sitt lilla kök och plockade fram osten och kaffekopparna , sen gick den lite större farbrorn och satte på kaffet och letade upp brödkniven .
Nybakade morotsknäck(bröd) lades i brödkorgen och sen kom lilla farbrorn på att han skulle kolla sina sockervärden. Lilla tanten struttade fortfarande runt i köket och bar fram skinka och smör och senap...... o ja visst rödbets salladen skulle också fram. Men nu var väl ändå allt framme? Lilla tanten satte sig tillrätta på köksstolen och försjönk i tankar med blicken stirrade ut i det svarta mörkret utanför köksfönstret. Advents ljusstakens tre ljus lyste lika klart som i sången, Ett litet ljus ska lysa klart klart klart. Men kära nån sa lilla farbrorn, vi ska väl ha en osthyvel och en smörkniv och en kniv att skära skinkan med? Lilla tanter for runt igen i en evig spiral och hämtade gaffel, knivar och osthyvel. Å så var det vatten  och kaffe förstås, ja nu sätter vi oss i alla fall. Men var är brödet ? Brödkorgen stod kvar vid skärbrädan, nu struttade lilla farbrorn kring ett tag med brödkorg och en liten sked till senapen. Nu sätter vi oss, och låter ljusens låga skänka frid runt bordet. Men kaffet var är kaffet? Och så vart det fart  på tanten och farbrorn igen. Nu struttade bägge runt och var i vägen för varandra men till slut var ändå allt framme och de kunde sätta sig till ro och äta och dricka, Då bubblade skrattet fram ur den lilla tanten , hon skrattade så hon nästan ramlade ur stolen  medans lilla farbrorn såg förskräckt ut och tänkte att vad i hela världen är det frågan om ? Har människan blivit tokig. Tillslut drogs han med i skrattet och i flera minuter skrattades det på båda sidor om bordet. Sen återgick allt till den vanliga ordningen. Tystnad ....  men det var en skön stämning och ingen av dom kunde låta bli att le åt glömska och snurrigheter.  Så kan det gå till en helt vanlig kväll hos en tant och en farbror i sina bästa år!

Jul jul strålande jul--

 Julen är snart här och inte är jag färdig i god tid i år heller, fast det var det jag trodde att pensionärslivet skulle innebära. Allt skulle hinnas med i god tid, ingen stress, handla alla julklappar i god tid , inte stressa i sista stund , baka massor av alla julens kakor och laga massor av god mat.
Hur blev det då?
I maj månad hade jag klart för mig hur allt skulle gå till, maten skulle tillagas i god tid och sättas i frysen. Julklapparna skulle vara inhandlade i september innan den värsta julruschen sätter in. Maken och jag skulle sitta ner i våra älsklingsfåtöljer och avnjuta glögg och hembakade pepparkakor. Jovisst, men sen kom juni och juli och solen sken och inte skänkte jag julen en tanke. I augusti var det fortfarande varmt och skönt och allt fler dagar blev dagar vid sjön eller i solstolen. Jaha så var det september och nu blev det fart på tanten, storstädning med mattbankning och golvskurning. Fönsterna putsades och gardiner byttes. Sen kom oktober och då hände det inte mycket, dagarna bara rann iväg och det blev mest läkarbesök både i Karlskrona och Karlshamn. Så vart det november med kalas på kalas och helt plötsligt var det december. Inte något av det jag tänkt så fint i maj hade blivit av och nu gällde det att sätta fart. Grisen skulle slaktas och korven göras liksom leverpastejen och alla mandelmusslorna!! Vid närmare eftertanke fanns det ingen gris att slakta och tur var väl det för vem skulle slaktat den stackars nassen. Inte blev det nån korv gjord heller, däremot leverpastej och mandelmusslorna förblev obakade och istället bakades det saffransskorpor. Julklappar köptes och slogs in men rimmen hoppade jag över, Hade inhandlat en ny "grej" att fixa snören med! Gick så där, blev många meter att kasta och den enda som tjänade  på den grejen var Maxi och Willys dom fick sälja mer juleband eftersom den lilla "grejen" åt upp snöre efter snöre. Det som skulle blivit finaste rosetter blev mest trasselhögar. Nåväl nu är alla paketen inslagna och det är dags att laga mat. Brödet är bakat, brunkålen som blev himmelskt god i år är klar och nu väntar mammas rödbets sallad och köttbullarna på att bli klara. Nästan hela huset är julpyntat och smånissarna har hittat in i Advents-kyrkan. Så nu säger jag som nr 5 i barnbarnsskaran;  Hallejulia julen är här!!

Fågelbordet .....................

Fågelbordet….

Fågelbordet är dukat med vildfågelfrö, solrosfrö, talgbollar och nötter. Lite äpple ligger runt om fågelbordet  på gräsmattan.  Solen skiner , himlen är blå, och kylan kryper närmare. Granskog med inslag av bok och björk bildar en fin inramning till Fågelbordet.

Först in är Kråkan, stor och lite trumpen,, Kråkan kraxar till kompisarna att här är det MAT. Strax kommer fler kråkor men  även en brungrå liten fågel, Gråsparven  som sätter sig nära Kråkan. Lite försiktig, kvittrar tyst och håller med Kråkan när den sprätter och kraxar och väljer bland allt det goda.

Då störs ordning i fågelbordet, en svart stilig koltrast kommer in flygande från höger. Genast hörs Kråkans hesa kraxande:  Ingen inflygning från höger det stör ordningen.Koltrasten bevärdigar inte Kråkan med en blick, slår sig ner och plockar bland vildfrö och talgbollar. Nä nä, kraxar Kråkan, vi måste ha ordning i Fågelbordet,  först äter man lite talgbollar och sen tar man vildfrö. Jaså minsann, det gör ni, kvittrar Koltrasten , men det gör inte jag. Jag vill ta lite från allt det goda och gärna avsluta med lite  äpple.  Så brukar vi inte göra, kvittrar den lilla Gråsparven och trycker sig närmre Kråkan, som nu övergått till att sprätta runt i bordet lite hur som helst och ge lite tjuvnyp i Koltrastens fina svarta fjäderdräkt. Nu kommer lilla Blåmesen, han vet minsann hur det ska gå till! Inflygning från höger och ut flygning från vänster så att ingen  krockar och ingen osämja uppstår i vårt fina Fågelbord, tjattrar han . Det finns mat åt alla bara kom och ät men för sjutton flyg in och ut från rätt håll. Kråkan blir så arg att den hoppar omkring bland solrosfröna så de  far åt alla håll. Nähä ,du lille Blåmes , kraxar han, nu gäller först vänster och sen höger och här ska ingen berätta för mig hur man äter  och i alla fall inte du Lilla Blåmes!!  Blåmesen är inte sen att använda sitt värsta försvarskvitter och genast kommer där  4, 5 nej 15 blåmesar flygande, samtidigt med en  väldigt vacker fågel , en Sidensvans som också vill vara med och bestämma. Sidensvansen viftar  på svansen och kvittrar, varför kan vi inte vara vänner? Måste du, Kråkan alltid bestämma och varför kan du inte se att maten räcker till alla om vi delar? Då kommer det en liten fågel  gul som en sol och ganska ruggig, Är du en kanariefågel under alla i fågelbordet? Har du flytt från ditt fängelse? Det är en dum tid att vara utomhus för dig nu. Du kommer nog att frysa ihjäl. Kanske kan du äta lite talgboll, varsågod och du kan bo hos mig, kvittrar Sidensvansen, som har ett fint bo i en gammal holk . Vi är fyra som bor där nu men du får säkert plats – DÅ kommer Skatan den tjuv och lögnaktiga skatan som alltid vill synas och kraxar; Ut med fågeleländet , den passar inte in här. Den tar all vår mat och varför skulle vi hjälpa en sådan ynklig och ful fågel? Som dessutom är GUL!  Den viftar med vingarna och skuttar runt i fågelbordet för att visa upp hur vacker och  farlig den kan vara om inte alla gör som han säger.  Alla fåglarna sätter sig i en ring runt den lilla gula kanariefågeln för att skydda den  och försöka  frysa ut Skatan. Skatan blir alltmer högljudd och  ropar på alla sina kompisar , och genast fylls bordet av skränande och otrevliga skator i vackra fjäderdräkter, som hoppar och skränar och kraxar så alla frön far omkring hur som helst. 

Hur ska vi göra, säga Koltrasten och tittar sig omkring. Då landar den vita duvan på kanten av fågelbordet,  tittar sig omkring och och kuttrar fram; Vi måste se till att Skatorna inte vill komma hit, de får hitta sin mat någon annanstans och dessutom måste vi lära dem hyfs och ordning.  Du får bli Bestämmare Koltrasten och Kråkan får bli Samordnare för försvaret av vårt fina fågelbord. Koltrasten och Kråkan gör upp planer för hur Skatorna ska uppfostras och göras om till trevliga fåglar som kan umgås i ett fågelbord. Lilla Gråsparven antecknar på bokblad och Blåmesen och Sidensvansen hjälper till att ordna upp så att alla ska få plats. Den lilla gula kanariefågeln kan nu äta i lugn och ro medan den vita Duvan sitter bredvid och ser till att inga skator kommer i närheten av honom.  I utkanten, nere på gräsmattan, sitter Rödhaken , han gör sig inte besvär att försöka  få vara med, han vet sin plats men blir glad när Kråkan kraxar, kom och var med du också. Då landar med ett brak den färgstarka Nötskrikan, hon, för det är en hon, tjattrar och skrattar och äter och skvätter , ingen av de andra fåglarna verkar bry sig om henne, hon får hållas, är säkert helt ofarlig bara lite kaxig och stor i näbbet.  Nu har  Koltrasten  och Kråkan kommit överens om strategin för att  manövrera ut Skatan och hans kompisar och då  ställer alla fåglarna upp sig i ordnade led även den glada Nötskrikan och Rödhaken och sakta men säkert föses Skatan  och hans kompisar  över kanter och ger sig iväg för att leta efter mat  någon annanstans. Hur det gick sen ? Det får vi se nästa höst när det nya fågelbordet är klart!!

