Hosebysa o annat oty......

I alla tider har någon form av klädnad för benen behövts,både till män o kvinnor. För en liten tant var det , när hon var en liten spinkig jäntunge, livstycke i grå randig bomull med strumpeband som fästes i den grårandiga bomullsstrumpan som gällde. För den goda sakens skull kommer här samma mening på Vilshultsdialekt. Livstycke i grauranditt bomullsty mä hosebaunn som fäjstes i hosena som va i graurandet bomullsty! Förekom att hosena va au yllety da kliade rälitt. När Lilla tanten trodde hon var vuxen,dvs i trettonårsåldern var det dags för korsett. Detta plagg som skulle få kvinnor att se smärta ut, kunde vara rejäla saker som till vardags kallades snörliv! Var avsett för lite äldre damer i behov av insnörning av vissa kroppsdelar. För spinkiga tonårsflickor ett litet tygstycke med vidhängande strumpeband att fästa i"najlonhosan" som hade en söm mittbak som skulle sitta rakt. Gissa om det var svårt att vrida kroppen i nittio graders vinkel för att få denna söm rakt! För att fem minuter senare konstatera vid kontroll i spegeln att det var käpprakt åt skogen med den saken. Dessutom blev det ett mellanrum mellan ånnebysan o hosan med risk för frostskador vintertid! Här någonstans under Lilla tantens tonårstid kom den fantastiska uppfinningen,en extra byxa i färg o gärna med spets, benämnd mameluck. Lilla tantens mamma inhandlade genast ett par mamelucker till din tonåring!!! Hellre frostskador än att använda detta förfärliga plagg,det var alla tonårsflickor överens om. Naturligtvis,mammor på 50-60 talet var inget man bråkade med,då mamelucker på när hemmet lämnades o av bakom närmaste knut o ner i lilla handväskan, för att lite senare på bakom samma knut innan hemkomsten.

När fenomenet strumpbyxor kom var lyckan gjord, nu var modet bekvämt och inga sömmar som skulle vara raka. Lätt att hitta rätt storlek och färg. Inga mamelucker behövdes längre. Skönt. Dessutom hade långbyxor till flickor och damer gjort sig kända. Detta underbara plagg som fanns i bomull i olika färger och inte bara i tjockt ylletyg. Lilla tantens första långbyxor, som hon minns var sydda av Lilla tantens mamma,  just i tjockt ylletyg. Avsedda för vinterbruk, de blev snabbt genomblöta och fick bytas ut mot torra. De blöta torkades över vedspisen tog så där en halv dag, så när två par hade blivit blöta fick Lilla tanten vara inne resten av den dagen. 

Men nu , just nu , skulle Lilla tanten inhandla ett eller kanske två par strumpbyxor . Det var en hel avdelning för detta plagg, i alla olika storlekar, tjocklekar , färger och mönster. Lilla tanten insåg att detta kommer att bli svårt. Vilken storlek, xs, s, m, l, xl och xxl, vilken skulle hon välja?  Vilken tjocklek, allt från tunnaste tunna till tjockaste tjocka och sen färg och mönster? Efter lite tänkande och funderande kom Lilla tanten fram till att storlek M borde vara lagom, färgen borde grå eller svart och och strumpbyxan skulle också vara lagom tjock. Där var två stycken som såg bra ut. Lilla tanten slog till och inhandlade dessa klädesplagg för  ca 200 kr. Nu till det roliga i den historien. Väl hemma i sitt eget sovrum utan publik, plockades strumpbyxorna ut från sin paket, bara det tog en stund att pilla med plast och papper. Men.... nu skulle det provas!!  Visst bredden på byxan var helt ok, tjockleken  och färgen också MEN längden !!!  Efter att ha dragit upp plagget så att det landat strax under hakan, var där ändå många meter tyg kvar. Det blev som det sades när Lilla tanten var en spinkig flickunge , DÄ korvar se!!  Det blir en senare fråga hur detta ska åtgärdas, tvättat och torktumlas? Klippas av i lämpliga längder och sys ihop igen? Eller tillåta att det korvar sig och minnas skolgången med "graurandiga bomullshosa" som alltid korvade sig. 

 Hur Lilla tanten ska förhålla sig till dessa klädesplagg vet ingen ännu.