Äntligen!

 

 

Ett enda litet feltryck och allt blir fel! I flera veckor har jag försökt och försökt förstå hur det kunde bli som det blev när det inte blev som det skulle. Jag vet fortfarande inte varför det blev fel och vilken j-kla knapp jag tryckte på för att det skulle bli så fel!

Inte lyssnade jag på mina kära dotter, när hon på ett pedagogiskt sätt, försökte få mig att förstå att jag skulle logga ut och logga in, så skulle allt bli bra. Icke , den här sortens tant i sina bästa dagar, körde huvudet i väggen eller i snön eller vad det nu var och sa; Nä det vill jag inte, tänk OM jag inte kan logga in igen? Dottern försökte envist förklara att om hon kunde logga in och logga  ut så skulle jag också kunna det, men NÄ det  jag gör det inte.

 

Efter flera dagar i snöröjaryrket var jag helt utmattad i kväll och helt plötsligt hörde jag en tydlig stämma som sa: LOGGA UT MÄNNISKA!!!

 

Jag gick uppför trappan med bestämda steg och loggade ut. Med hjärtat i halsgropen loggade jag in igen och ; SESAM ÖPPNADE SIG !!!  Bloggen fungerar igen. Himmel och pannkaka va roligt. Nu kör jag i vind igen som den värsta matros på ett sjörövar skepp!!

 

Har fått frågan vad i hela friden min blog heter från Alingsås - Kyrkhult, av i alla fall en person som jag jobbat tillsammans med innan jag blev en tant i sina bästa dagar. Jo Alingsås är den stad där allting i mitt liv verkligen blev LIV. 1945 fanns det sjukhus i Alingsås och i detta sjukhus fanns en förlossnings avdelning. Där föddes jag den 30/5 som förmodligen var en onsdag, klockan 18.20. Jag vägde 4500 gram och var  56 cm lång. Jag var nummer fem i syskonskaran och hemmahörande, vid detta tillfälle i Lerum.  Därför ska Alingsås vara med. Det lilla - betyder vägen från Alingsås till Kyrkhult. Så var det med den saken. Mer om detta en annan gång. En gång i mitt vuxna liv har jag besökt Alingsås , då tillsammans med min lillasyster. Vi åkte tåg från Göteborg och vi gick omkring i Alingsås som två små gummor som skulle ut och gå. Vi handlade i en liten hantverksbod, små söta dukar att lägga i brödkorgar, sen fikade vi på ett kristet café,mycket gott och trevligt. Det är mitt andra besök i denna lilla stad förhoppningsvis inte det sista.

 

Idag är lite av en lyckodag, bloggen fungerar, jag har hittat en gosse som vill snöröja till oss och maken och jag har vunnit  på trisslott. Nej inte en miljon, inte ens en tusenlapp men  600 kr är inte fy skam för en tant i sina bästa dagar och hennes älskade make. Dessutom har svärsonen återuppstått inte från de döda men från de bortresta långt bort i stan. Han har jobbat i Bangalore i 14 dagar till dotterns förfäran MEN nu vet hon hur mycket hon älskar honom. Förhoppningsvis har han gjort samma erfarenhet, insett att det är underbart med hustru och barn.

Vad har mer hänt som jag kan raljera över?  Jag har lagt märke till att de flesta som kör bil på de vägar där jag kör, inte kan det svenska siffersystemet. Mellan Kyrkhult och Hässleholm förekommer ett stort antal hastighetsskyltar men inte många, förutom jag och några tanter med hatt bakom ratten höll , 30, 50, 60, 70,80, 90, 100, 110. De flesta höll 100 som en genomsnittsfart. Jag blev helt säkert omkörd av ett femtiotal bilar på den sträckan, inte bara BMW och Volvo av nyaste snittet utan även små rosthögar som skramlade förbi i 100 . Ja visst är det svårt att hinna se alla skyltar med hastigheter, avfartsmarkeringar, släppa före bilar som kommer på huvudled - MEN om lilla jag kan borde de flesta någorlunda begåvade personer kunna detta.

 

Nu vill maken sitta vid datorn så då slutar jag här men nu kommer det mer!!