Dagen idag var ingen vanlig dag...

Jag skulle introduceras i hur man gör en trevlig eftermiddag på dagcentralen på Garvaregården i Kyrkhult. Jag har varit på dagcentralen förut men aldrig i den professionen som jag tillsammans med Vivianne och Inga-Britt, skulle ha idag.Det är inte särskilt svårt att känna sig hemma i sällskapet Inga-Britt och Vivianne. Med varsam hand lotsade de mig in i det som skulle göras och när vi sedan  kom in i den fina samlingslokalen med de vackra möblerna , i ljust trä, vackra gardiner och fina krukväxter i fönstren,  vackra tavlor på väggarna och massor av gamla  vackra saker att titta på, i skåp och på hyllor, kändes det bara så bra!! Min första tanke gick till Annica, som då när lokalerna renoverades, jobbade som diakon i församlingen och i allra högsta grad var inblandad i utformandet, eftersom pengarna till renoveringen kom från en testamentesgåva via församlingen.  Det är precis som Annica var och är, det skulle vara trevligt för de boende på Garvaregården att komma in i salen till en stunds underhållning. De skulle sitta skönt och ha vackra saker att titta på. Kaffet skulle drickas ur fina  gammeldags kaffekoppar och det skulle vara gott om plats. Om jag skulle bli väldigt gammal skulle jag trivas med att sitta där en stund och lyssna till musik, föredrag eller delta i en gudstjänst/högmässa. Vi dukade bordet med kaffekoppar, assietter och vackra servetter, lade upp kaffebröd och kokade kaffe. Vivianne gjorde i ordning altaret inför gudstjänsten och sen var det dags att gå iväg och hämta de som ville komma till gudstjänstern, från de olika boenden.  Det blev åtta äldre personer som slog sig ner  runt kaffebordet idag, alla deltog i psalmsång och bön och eftersom det var adventspsalmer idag kunde de flesta dem utantill. Efter gudstjänsten var det en stunds trevligt samspråk  kring bordet, Martin( vår nuvarande komminister) lockade många till att berätta om sig själva, sitt boende, när de gick i skolan o.s.v. Ett par av tanterna pratade med varandra och hade verkade ha mycket trevligt. När samlingen var slut blev det jag och Vivianne som gick med några stycken boende  hem, under fortsatt trevligt samspråk. När vi kom tillbaka hade Inga-Britt dukat ut och nu hjälptes vi åt alla tre med disk och undanplockning. En riktigt härlig eftermiddag i lugnets tecken. 

Cyklade hem med en vänlig och glad känsla i hela kroppen. Det är gott att ge glädje för man får dubbelt tillbaka. 

Den här bilden hittade jag  på Facebook utlagd av Monica Thörnqvist. Har fått lov att låna den.

Kyrkogårdsvandring .........

I lördagskväll ungefär klockan 17.00 gick jag till kyrkogården. Tanken var att tända ljus på mina föräldrar och svärföräldras gravar. Att det höll på att skymma när jag gick ägnade jag inte en tanke, men när jag kom till kyrkogården insåg jag att det kan bli problem att hitta ljus och tändstickor i mörkret. 
Problem är just vad det blev. Svårt att se var i den helsvarta kassen ljus och tändstickor låg. Svårt att stå dubbelvikt och försöka få det eländiga ljusets veke att ta emot lågan från tändstickan, men så tog det sig och lågan brann så fint. Nu skulle locket till lyktan sättas på, utan att jag kunde se mer än en cm framför mig. Inte helt lätt ska jag säga - men skam den som ger sig. Av med fingervantar och mössa för nu började jag bli varm av att stå dubbelvikt iförd vinterjacka, mössa, halsduk och vantar. Letar förtvivlat efter den lilla rullen som sitter på en sida av lyktan , den ska liksom låsa fast locket. Ja jag vet det finns fyra sidor på en gravlykta och kan det vara så svårt? Det kan vara särskilt svårt i nattsvart mörker med lite regn och min egen värme som börjar överstiga 40 grader ! Nu åkte halsduken också och jackan fick knäppas  upp, gick lite lättare att andas och efter några minuter envist snurrande  på lyktan satt locket som en smäck. Jag återgick till utgångsläget d.v.s. stående och pustade ut - när jag hörde stegen som knastrade i gruset..... jag är inte mörkrädd, jag är inte mörkrädd, de döda ligger stilla, helt stilla, detta mantra viskade jag till mig själv medans stegen närmade sig med fart,för att sen helt tystna,  jag såg inte ett skvatt. Bara nattsvart mörker mot en vit kyrka. Snurrade runt och försökte se, DÅ hörs stegen igen precis rakt framför mig och nu hoppade inte bara hjärta utan hela magen upp och satte sig i halsen. Stegen tystnar igen, adrenalinet rusar runt och jag snurrar som en hamster i ett ekorrhjul. Då ser jag - skuggan av ett par jeansklädda ben som reser sig upp från en lykttändning !!!!b  Ska säga att jag frös inte ett dugg på hela vägen hem fast det regnade och jag hade uppknäppt jacka och ingen mössa eller halsduk på mig. 
Egentligen var det så vackert med alla lyktor gå kyrkogården och ljuset från utebelysningen som gjorde att det blev långa skuggor både på marken och på kyrkan. Rädslan tog överhand en stund och jag gick miste om en skönhetsupplevelse men jag kunde återta den när jag kom hem. 
Resten av veckan har jag putsat fönster och bytt gardiner, köpt nya blommor från vår eminenta blomsterhandlare i Kyrkhult, Ottossons Blommor. Krattat löv, plockat upp nedfallna äpple i en spann som snart ska få fötter och hamna i skogen till älgarna och rådjuren. Satt in alla vattenkannor och burit in krukor från altanen, strukit tvätt, spelat spel med tvåan och trean i barnbarnsskaran och tröstat min kära dotter som varit utsatt för ett förfärligt angrepp från ett ögonvirus. Hon har mest liknat en boxare som supit i flera månader. Dessbättre är hon snart sig lik och lika vacker som vanligt i full gång med att göra allt som en modern kvinna gör idag, jobbar, tar hand om barnen, håller rent och  tvättar tusen gånger i veckan ungefär, när hon inte ränner i affärer eller ännu värre besöker detta hemska ställe Ullared! 
Vilken tur jag har som är en tant och kan göra precis vad jag vill om jag nu vill göra nåt!!

Dansa min docka medans du är unger när du blir gammal blir du för tunger....

Jo men visst,  när jag var ung dansade jag nästan jämt. Musik är underbart, att sväva runt på ett  dansgolv och hitta steg som man inte visste man kunde ta det är så härligt. Nu när jag är en TANT I SINA BÄSTA ÅR kan jag också dansa. Det är precis lika roligt, den senaste tiden har det varit mer dans än vanligt, bugg, foxtrot, svingen, pariserpolka, hambo, tango och vals. Fast valsen ska egentligen dansas med en  karl som är lång och rank,  ingen skönhet precis men som svänger på just sitt vis. Takten ska sitta som en smäck och svängen ska gå åt höger och strax åt vänster och ingen enda tanke ska störa min valsdröm. 

Dagen efter värker vänsterfoten av alla steg den tagit i dansens virvlar, det känns som om jag släpar på en sten och varje steg gör ont. Skam den som ger sig, en härlig promenad i höstvädret får foten att inse, TANTEN kommer inte  att acceptera det onda och framåt eftermiddagen ger värken upp och försvinner. Då blir det besök på kommunens huvudbibliotek för att hitta läsvärda böcker och beställa böcker och lämna tillbaka böcker. Biblioteken ,både huvudbiblioteket och filialerna,  i Olofströms kommun har den bästa personal som tänkas kan. Hjälpsamma, intresserade och tillmötesgående. Just så som det ska vara,  Apotek rimmar nästan på bibliotek och där har de också en oerhört bra personal, Idag blev det  ett besök för uppladdning av medicinförrådet, sen var det dags att gå till Hälsokosten och inhandla diverse varor, samt prata med den vänliga damen i affären. Konstigt att nästan alla klagar över att bankerna är så dåliga på service? På min tid, dvs ett tag före 1800-talets början, var service ett hedersord om man var anställd i bank och det var man ju.Man satt bakom en disk  där det stod ett ASKFAT för att rökarna skulle kunna lägga cigarettaska där, dörren var inte låst och det var sällan det kom in en rånare och gapade och skrek och var otrevlig. I kassan låg det flera hundratusen och skrotade och hade man mycket att göra kunde det ligga högar med pengar lite varstans  på arbetsbordet som dock inte var i höjd med disken, där kunden stod.  Inte behövde man låsa in pengar på den tiden. Man var noga med att försöka få så många kunder som möjligt att vara världens nöjdaste kund när han eller hon gick ut. (Jag vägrar använda orden hen).  Växelpengar kom det in , i spannar, i sparbössor och i plastpåsar. Alla räknade och såg glada ut, gladast var vi när vi fick en liten maskin som vi kunde hälla mynt i och sen kom pengarna  ut  i pappers tuber  i olika valörer. Vilken uppfinning!! När det var lönedag på Bruket i Olofström var det kö mesta hela dagen och många pengar delades ut över disk på den tiden. 

