Söndagsmorgon.
Sovit lite längre än vanligt och gott dessutom. Om inte hotellfrukost så näst inpå. Kokt ägg, sill, Vrigstad hemost, bregott,äppelhonung och nybakade frallor och gott kaffe. Ingen juice men gott vatten fanns och det blev en lång och skön frukost. En bra start på söndagen, utsikten från köksfönstret bjöd inte på roligt fågelliv idag, ingen Skatan Beata eller ekorre, men gräsmattan är grön och bärbuskarna skjuter knopp.
Fylld av energi bytte jag lakan i sängarna och fyllde tvättkorten till max. Tvättkorgen hamnade i tvättstugan för sortering inför tvättdagen som kommer att infall senare idag eller imorgon.
Därefter mina vänner gjorde jag det jag velat länge men inte kommit mig för. Körde till min barndomsby och gick " min skolväg". Vilken upplevelse, att gå på samma väg, den ser nästan likadan ut, komma ihåg vilka som bodde i husen då, minnas dofterna av vedeldning, syren och pion, liksom koskit och annan dynga. Se framför mig när jag och alla lekkamraterna sprang över stock och sten. Hittade nya lekplatser mest varje dag. Backar fyllda av vitsippor, blåsippor, gullvivor och liljekonvaljer. Minnas smaken av smultron vi plockade på strå, björnbären som stacks när vi plockade dem. Blunda och se fram för mig när jag och Anders åkte skidor i backarna som då kändes som stora fjäll men idag är små runda kullar. Känna hur kallt och lite dyigt vattnet var i ån eller sjön när vi badade och simmade långt ut, säkert 25 meter från den platta stenen som var stranden.
Den långa nerförsbacken som slutade vid den första skolvägskompisen jag hade, vi följdes åt i några terminer, tills vi upptäckte att den ena var en pojke och den andra en flicka. Så tog det roliga slut och vi cyklade var för sig i fortsättningen. Uppförsbacken som gick strax intill ett jättestort boningshus, tyckte jag då, där det bodde en en farbror som jag var lite rädd för . Han såg arg ut, inte vet jag om han var det, men jag uppförde mig alltid ordentligt när jag cyklade eller gick förbi just det huset. Det går fortfarande att gå där men numera ligger det flera hus runt omkring och vem eller vilka som bor här eller där vet jag inte. Nu mera har vägen en annan dragning än när jag var liten MEN.... husen finns kvar, Huset med de stora garagen där det fanns lastbilar när jag var barn, brandstationen, med skylten Brandstation fanns kvar. Antagligen ingen brandbil i garaget längre. Vägen till Filadelfia där jag gick i söndagsskolan finns också kvar och huset ligger på samma plats men inte är där söndagsskola längre. Jag minns mina söndagsskoltanter Edit och Jenny med stor glädje.
Koppran den kära affären är numera ett vanligt bostadshus, men oj va grejor man handlade där, hosebaunn, haura karameller, saltsill, smör , spig och hönsafoa och en hel del annat. Fransbröd köpte min mamma ibland och de smörgåsarna var inte att leka med. Hallonmarmelad inköpt på Koppran i en vit pappburk, smör och kall mjölk, inte mycket som slår det barndomsminnet. Skulle i så fall vara de snurrade haura karamellerna jag köpte i bageriet , jo ,det fanns ett bageri när jag var liten i byn, där jobbade förövrigt Ingeborg och Harry, dessa snurringarna gick förövrigt alldeles utmärkt att sätta i halsen, varefter det alltid kom en vuxen person och skakade och bankade mig i ryggen. Därefter blev jag tillsagd att gör inte om det här, det är farligt lilla vän. Som vanligt lyssnade inte lilla vännen , utan efter några dagar var det dax samma procedur igen.
Flera backar och fler hus som gjorde nostalgi turen till något ut över det vanliga dök upp hela tiden, men får bli en annan historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar