12 juni 2015

Nu vill inte Lilla Tanten var rolig mer. Inte just nu i alla fall. Nu kommer det att bli eftertänksamhet och stilla ro.
Vår kyrkoherde Alve, skrev i församlingsbladet att människan är som ett grässtrå, jag vill tillägga, eller som en blomma. Den förgyller världen för en stund med sin utstrålning och glädje men en enda liten vindpust förändrar allt och plötsligt är världen mörk och jobbig och fylld av skräckfylld väntan.Ute skiner solen från klarblå himmel men vad bryr jag mig? Inte vill jag gå ut och luka land eller klippa gräs,  cykla en runda eller sola en stund.Nej hjärtat är fullt av sorg över att Lilla farbrorn är sjuk och inte lite sjuk heller. Mitt i allt elände finns vår underbara familj. Kärdöttar som bryr sig och kärson som klipper gräs. Barnen som ringer och hjälper till på alla sätt och vis och så dessa fina underbara barnbarn. Glädjen i makens ögon när de kommer gör en hel dag i hans liv bra.

Mat måste vi ha, idag blir det potatismos o korv allt enligt makens önskning. Det ska jag göra nu samtidigt som jag väntar och väntar  på samtalet som ska förändra världen. Bra eller dåligt? Det återstår att se.Telefonen ringer, inte det besked vi ville ha. Ändrade tider, ändrad information. Ringer igen. Ingen inresa på söndag men kanske på tisdag kväll. Alla dessa information sändringar, fortfarande inget besked om när, var och hur. Det bästa mitt i detta kaos är att Lilla farbrorn är hemma. Sover, äter, promenerar och kollar på TV. Läser BLT länge och väl, vi diskuterar precis som vanligt egentligen och om jag inte visste att han är sjuk skulle jag lätt tro att han är frisk.

Allt  detta sker medan livet bara löper vidare. Vilket betyder att land måste lukas och mat lagas och tvätt tvättas. Igår körde jag grästrimmer längs vårt långa staket. Jag vet att det inte är en mil, men så kändes det. Först hämta alla sladdar, lilla farbrorn var behjälplig med att dra fram och sätta i kontakten så att jag och lilla trimmern fick bra kontakt. Tog en bra stund att först kantklippa kring växterna på insidan av staketet och sen köra trimmern utanför. Allt gräs lastades i den gamla trogna skottkärran och sen sopade jag trottoaren. Fortsatte med att kantklippa några staketrutor till och krattade lite till. När skottkärran är full med gräs ser jag att det ligger en kratta, en kantklippare, många meter sladd, en trimmer, en spann och en trädgårdskorg utspritt på gräsmattan. Vem i all sin da`r har gjort detta ? Naturligtvis Lilla tanten!!  Lade säkert minst trettio minuter på att städa upp efter mig och köra skottkärran  på plats, orkade bara inte köra iväg och tömma den. Kände mig överkörd av en bulldozer efter att jag hanterat trimmern i en timme.  Satsade på att någon av mina pojkar skulle dyka upp och köra iväg den. Men vet ni vad Lilla farbrorn hittade den först och körde iväg och tömde.

 Tur att jag bor i Sverige där det finns tillgång till varmt vatten  och el dygnet runt. Att få ställa den gamla tantkroppen i duschen och låta varmt vatten  och väldoftande tvål rinna ner över den svettiga och varma kroppen gjorde att Lilla tanten snart var en fräsch liten tant som plockade blommor i trädgården ......när det kom ett skrik från någonstans. Inte ett litet måsskrik utan ett tydligt och klart  "jagharslagitmig" skrik. Lade ifrån mig trädgårdssax och blommor och sprang ner till vägen. En lite kille kanske  åtta - tio år hade cyklat omkull och låg  på vägen!! Han hann resa sig och vingla över vägen innan jag kom fram, som tur var hade han bara skrubbsår, men usch så ont de gjorde. Det blev bilplåster och tvätt med vanligt vatten innan han kunde ta sin cykel och cykla hem tillsammans med bästa kompisen. Jag kunde återvända till blommorna och ta mig till kyrkogården, där rosorna som aldrig dör var i alla fall nästa döda. Nu fick mina föräldrar en ny vacker bukett från trädgården och jag fick en pratstund med en trevlig dam som också satte blommor  på sina föräldrars grav.
När jag kom hem igen hade lilla farbrorn bestämt sig för att göra sin goda pizza och dessutom bjudit in Lilla tantens tantkompis. Det blev en trevlig kväll på altanen, med många skratt och mycket trevligt prat om allt och inget. Idag meddelade min kropp, inget trädgårdsarbete idag jag är trött. Så det blev sagobröllopet mellan prins Carl Philip och prinsessan Sofia. En helt annan värld än den jag lever i, men lagom småtrevligt att titta på när man är trött i kropp och själ.