Nu är det andra tider, del flesta banker har låsta dörrar och man får vänta i en liten glasfarstu på att bli godkänd och insläppt. Har man tur kanske man kan ta ut pengar över disk, men för det mesta är det automater som gäller. Det är lite svårt att prata väder och vind eller få goda råd med väggen!!  Vill man prata med en människa får man ställa sig i kö och invänta sin tur, lite enklare ärenden kan redas ut just över disk som förr ,men ingen rådgivning det blir att beställa tid och helst ska man ha en egen rådgivare som hör av sig då och då.  Rätt eller fel, men i alla fel väldigt annorlunda än i slutet på 1800-talet. Då fick varje kund redogöra medans alla hörde  på vad det var som var problemet, skönt att det har ändrats måste jag säga. 
För att återgå till nutid så har jag idag fått besked att jag inte hade någon cancer vid mitt sista mammografibesök. Det har förgyllt hela denna dagen och flera veckor framåt. Nutid betyder också att nu vill jag inte skriva mer nu ska jag sticka en tröja. Till vem och hur den ska se ut får vi se. Kanske så småningom kan det bli en bild eller två......................

Ångest, ångest är min arvedel, vem skrev det?

När ångesten ligger som våt filt över mitt inre finns inget bättre än arbete, arbete och arbete.
Kakor bakas, rödbetor kokas, skalas,skivas och läggs  på burk , en god ättiksslag hälls över och locken skruvas åt HÅRT !!  Bär plockas in från frysen och blir till saft, denna gången var det hallon, svarta vinbär och krusbär. Snygga etiketter ritas och klistras på varje flaska. Lådor och skåp rengöres noga, allt gammalt skräp  åker i sopspannen.  När alla besked har kommit från mammografi och neurologi ska jag återgå till den vanliga vardagen igen. Den lär inte bli slapp och lealös den heller men nu fylls ju alla förråd och frysar, så det får bli annat som görs. T.e.x. ska fönster och silver putsas till jul om inte förr och vad kan vi mer putsa? Ordet putsa får mig att tänka på "Potsa Lite", en rysligt snäll och rar lite dam som jag jobbade ihop med för ett antal år sedan. hade detta lite ovanliga smeknamn. Var jo på ett äldreboende, ett fantastiskt sådant som inte ligger i den fantastiska kommunen Olofström , som det så ofta står om i tidningar och på facebook. I alla fall och emedan
 " Posta Lite" hette naturligtvis inte Potsa Lite Persson utan någon helt annat. Detta lite ovanliga smeknamn hade hon fått av oss arbetskamrater därför att när vi ropade på henne för att vi behövde hjälp, blev svaret alltid: Kommer strax ska bara potsa lite!!

Jaha det var det om detta! Funderar över om jag ska bli textskrivare till Dramaten i Stockholm? Inte det, ingen bra idé kanske. Nej det tror jag inte heller, men jag hittade häromdagen en text som jag skrivit i akt och mening att använda i ett sammanhang för att roa människor. Den var riktigt rolig och egentligen vore det kul att återuppta den komiska ådran jag besitter. Tyvärr tror jag att det är alldeles för arbetsamt att öva in texter och gester, hitta kläder som passar till texten, personerna däremot,  vet jag precis var jag ska hitta - men  det får anstå ett tag till i alla fall. Nu måste jag berätta om kriminalserien jag följer  på TV 1 , måndagskvällar kl 21. Den har hela tiden varit ruskig och igår kväll blev det för mycket, det gick liksom inte att somna med en halvt ihjälslagen kvinna  framför ögonen. Jag försökte med allt, räkna barnbarn, räkna till 100 både fram och baklänges, den blodiga damen låg kvar framför mina ögon och i sängen bredvid andades maken lugnt och fint utan en enda snarkning. Försökte följa med i hans andning, ingen idé, bara en blodig dam framför ögonen. Jag gav upp steg ur min sköna säng och tassade ner i köket, stirrade in i kylskåpet och NU försvann hon, den blodiga damen. Jag såg skinka, korv, ost, tomater, päron och bananer!! Mitt hjärta sa: Macka med Serano skinka och lite fruktsallad i majonäs  vore gott! Stopp skrek hjärnan; inget jäkla ätande så här mitt i natten. Jodå, tyckte mitt hjärta, det är så bra med mat när man måste bli lite trött och fett och gott ska det vara!!  Nu blev ju hela jag liksom lite desperat och visste varken ut eller in, men då inträdde ett lugn och jag tog en bit banan och ett glas vatten, återvände till den sköna sängen och visp vaknade jag kl 08.15 idag på morgonen, pigg och utvilad.  Ja så kan det gå när inte haspen är på!!  På ett av mina jobb hade vi en gång i tiden både hasp( guldfärgad) och vanligt toalås!!  Varför? Ja det har jag undrat över många gånger, men det finns galna människor överallt.

Ett litet utdrag  ur :
Kärringarna  på auabrädane!!!

Hulda: Det är värst vad det kryllar o onga här idag.

Signe : Dom ä väl inte så hemst krylliga tycker ja.

Hulda: Ja maina att här är ain  rälians massa onga i dag.

Signe: Har du fått ain onge igen, är inte du för gammal.

Hulda: Ta nu fram hörapparaten dä gaur ju inte och prade mä de du hör ju inte

Signe: Ska du gå och ja föra? Varför ska vi bära oss öd pau da viset?

Hulda tar Signes korg och tar fram en hörapparat som hon ger Signe.

Signe tittar på henne och säger: Onnrade väl jag varför du pradade sau meet domt ida. 

Helgfint!!

Alla inleder väl helgen med att göra fint, eller?  Det gör i alla fall jag. Först bädda dubbelsängen snyggt med överkast, filt och kuddar i färg med gardinen. I fönstret tronar en azalea stor vit och vacker, i en röd kruka med vita linjer. Den har sällskap av två doftrankor som inte blommar för närvarande, när de blommar får de stå i stora rummets fönster. Doftar alldeles underbart men inte i sovrummet. Nu är deras blad underbara, tjocka, blanka och i en helt underbar djupgrön färg. Det är så snyggt i sovrummet så jag nästan får tårar i ögonen.

Tårarna torkar snabbt när jag går ut för att skaka en duk och ser att diverse fåglar, kråkor, skator, kajor och kanske till och med  en och annan duva har använt mitt vita fina altanstaket som toalett. Fågelbajs överallt. På med gula gummihandskar, varmt vatten  och såpa i en spann, skurborste och trasa. Skura, skura och torka, skura igen och skölja med rent vatten och torka torrt!!  Sådär ja nu kan jag ta i staketet igen. Funderar över om jag ska sätta upp en skylt " Detta är ett staket och inget jäkla fågeldass!!" När jag vänder mig om ser jag att spindlarna invaderat ytterdörren och vävt nät överallt, så kan det ju inte se ut. In för att hämta ättikspray och borste. Spindlar är envisa djur, dom ger inte upp så lätt och det fick jag veta av när jag en timme senare skulle stryka det sista av veckans tvätt. Kände något som rörde sig kring min byst? Det var inte maken han var inte hemma , kollade ner i urringningen och vad ser jag? Till min fasa en jättestor spindel som promenerar omkring på insidan av min blus!!  Panikslagen rycker jag tag i blusen och vrider till och ett fasansfullt skrik hörs när spindeleländet stryps till döds. (Skojar bara). Fy vad äckligt blev tvungen att slänga blusen i tvätten och tanten i duschen. Så nu är vi både jag blusen rena fina inför helgen.

Ja så är det ju det här med helg. Förr när jag var en liden grebba, var söndagen avsatt för att göra något annat än det vanliga arbetet. Vi kunde till exempel gå iväg flera kilometer, för att dricka kaffe hos Albin och Lilly som bodde vid en sjö i Kullan. Ibland åkte vi med rälsbussen till Olofström eller Sölvesborg, för att hälsa  på släktingar. Det kunde också hända sig att vi gjorde absolut ingeting. Mamma broderade och pappa var ute och jordbrukade eller högg ner buskar. Jag, lilla grebban äntrade cykeln och for ner till bästisen Karin. Sen lekte vi av bara farten hela dagen med avbrott för middag och eftermiddagskaffe. Nu för tiden känns det som att helg och vardag går ihop. Kan det bero  på att vi är pensionärer och kan hålla helg vilken dag i veckan vi vill? Ja så är det nog. Trevligt att vara en glad pensionerad tant som kan göra precis vad hon vill om hon nu vill göra något.

Ni får en liten dikt ur Barrskogens barn  av Eva-Stina Byggmästar, att njuta av så här i helgkvällens mörker. 

en bra dag går man,

man går omkring

en stund- 

sedan sätter man sig

på stubbe och betraktar

några gröna blad eller en

liten ridå av enar---

små vägar ledde hit, 

de riktigt slingrade

sig fram!

Hur är det möjligt att golva en tant...

För cirka tre veckor sedan började mitt halsont. Första dagen lät jag det bero, andra dagen prövades "bästatanthalsontrecept". Calvados ungefär 2 cl, lite honung på sked och en alvedon. Dag tre precis lika ont i halsen. Nu var det dags att ta till storsläggan Sinova, nässpray och Calvados!  Jo då tre dagar senare var jag  mycket bättre och nu kunde jag  fortsätta ränna runt som en hamster i en snurra. MEN - efter ungefär en vecka kom halsvärken tillbaka och nu hade den lite täpptnäsa och rinnande ögon med sig. Jag är ingen tålmodig madame som vilar mig och läser böcker när jag är sjuk , nej här tas den ena hästkuren efter den andra och i lördags hände det. Jag kände mig riktigt bra.Glad i hågen steg jag upp på söndagen och kände  i och för sig en  liten trötthet, men va då 
da´n efter en lördag, klart tanten är trött då. Downton Abbey på TV och allting!!

Travade till högmässan efter frukosten och hemma igen tog jag en rask promenad i det vackra vädret. Mötte för övrigt ett sällskap där en av männen var mig bekant på nåt sätt? Vi hälsade snyggt på varandra och SEN ramlade poletten ner. Det var Johan Höög!!!  Det var väldigt vad den lille gossen blivit lång och stilig. Ja jag vet vad ni tänker, om hon nu är 70 snart så måste ju Johan vara si så där en 25 år och inte 5 år längre!!  Tänka sig vad tiden går. Efter middagen skulle jag och bästa svägerskan gå på teater i Olofström hade vi tänkt. Clas Göran Ohlssons uppsättning av S.E. Saljes Vingslag i natten. Då kom golvningen, jag började frysa, näsan rann och ögon rann och jag fick tillslut gå med på att gå och lägga mig. Efter en stund insåg jag att det här går bara inte, jag kan inte åka på teater. Ringa återbud och lägga mig var vad jag fick göra. Sov i säkert flera timmar och det tog faktiskt en hel natt att återställa ordningen. Trots Calvados, alvedon, nässpray och allergi medicin !! Men nu är jag snart klar för att börja slåss med världen igen. 
Nu ska jag baka imorgon har jag tänkt, lite chokladkakor, kanske lite matbröd och varför inte franska våfflor det var längese´s minsann.
Lev livet medans det finns ett liv att leva mina vänner.För det tänker jag göra. 

Människor på resande fot......

Det är förunderligt vilka upplevelser man får när man är ute och reser. Under en resa till Hässleholm, hinner jag möta glada, arga, dumma, snälla och elaka människor. Barn i nästan alla åldrar, tonåringar med och utan  massor av skrot i ansiktet . Äldre damer och yngre damer, herrar i alla åldrar. 

Resan startade i Olofström med buss, redan vid bussterminalen var det många som steg på och sedan fyllde det på hela vägen ner till Bromölla. I en buss kan man inte undvika att höra vad de andra passagerarna säger , vilket gör att man ofrivilligt vet vilken destination dom skall till. Här var det Sölvesborg, Kristianstad, Malmö, Köpenhamn och Thailand. Själv skulle jag som sagt till Hässleholm och träffa fyran och femman i barnbarnskaran. När tåget kom från Karlskrona var det fyllt till bristningsgränsen så det blev att stå, den timmen det tar till Hässleholm. Gick hur bra som helst, ägnade mig åt att hålla fast mig när tåget svänger i hög fart och kolla in mina med passagerare. Roligt värre. Ett glatt gäng med damer i 30-60 års åldern var ute  på vift utan en enda karl i släptåg. Av jargongen att döma jobbade de antingen i vården eller i skolan. Lite värme innanför blusen hade dom skaffat sig hela högen och skrattade högt och hjärtligt hela tiden. Två stycken unga pojkar förgyllde min utsikt, väldigt vackra och rara gossar som inte heller hittat någonstans att sitta. Lite problem att få ut en läsk ur läsk apparaten hade de, men efter ett antal försök och många skratt kom det en burk i alla fall. Sen var det alla som skulle på toa, jag hade placerat mig exakt mitt emot bekvämlighetsinrättningen. En liten tjej med sin pappa gick in och ut och efter en liten stund kom pappan tillbaka och se han hittade enkronan som tösungen glömt vid tvätt vasken. Säkert stor glädje för tösen. En och annan portföljsnubbe med ölburk i handen behövde också lätta på trycket. När tåget närmade sig Hässleholm tog jag mig sakta fram genom en knökfull korridor och snart kunde jag passera ut genom dörren och få kramar av  de små änglarna som väntade med sin mamma på perrongen. 

Nu när jag kommit hem kan jag jämföra bort resan med hemresan och konstatera att hemresan var betydligt mer händelserik. Det första som hände var att en lite äldre man, hyfsat snygg och ordentlig bjöd oss på godis. Naturligtvis var han inte en ur innevånare från Sverige utan kanske från ett land i Asien av utseendet att döma. Väl på tåget, som också nu var rätt fullt, hittade jag en plats bredvid en söt tjej. Hon hade en liten valp, nio veckor gammal, i sin handväska. Den var som en liten ulltuss hela den. Vi inledde ett litet samtal som handlade om vovven och det var höst och kallt ute. Plötsligt utbröt ett förskräckligt väsen lite längre bak i vagnen. Det var en ilsken bonne tror jag, av dialekten att döma från Lister, och hans inte mindre ilskna fru. De hade för f-n köpt sittplatsbiljett och det var dessutom fönsterplats!!  Nu råkade det sitta en liten tjej, 7-8 år , hennes mamma och pappa på deras platser. Familjen var förmodligen immigranter eller flyktingar och hade inte helt kolla på hur allt fungerar i Sverige och dessutom lite problem att förstå det argsinta paret. Tjejen blev ledsen och kanske lite rädd och mamman såg också lite rädd ut när dom gick förbi, pappan försökte prata med paret men det gick inte så bra, det hela slutade med att dom försvann till en annan vagn. Blir man så arg när man varit  på semester vill jag aldrig åka på semester. Nästa fadäs var att när konduktören skulle klippa biljetter, det satt  en herre strax bakom mig som visade fram en liten hög med gula biljetter!  De två konduktörerna, de var faktiskt två,  var av lite annan kaliber än den förmodade Listerbonnen, de försökte prata engelska med mannen som visade sig komma från Hanöhus, det senaste flyktingboendet i Blekinge, han skulle alltså stiga av i Sölvesborg,  och de gula biljetterna gällde bara i Blekinge. Flickorna löste det hela med klippa biljetten och förklara att han skulle fråga lite mer om var och när de här biljetterna gällde. Nu bromsade tåget in, vi var strax i Bromölla och nu gällde det att hinna med bussen till Olofström. Jodå det gick bra, bussen kom iväg och lilla jag var med, men inne i Bromölla klev det på en man i 40 års åldern, arg som ett bi, han hade fan polisbiljett och hade suttit häktad för att han skjutit i sin lägenhet i Olofström, men va fan vem som helst kan väl dra av ett vådaskott, eller ? Den mycket tålmodige busschauffören undrade VAR han hade biljetten. Fick till svar jag har fan tappat hela j-la plånboken. Gå och sätt dig, sade den tålmodige chauffören och sen fortsatte färden mot Olofström. Hela vägen pratade denne man om vilka fina bilar han hade till försäljning och att Blekinge var ett jä-la träsk nu skulle han dra till Skåne för där var han inte känd!!!!

Men vi kom fram till bussterminalen , där satt min käraste lille man( liten är kanske fel ord) men i alla fall, han väntade i den gamla vanliga bilen och vi for hem till Tulseboda och det blev kaffe och nybakat bröd (Makens special). Tystnaden kändes så skön efter två dagar med änglabarnen och denna vansinnesresa hem. 

Stekt korkplatta med mycket röksmak--------

Stekt korkplatta med mycket röksmak -----

Kunde blivit lunch meny igår hos familjen Nilsson i Tulseboda. Inte direkt gott men doftrikt. Hela huset luktade brandrök.

Torsdagen var en helt blank dag i kalendern. Kändes skönt, tyckte jag på onsdagskvällen, när jag för säkerhets skull kollade att det var blanka sidor i kalendern. Satt på sängkanten och begrundade onsdagens små förtretligheter. Det började med att vi  åkte till Olofström för att uträtta diverse ärenden. Vi inhandlade ägg, potatis, morötter och päron på Ekne gård först, sen blev det ett litet stopp vid Maxi, rea  på kaffe 4 pkt Gevalia för 99 kr. Det ville vi ha. Jag tog fyra paket och scannade och när jag sen stod framför terminalen lät den meddela att jag skulle tillkalla personal. Lättare sagt än gjort eftersom all personal i Informationsdisken var fullt upptagna men till slut kom Mona en barndomskamrat och hjälpte mig. Kontroll med andra ord, ett sätt att kolla att  jag inte lurades och hade fler varor i korgen än jag hade scannat. Lätt gjort - MEN - ett litet aber -  för att få 4 paket kaffe för 99 kr skulle det handlats andra varor för 200 kr!!  Kön var lång bakom mig och jag kände inte för att göra återköp och börja om igen, så jo jag betalade full pris utan att röra en min. Sen ställde jag mig i kö för att köpa en kolsyre tub. Ny  låååång kö. Jag hade 122 och 116 expierades. Ett yngre par med tingeltangel i hela ansiktet och stora "tratueringar" ,som ett av mina barnbarn sa när hon var liten , orsakade att en expedit blev upptagen med att ringa och ringa och ringa. Nästa kund hade en hel säck som han lämnade in och det var tydligen tvunget att ta om hand  den direkt. Sen kom det två barn i tioårsåldern som ville lämna tillbaka ett paket. Såg ut att vara flyktingbarn som inte varit så länge i Sverige, att de hunnit lära sig svenska så bra. Expediten kommunicerade på ett bra sätt med dem, det tog trots allt lite tid, vilket fick några äldre damer att fullständigt braka ihop! Stå här och vänta, att det skulle behöva ta så lång tid ojojoj!! Sen var det äntligen min tur och mitt ärende var snart avklarat. Ut ur detta varuhus och in i bilen till en make som undrade om jag gått till Jämshög och handlat.

Till Klinten med maken , inte för förvaring, utan för att han skulle hälsa på sin bror Lars som nu för tiden bor där. Jag for vidare , parkerade bilen på stora parkeringsplatsen vid gamla Domus, där kan man går ur bilen utan att slå sönder den som står bredvid, det finns plats att vända och backa om man skulle vilja det, man skulle till och med kunna breda ut en filt bredvid bilen och ta en fika om man hade velat. Helt kort, perfekt parkeringsplats för en äldre tant i sina bästa år. Rusade över gatan bort till Salong Pia, makens systerdotter och min favoritfrisör. Till min fasa - en lapp på dörren- Stängt  på grund av sjukdom!!  Är det möjligt? Står det inte i Mose lag att frisörer aldrig får var sjuka? Jaså inte,nähä men vad gör man nu då? Det är snudd på katastrof ,mitt hårmousse är slut, jag MÅSTE bara ha moussen till fredag!!  

Tanter har lösningar på det mesta. Nä jag tog inte vispgrädde i håret och inte chokladmousse heller, utan jag gick till Apoteket för hämta ut min cancermedicin! Vet ni vad, receptet på medicinen hade gått ut, ja varför inte? Men de hade hårmousse och till och med utan den förbaskade parfymen.

Nu var det dags att besöka Idoffs, för att försöka få en livrem som jag köpt för minst ett år sen till maken. Nu tror ni att det gick åt hel-te det också, men si da gjoad da ente. En lång snygg och trevlig gosse i ålder med mitt äldsta barn, kom för att hjälpa mig. Ja det ser ju inte bra ut , sa  HAN. Jag har inte kvar kvittot, sa JAG Det förstår jag, sa HAN men jag vet ju vem du är ,känner igen dig, Marcus mamma är du väl. Jaaaae, så JAG. Så kom han den rare lille gossen med en sprillans ny livrem till mig. Gissa om jag ska handla där fler gånger!!  Dagen efter dagen före, skulle middagen bestå av potatismos och korv med diverse grönsaker till. Det gick lite tokigt en stund i matlagning, och egentligen är det Magdalena Anderssons fel , eftersom jag stod en stund och glodde  på TV när hon redovisade budget 2015. Därför höll det på att bli en mycket  fiberrik middag bestående av stekt korkplatta med stark röksmak till middag. När jag återvände till köket från TV bolmade det gråvit rök kring spisen och rådiga tanten ryckte bort stekpannan och vad ser hon ? En brinnande korkplatta ligger på spisen!!  Vad gör man? Rycker bort även den och spolar iskallt vatten på!!  Eftermiddagen ägnades åt att sanera spis, kasta bränd korkplatta och försöka vädra huset från brandröks oset. 

I alla fall och emedan var middagen god, potatismos i går och pärplötta idag. Inte fy skam för två pensionärer som lever loppan i kök och TVrum..

Lördagsgodis till Fredagsmys.......

Fredagsmys, detta ny gamla ord. När barnen var små  hette det lördagsgodis men fredagen var lite av en uppesittarkväll. Gärna med lite god mat och så det obligatoriska lördagsgodiset som delades ut redan på fredagskvällen efter maten. 

Vad gjorde vi efter maten? Ibland spelade vi spel men oftast sprang pojkarna ut, i alla fall  på sommarhalvåret och spelade boll eller" tennismotväggen".  Lillasyster Yster lekte med kompisen. Ibland hade de snokungar i en skokartong som skjutsades runt på cyklarna tills kompisens pappa upptäckte vad dom hade för sig i garaget mellan cykelturerna. Det var nämligen i garaget som snokungarna bodde, när dom inte var ute och gungade eller åkte cykel. Ibland for hela familjen ut och fiskade eller badade  på kvällen, om vädret tillät. Barnprogram fanns redan då och det hände att det var barnprogrammet som gällde och då tittade vi tillsammans, efteråt var det högläsning och bråk om vem som fick vara i badrummet längst. När alla barnen lagt sig brukade jag röja av och förbereda inför helgen, det var allt som oftast fotbolls matcher som skulle spelas för gossarnas del och lillasyster Yster fick hänga med. Det var resor med bil till Hemsjö, Ringamåla, Svängsta, Vilshult och Gammalstorp . Hela bilen full med glada pojkar som älskade att spela boll, och så förstås lilla syster Yster som älskade att vara med bland brödernas kompisar . Mamma var chaufför eftersom pappa jobbade i stort sett alla helger  Det var naturligtvis inte så, han körde också som en galning fram och tillbaka mellan olika fotbollsplaner. När familjen återkom till hemmet var det en hungrig familj som behövde mat och som den förståndiga mamma jag var hade jag lagat mat i förväg, vilken känsla, när den hungriga familjen bänkade sig kring matbordet för att äta och diskutera matchen, hur dum kan en domare bli? Varför tog inte största storebror den bollen? Alldeles omöjlig men vi vann ju i alla fall och det var ju bra. Sen var  det dax att ta itu med de  smutsiga fotbollskläderna som skulle tvättas och hängas till tork. Gossarna var duktiga  på att tvätta och packa sina väskor jag var aldrig inblandad i den delen av idrotten. 

Så var det då, idag har vi inte vare sig Fredagsmys eller Lördagsgodis , på detta stället!  Vi myser runt alla dagar året runt som de glada pensionärer vi är. Idag blev det en skink och korvsallad  till kvällsmat. Och till detta drack vi det goda vattnet från Halen!!  Tänk att vi inte ska ha kvar det, illa dumt beslut av kommunen, och dyrt dessutom. Planeringen för helgen ser ut som så här, lördag morgon ska jag på kvinnofrukost i församlingshemmet. Min favoritpräst nummer 1 kommer, Solveig Wollin. Maken åker ut i skogen för att försöka hitta älgarna som inte visat sig på hela veckan. Dom vet säkert att det är älgjakt och håller sig undan. Sen blir det middag framåt kvällen och innan dess ska jag hunnit med att sortera alla mina femtioelva pelargonier och ställt in dem för vinterförvaring. Funderar över om jag ska våga föreslå kaffe och en god kaka under eftermiddagen? Det tål att tänka på. Söndag innebär högmässa för mig och skogen för maken. Avslutar helgen med att dricka the och nybakade scones med mycket grovt mjöl i. Inga socker orgier här inte. 

Vad är det som händer ...

När dagen kan bli förstörd av att BLT missat lägga sporten i del 2?  När det tar mycket längre tid att äta frukost? När hela förmiddagen ägnas åt att småplocka runt i hela huset utan att få nå´t enda vettigt gjort?

Det går ju att riva ut sporten och ge den till maken så att lugnet kring frukostbordet upprättas. Frukosten kan ju snabbas upp med en stående kopp kaffe samtidigt som jag läser BLT. Det går ju faktiskt att sluta springa runt i ekorrhjulet och istället ägna tiden åt det som måste göras, så att den övriga tiden på dagen kan ägnas åt roliga saker!v

Men - OM - jag läser BLT och äter frukost i lugn och ro, och därefter bäddar och diskar medan maken motionerar med Lady Di. så har redan minst två timmar av dagen gått åt, återstår 10timmar.
Av dessa  10 timmar lägger jag minst 1 timme i badrummet, för att duscha och inte minst borsta tänderna. Förr gick detta att ordna  på en halv timme - Nu - duschen är inga problem men att numera rengöra tänderna, först mellanrums borsten  sen  el tandborsten, sen mellanrumsborsten och dess i mellan skölja med massor av vatten, Sen skölja hela munnen med FLUX, munvatten som innehåller fluor mot karies, med lite otur har jag en förkylningsblåsa och då ska den sköljas med ett annat medel. När jag äntligen är klar med munnen är det hårets tur, inte är det mycket till hår jag har men det ska i lite skum för att få styr  på testarna och sen ska det blåsas och borstas till en snygg frisyr. Nu tänker ni att nu är ju klar, men icke då. Det fattas ett ansikte! Där det förr satt snygga ögonbryn ska det sättas dit med borste och penna så att det ser ut som om det är äkta ögonbryn. Sen ska alla röda bristningar i mitt lilla face bort med lite hudcreme och sen lite "doftagott" bak lilla örat. Nu börjar det likna nåt. Dags för dagens klädsel. Det ska vara rena kläder som stämmer väl i färg med mitt humör för dagen. Ta svart människa tänker ni, men ack ibland vill jag vara tant Gredelin och ibland tant Orange eller tant Röd. Det gäller att även hitta ett par sockar i min "socklåda" som stämmer i färg. Inte helt lätt ibland. Nu har det gått flera timmar av förmiddagen och det är dax att börja tänka på dagens lunch.

Det är lätt, för det sitter en meny för flera veckor på kylskåpet.Meny för en vecka har jag gjort sen 1965 och dylika rutiner ändras inte i ett nafs. Däremot följer jag inte menyn slaviskt längre, jag fuskar, ibland äter vi på lokal och ibland hittar jag rester i frysen och då blir det dagens rest till lunch!
Sen mina vänner är resten av dagen min. Jag kan ägna mig åt att leka grävling. Krypandes omkring i trädgården i ett par gamla lappade byxor och en minst 20 år gammal fleece, lukar jag land efter land, gräver upp och gräver ner blommor, plocka sniglar och  lägga dem i dödens låda( Vatten och något av makens kemikalier som han förvarar i uthuset)!Eller så kan jag sy saker av det som ligger i min "projekt kasse", kuddar, förkläden, gardiner, näsdukar och lagningar av diverse kläder och skor. Baka gör jag också, experimenterar  för att hitta kakor och pajer till maken som inte längre ska äta vanligt vitt socker. Experimenten  går olika bra, muffinsen blev nästan godkända, äppelkakan blev riktigt bra och matbröden lyckas jag alltid med. Det som blev mindre bra var ett recept jag hittat i en tidning, säger inte vilken, en småkaka, maken definierade den som HÖNSMAT, jag var inte lika drastisk , men inte ens med smör och ost skulle den vara god om jag säger så.

Promenader kan jag ägna mig åt, genom skogar, på småvägar, längs åar och sjöar. Naturen ger mig mycket glädje. Nu har jag ett nytt nöje, Gymnastik!!  Jo då det finns även i Kyrkhult, men jag skulle vilja säga att man nog måste vara en tant för att gilla just den gymnastiken. Rolig och skön musik, mycket hit och dit, höger, vänster och klapp här och klapp där. Gå och svänga med armarna framåt och bakåt. Veva med armar och ben åt olika håll.  Mycket bra för rörlighet och koordinationen. Precis vad jag behöver. Dessutom tio glada tanter, det blir mycket skratt och livsglädje.  När det lider mot kvälls blir det antingen bloggen, bok eller korsord. TV blir det när det råkar finnas något som jag vill se, OM jag inte är trött för då kan jag sitta och sticka och titta på vad som helst t.o.m . sport!

Som det kan vara ...och som det blev när det inte blev som det skulle!!

Jojo, ibland blir det aldrig mer som jag skulle velat, att det skulle varit. Hur många gånger har jag inte tänkt så??  Men - OM - inte om hade varit hur hade det varit då? Det kan ju ingen veta förrän det redan har hänt det som inte fick hända. Hur i all sin da´r ska jag komma ur det här eländet?

Nu blev det som det blev och det blev riktigt bra. En man som följt mig genom livet, i princip aldrig klagat över min matlagning eller städning eller något annat heller för den delen. Tre underbara ungar som gett mig två fantastiska kärdöttrar och en underbar kärson och fem helt underbara, fantastiskt härliga barnbarn. Tillsammans har vi, maken och jag ,  fått uppleva massor av sorger och glädjor, vi har fått lära känna varandras syskon och deras äkta hälfter, varandras föräldrar på gott och ont. Jag har fått nya vänner för livet som jag aldrig skulle vilja vara utan.  Livet har varit som en gammal landsväg, den har svängt åt höger och åt vänster, det har varit jobbiga uppförs backar och härliga nerförs backar. Jag vill inte vara utan allt det jag upplevt men inte heller göra om mitt liv, det är så bra som det kan bli.
Idag har vi haft sovmorgon, långfrukost och morgonpromenad. Träffat roliga vänner och skrattat mycket, retat oss på konstiga beslut i riksdag och landsting. Irriterat oss över att ordet kränkt används i tid och otid. Vem i all sin dar blir kränkt av att Astrid Lindgren skrivit om en negerkung i Pippi Långstrump böckerna? Det är ju en saga eller en berättelse och inget annat.
Eftermiddagen ägnades åt att handla och handla. Potatis, ägg, lax, räksallad, franskbrödsbullar, och en jäkla massa andra saker, trots att vi hade en mängd kassar med hem fattades det Cider och present till Stina!!Morgondagen får bli en dag när glömskan åtgärdas.
Nu ska jag sätta mig  i älsklingsfåtöljen och göra absolut ingeting!!  Slötitta på TV och sticka lite på min förminsknings halsduk! Vad det är? Jo för att jag inte hela tiden ska stoppa saker i munnen och svälja ner dem så att jag blir tjockare och tjockare så stickar jag! Allt från sockar till förminsknings-halsdukar. Det funkar jag lovar, man kan inte både sticka och stoppa saker i munnen.

Här blir inga foton av mig och maken och heller inga foton av livet överhuvudtaget. Låt fantasin tala, och lev väl. Vi hörs.

Kärlek

 Kärleken kan vara så olika

Kärlek kan vara att hjälpa någon med strumporna som inte kan ta på dom själv.

Kärlek kan vara att se sitt nyfödda barn.

 Kärlek är något varmt och skönt som får hela min kropp att skaka och bara vilja vara nära någon.

Kärlek är att se sin älskade som det vackraste i hela världen fast skäggstubben är grå

Och kindpåsar som orakade hänger och slänger när han går.

 Kärlek kan vara att veta att Gud finns, att han alltid vill hjälpa mig och alla andra skarn ibland Guds barn .

 Kärlek kan vara att se naturen födas igen och igen och igen……….

 Bokmässa i Göteborg!

Varje år är det bokmässa i Göteborg. Det är flera år sedan jag var där sist, därför var glädjen stor när jag fick erbjudandet att följa med  till Bokmässan i år!  Klockan 04.00 ringde mitt nya fina, röda väckarur,inte hörde  jag det! Maken som dessvärre hostat hela natten, var vaken och skakade liv i mig. När frukosten, i denna tidiga morgon, var avklarad var det dags att duscha bort morgontröttheten och försöka få ordning  på kropp och själ. Maken hade lovat att skjutsa mig till Kullan där mellansonens familj bor.  Han kom ner  från övervåningen något sliten efter en hård natts hosta och halsont, tog lite vatten och sin medicin och sen gav vi oss iväg. Strax före klockan sex rullade den gamla Renaulten in på uppkörseln till lilla huset på Prärien.

Maken backade bilen vinkade Hej då och återvände till Kyrkhult, morgonkaffe och morgonpromenad med Lady Di. Jag parkerade mig i baksätet på Saaben tillsammans med Trean i barnbarnsskaran och i framsätet satt mellansonen och hans fru. Kärdottern rattade vant den stora Saaben och vi vinkade Hej då till Skalman, vakt katt på stället.  Trean var ganska trött och inte särskilt talför så vi vilade tyst medan bilens motor spann lika skönt som Skalman, vaktkatten ni vet. Färden gick säkert mot Älmhult, mest känt för Ikea, vi svängde av mot just Ikea, men där var inte öppet så dags på morgonen så vi rullade vidare mot Folkets Hus i Älmhult.

Saab ska det va!!

 Där stod Gerts Buss parkerad och snabbt fylldes alla 50 platserna  och vi startade dagens färd mot Bokmässan!!  Det fanns alla sorters människor med på denna bussresa, familjer som vi, damer och herrar i alla åldrar, fnittriga tonårsflickor och en och annan sömnig gosse i de övre tonåren. Alla hade vi en sak gemensamt, vi älskar att läsa böcker! Det var ABF i Älmhult som anordnat resan och när alla var inräknade och alla hade kollat in alla och hittat sina platser, rullade vi ut mot Göteborg i en lite kall höstmorgon. ABF hade lagt ut lite frågor som skulle lösas, och en påse med frukt och kexchoklad till alla resenärer, i den lilla fickan på framförvarande ryggstöd. Trean och jag påbörjade frågorna, pratade om vad vi skulle se och höra på Bokmässan OCH kollade frukten och kexchokladen . Efter en stund sov de flesta i bussen dock inte Trean och hennes mamma. Jag halvslumrade och vips var i Falkenberg och sen var det ett litet stopp i Björkängen ( jag tror att rastplatsen hette så) för att fika och kissa. Som vanligt lång kö mest damer. Jag har funderat över varför  herrar inte blir kissnödiga lika fort som damer. Har inget bra svar på den frågan.  Trettio minuter senare var vi on the road again! Lite piggare efter kaffepaus, det hördes mer skratt och mer surr i bussen nu. Nästan prick klockan 10 landade vi utanför Svenska Mässan i Göteborg,m nu skulle alla  packa om  sina ryggsäckar, kolla in var bussen kommer att stå när vi ska hem och vilken tid den avgår, sen var det dags att uppleva! Uppleva Bokmässan, det är en riktigt fin upplevelse. Min fantastiska svärdotter hade via internet fixat" inträdesbilletterna" via Internet, så inte behövde vi stå i 45 minuters kön inte. Nej , vi seglade in som de värsta kungligheter, i en egen lite kö vid sidan om. Trean och jag kollade in var det fanns toaletter för nu var det lite kris!  10 meter kö ungefär, endast damer!!  Åter igen varför är det alltid så? När den lilla skaran på fyra personer var färdigkissade och hade  plockat av sig ytterkläder och packat ner i ryggsäckarna, klara , färdiga , GÅ!!

Oh kolla där är ju Vänsterpartiets förre partiledare, Lars Ohly ! Ja han var ju rätt snygg, med silver i håret och skratt i ögon och mun. Nej men titta där är ju f.d. Ärkebiskopen, han ser också väldigt trevlig ut. Snygg skjorta hade han också. Nu var vi framme vid  De litterära sällskapens montrar och vem stod  på scenen  om inte Birgit Carlsén. Hon läster ur Anders Henrikssons fantastiska små dikter och ledord. Hela hon är ju så otroligt charmig och Henrikssons texter verkar vara skrivna för just henne. Där blev vi, d.v.s. Kärdottern och jag kvar en lång stund , Trean och hennes pappa gick vidare till serier och filmmontrarna. När vi återförenades blev det, titta lite här och titta lite där. Hoppsan där var Ninnis cafe i Mörrum , måste ha hennes nya bakbok. Nu hade resten av familjen försvunnit men helt plötsligt var de där igen. Vidare vandrade vi. Såg så mycket, vackra julkort, brickor, böcker om idrott, trädgård, mat, stora och små romaner, försäljning av väskor och glasögon?, vad gjorde de där? Massor av små café och matställen. Alla dessa barnböcker av alla de slag, en liten hörna där barn kunde sitta och läsa ur böcker som bara var  för utlåning. 

Nu var hela familjen hungrig, och då påbörjades en vandring mot en restaurang som hette Estrad! Den fanns på andra våningen och dit kom vi med rulltrappan - men - sen gick och gick  vi , såg massor under tiden vi gick, choklad till  försäljning, matlagning med Leif Mannerström och hans kollega som jag inte vet namnet på och en glad Plura som också lagade någon forma av mat samtidigt som han berättade valda delar ur sitt liv, en  trädgårdsscen med olika föreläsare. Det blev en lång vandring mot Estrad men det var den värd. God mat och kaffe samt vila av ben gjorde att vi kunde ta itu med eftermiddagens vandring i den litterära världen. I ögonvrån såg jag Majgull Axelssons bok,
 "Jag heter inte Miriam" sväva förbi och lite längre bort  jag mötte en bekant, Kerstin Ericson , från Kyrkhult som numera heter något annat i efternamn och bor i Eksjö. Hej, hej, det var inte igår och så var vi borta från varandra igen. Jamen där är ju Paulina från Olofström med sin Kenneth från A - Ö, Hej hej igen och så vidare, Nu fick mellansonen fart han såg sin favoritförfattare Hans Rosenfelt och hans författar kollega Michael Hjort och deras  nya deckare " Den stumma flickan".  Kärdottern och Trean orkade inte mer de slog sig ner på golvet och väntade ut oss som sprang tillbaka och det blev en  signerad bok och ett foto på tre  glad boys. Mycket lycklig mellanson. Nu avslutade vi vårt besök på Bokmässan utan att jag hittat boken "Vems lilla mössa flyger?" av Barbro Lindgren, den får inhandlas från Adlibris, som det mesta jag köper  i bokväg, och gick till Liseberg,till Treans glädje. Dock var det så att det första som gjordes på Liseberg var inte att åka karusell och äta karamell utan  att se till att Farmor fick Kaffe!! Tanten började se lömsk ut, men efter glass och kaffe kändes det bättre. Som en "gube i låddan" dök lillasyster med make och barn upp, och min systerson John med sin familj som jag inte sett på ja, tio år tror jag.  Stort puss och kramkalas.

Det var då det 1979 på Liseberg......

 När klockan var 21.25 landade vi i Kyrkhult och  Trean kunde visa farfar sina fantastiska vinster från besöket på Liseberg,en megastor Toblerone och en  liten Paradis. Efter diverse kramar åkte Trean med familj vidare till Kullan och Skalman och jag satte mig tillrätta i älsklingsfåtöljen för att se näst sista avsnittet av "Det blodröda fältet", och  maken lägger sig tillrätta i gästsängen  för att  se slutet på fotbollsmatchen mellan  Genoa - Sampdoria.  Det slår mig att vi har det bra, väldigt bra i Sverige. Kan förflytta oss som vi vill nästan i alla fall, inget krig, inget terrordåd, ingen matbrist, kan se vad vi vill på TV och läsa vilka böcker vi vill och faktiskt uttrycka våra åsikter utan att hamna i fängelse.  Jag är glad att bo i Sverige och allra bäst är det nog att bo i Kyrkhult tror jag. Särskilt i Tulseboda. Nu får det bli godnatt för denna gången!

Natten närmar sig Tulseboda.

Alla dagar året runt lär jag mig nya saker fast jag är en  tant!

Lärdomen idag blev att inte sno bilder hur som helst. Jag vet ju detta, men glad och lycklig över att hitta en bild på Stefan Lövén,  kopierade jag utan att berätta var jag hittat den. Hade turen att det var en vänlig man som lite fint kommenterade mitt inlägg och väldigt fint  påpekade att bilden var hans och att det inte var ok att sno bilder hur som helst. Jag har nu reparerat mitt misstag och det står under bilden att det var Bengt Bernströms blogg jag hämtat den från, ber en stilla bön att han accepterar min ursäkt och lovar att kolla lite mer innan jag kopierar bilder.

Hela denna veckan har varit en lärdomsvecka för mig, i att ta det lugnt och inse att har man ont i halsen, hostar elakt och är snuvig är det stillhet som gäller. Veckan började som alltid med en måndag, men denna måndagen hade jag ont i halsen och kände mig lite trött. Det blev rester till middag eftersom jag ville städa av mitt lilla hemkontor och sovrummet. Det känns skönt när allt är dammfritt även om det bara är för stunden , lite blommor från trädgården och rena gardiner i fönstren gör sitt till. Efter lunch blev det en härlig promenad längs vår fina Södersjö,höstfärgerna är så varma och vackra. Från den gröna granen och hasseln till den röda lönnen som glöder just nu. Lite kaffe när vi kom hem och sen var det dags att göra lite nytta. Jag har nämligen ett litet extraknäck, jo då jag är sådan förbaskad pensionär som tar jobbet från ungdomarna! Se där fick ni lite att reta er  på. Jag har dessutom inte varit hemmafru och passat man och barn i hela mitt liv, utan varit ute i arbetslivet hela mitt liv undantaget när jag var mamma ledig. Barnpassning ordnades med barnflickor och dagmammor. Det gick att kombinera arbetsliv, barn och make. Det blir mer än heltid om man räknar tiden på det betalda jobbet och tiden som gick åt för  att tvätta, städa, laga mat, förhöra läxor, gå på föräldramöte, hålla ordning i trädgård , göra saft och sylt, baka matbröd och kakor, följa med på läger och kolla alla fotbollsmatcher som gossarna och maken spelade. Jag hann under en period även vara med i truppmärkes gymnastik och gå på sy kurs. Idag begriper jag inte riktigt hur det gick till men så var det.

Tisdagen var jag helt ur slag och det blev inte mycket till arbete, mest gnäll och en eländig hosta. Fick i alla fall skickat iväg mitt lilla epos till Vår Hembygd och leta fram lite kort som skulle scannas.
Onsdagen var helt klart mycket bättre, nu kunde jag starta om igen som en gammal dator, vattna blommor, laga middag, dammsuga, och prata i telefon. Telefonen ringde hela förmiddagen, mycket trevligt prat blev det och en hel del skratt också för den delen. Den dagliga promenaden återupptogs, trots ett otrevligt små regnande. Dagen avslutades med ett par timmas pardans i Ryds Folkets Hus. En riktigt trevlig tillställning, mycket motion både för benen och munnen.
Nu, idag så här i slutet av veckan, kunde man ju tro att jag skulle städat!!  Det hade min kära mamma tyckt att jag skulle gjort, men icke. Jag har lagat mat. Revbensspjäll i ugn !!  Bland det godaste jag vet. Medan spjällen tog tid på sig i ugnen för att bli precis så mjälla och goda som de ska vara tillredde jag Cole slow efter ett recept som jag fått av den förstfödde. Under tiden som spjällen stod i ugnen var maken ute och  plockade ner äpplen ur ett av våra träd.  Dags för årets första tillagning av äppelhonung. Inte idag men kanske nästa vecka. Har inget med honung att göra, det är ett mjukt honungsliknande äppelmos efter ett recept från min mormor Alma. Det var ett rekordeligt fruntimmer ska ni tro. Hon skalade 12 liter äppelklyftor, det gör inte jag. Tre liter får räcka. Hon gjorde en massa annat också, t.ex sprättade  upp sockersäckar , klippte till dem så att det kunde bli en duk eller två, sen ritade hon ett fint blommönster och broderade i vackraste färger. När hon inte broderade, klippte hon mattrasor som hon vävde till stabila och vackra mattor.

I alla fall, imorgon bär det av till Göteborg med mellansonen och hans familj för ett besök på bokmässan. Maken som avskyr större folksamlingar stannar hemma och vaktar huset tillsammans med Lady Di.  Rapport om hur den resan förlöpte kommer.

Val, valdag, valvaka, älgloppor och barnbarn.....

Det går inte att missa att det är val den 14 september. Valaffischer, va lprospekt, valarbetare. Precis överallt finns det en påminnelse om att det är val. Utanför livsmedelsaffärerna står det massor av rödklädda människor och delar ut rosor med en hälsning från socialdemokraterna.  Jag har faktiskt inte sett en enda grön, orange eller ljusblå liten valarbetare! Valaffischerna sätts upp och rivs ner och sätts upp igen. Postlådan är full av valprospekt, alla vill berätta vad de ska göra om just de vinner valet!
 Det sista som hänt just mig är att en kväll när jag var på väg till körövning ringer telefonen, jag svarar som alltid; Käthy Nilsson.Till min häpnad säger rösten i andra änden av luren;Hej detta är Stefan Lövén, jag vill bjuda in dig till ett valmöte. Han pratade oavbrutet i ca 5 minuter, det tog mig ungefär 1 minut att förstå att det var en inspelad röst jag hörde,  att det inte var meningen att jag skulle svara på den långa harang av ord som sprutade in i mitt öra. När jag kom till klarhet hade han hunnit så långt att han sa, om du vill vara med ska du inte lägga på luren!! Det var precis det jag gjorde, la på luren. Skrattande gick jag in till maken som lyssnade på valdebatten i TV och berättade att minsann hade jag lyssnat till Stefan Lövéns tråkiga röst i 5 minuter. Först trodde  han inte på mig, verkade ju helt otroligt korkat att ringa upp och snacka strunt i 5 minuter med en äldre dam och dessutom inte förvänta sig något svar!! Vi konstaterade att nu var väl ändå gränsen nådd, nästa steg är naturligtvis att det ringer  på dörren och där står om inte Stefan Lövén, så kanske en annan valarbetare, som vill övertyga mig om, att hans eller varför inte hennes parti är det absolut rätta för mig att rösta  på. Vi kommer att låsa dörren och rulla ner och ha släckt i hela huset under lördag o söndag för att slippa dylika besök.

Bild: Bengt Bernstöms blogg

 bengt.bernstrom. blogspot.com 

bilden finns i bloggen under " Utnyttjad i S-Propaganda."

Nu kom jag ihåg att vi ska på barnbarnskalas på söndag och dessförinnan ska jag till kyrkan och välkomna vår nya präst Alve Svensson. Maken kommer att vara ute i skogen med Lady Di tills jag kommer hem och sen försvinner vi så fort vi kan. Om vi inte ska rösta? Det har vi gjort för en vecka sedan, då hade vi bestämt vem och vilket parti som skulle få våra röster. Vilket parti vi röstat på ? Det finns många att välja på och jag vet bara att aldrig i hela mitt liv skulle jag rösta på SD!!  Alla partier utom  SD har ju något man kan tycka är bra, men ett parti har flera saker jag gillar och det partiet fick min röst, hur maken röstade vet inte jag, vi lägger oss inte i vars o ens partitillhörighet.
Lägger oss gör vi däremot varje kväll i samma gamla säng som vi köpte för snart 50 år sedan. Tänk vilken kvalité det fanns då!!  Ärligt talat har vi bytt säng en gång när vi flyttade till Kyrkhult då blev det en vacker furu ram att lägga resår bottnar i. Men det är också väldigt länge sedan snart 44 år.

Nu blir det ett avbrott i skrivandet för jag har ont i mina axlar efter all grävning i trädgårdslanden igår och idag. Har flyttat rosor och höstanemoner.Det blev riktigt fint när vi var klara idag. Nu blir det inte mer trädgårdsarbete denna vecka.

Idag är det torsdag och flera dagar sedan valet och det inte så roliga valresultatet - men - vi lever i en demokrati och det var folkets vilja så nu kör vi med SD som ingen vill veta av och som kan bli det parti som kan avgöra vem som får igenom sin budget! Vi är trots allt 87 % som inte gillar SD så det borde ju ändå gå bra för Sverige, eller vad tror ni som läser detta?
Jag och min väninna som är sju år äldre än jag har idag  farit genom skog och mark i racerfart - eftersom vi jagades av ÄLG LOPPOR!!  Vilket jäkla gissel och många var dom. Promenaden som var tänkt att gå fram i sakta mak, med många stopp och mycket motionerade av munnen, blev istället till en fartfylld, med snudd på farlig, färd över stock och sten, över trasiga spångar, genom långt gräs och träskmark. Till slut andfådda och trötta kastade vi oss ner på bänken vid Södersjön och loppade av varandra! Dessa  små äckliga loppor som har små sugfötter att sitta fast med i håret och på armar och ben!!Jag ska inte ut i skogen mer på flera dagar det får bli asfalt så långt ögat når! Inte nog med att lopporna jäklades, även datorn var på bråkhumör, jag råkade, ja just råkade nudda  någon knapp som gjorde att texten blev JÄTTESTOR . Nästan bara text och inga bilder och ingen aning om hur jag gjort. Som tur var, kunde min älskade ETTA i barnbarnsskaran hjälpa mig och vips var det normal text igen!! Jag vet fortfarande inte hur jag gjorde när jag förstorade men nu vet jag hur man förminskar!!

Gratis skönhetsupplevelse i Guds vackra natur.....

Vilken inspiration, att skriva jag fick idag när vi gick motionsslinga idag på morgonen ! Går det att med ord beskriva hur vackert det kan vara en förmiddag längs Södersjöns stränder? Jag vill göra ett försök. Vattnet ligger blankt och sammetssvart och lite gåtfullt , dimman håller på att lätta och ger ett lätt förföriskt ljus åt Kyrkhult idag. Bokarnas sväv, för att härma Martinsson, är fortfarande ljusgröna medans björkens löv har klargula prickar mitt i allt det gröna. Ormbräkena har fått en ljusbrun höstfärg och den står sig vackert mot blåbärsriset rödgula blad som klätt marken som en matta vävd av någon berömd konstnär. Himlen blir allt klarare och solen kommer sakta fram, vinden är ljum men luften fylld av syre och inte alls lika tung som sommarens varm, varma luft. Längs hela den slingriga grusvägen står träd och buskar i höstfärger och glittrar i solens alltmer varma strålar. Björnbärs riset har gett oss solvarma goda björnbär att äta som dom är, eller omvandla till sylt och marmelad för att inte tala om glass och björnbär. Himmelsk röra skulle jag kalla det! Bladen är fortfarande riktigt gröna och ser väldigt fräscha ut, hallon riset däremot har intagit höstfärger och närmar sig alltmer vintervilan. Granarna är gröna och bildar en vägg mot bostadsområdet bakom den mossbelagda stengärdsgården. På "kalhygget" har sly börjat växa upp , det är skirt grönt trots att det höst. Den röda flugsvampen med sina vita prickar påminner mig om en bok som jag hade som liten. Livet i skogen  med illustrationer och text av Aina Johansson.   
   

Jag var sju år när jag fick den en julafton av min mormor Alma. Lite trasig i ryggen och någon sida har mamma tejpat fast men Boken lever. Jag har läst den många många gånger och kan än idag läsa den med glädje. Mina barn och barnbarn har däremot aldrig varit förtjusta i den.

När jag kommer hem upptäcker jag att i häcken lyser det av röda blommor!!  Vid närmare kontroll, genom att skicka bilder till de som förstår sig på växter bättre än jag och googlande på nätet, vet jag nu att det är Benved som har så vackra fröhus.    

Hu den hamnat i häcken vet jag inte, vi har bott i huset i snart 45 år och vi har aldrig sett dessa fröhus förr. Stammen visar dock att det är en gammal planta, så jag gläds över att jag fick se det i år i alla fall. På den andra sidan av tomten tronar en lönn mitt i bokhäcken. Ganska högt över häcken och med alldeles mörkgröna blad, helt ovetande om att den borde ha börjat gulna nu när hösten närmar sig.Trädgården har överhuvudtaget  intagit sin vandring mot höst och sedermera vinter. Dahliorna blommar men regnet har gjort dem, lite hängiga och fula i ytterkanterna. Rosorna är trötta alla utom den vita som blommar vackert där den står granne med den rosa krysantemumen. Dillen har släppt alla sina frö, potatis, morötter och lök är redan upptagna och till och med uppätna. Lite längre ner blommar fortfarande orange sommardahlior dock väldigt ensamma, alla andra växter har startat med att växla ned mot hösten med röda blad och torra fröställningar.

Jag började skriva igår och idag är det lördag och nu ska jag gå ner i köket och laga mat till eftermiddagens gäster. Ungstekt ox/fläskfilé med ungsbakad potatis och bearnais sås( fast det är lite fusk med såsen, det är Lallerstedt). Till efterrätt blir det blåbärspaj och till kaffet hallontårta.
Gästerna är inte många, två trevliga människor i vår egen ålder så det blir en lugn tillställning, men säkert glada skratt och trevliga och intressanta samtal.