Leksaker, lekstuga, lekland........

Som alltid,det första jag gör när jag kommit ner i köket varje morgon, oavsett vad det är för dag eller årstid, startar jag min lilla fina radio, föra att lyssna till P1 denna kanal som har så många bra program, som handlar om väder och vind, nyheter, musik, teater, böcker och mycket mer. Just idag handlade det om barn och deras lekar.Hur barn leker i olika länder, hur kultur för barn ser ut i olika länder , hur vuxna ser på barnböcker och barnprogram. Mycket intressant. Ordet LEKA förekom ofta och i olika sammanhang, vilket fick mig att vilja blogga om just LEKEN. Så viktig för alla barn, dessvärre är det många barn som aldrig får leka, för att det är krig för att mamma och pappa är så fattiga att det är nödvändigt att även barnen arbetar o.s. v.

En liten varning i denna text kommer det att finnas ord på dialekt men en konstig stavning. Begriper ni inte direkt , rekommenderar jag att försöka uttala ordet precis som det står. Begriper ni inte ändå får ni helt enkelt gissa. Orden behövs för att berättelsen.

Ordet Lekland kom upp och jag mindes mitt eget lekland. Om man som lilla tanten är född på 40-talet så fanns det lekland lite varstans. Inte som idag i stora hus, typ hangar där man måste betala för att få vara. Nej, nej. För min del var det skogen, ängarna, vägarna ,sjöarna och andra små vattendrag som en dyig bäck till exempel.Så mycket roligt jag hade i mosabäcken i Kullan. Grävde upp äcklig lera , stampade med stövlarna i bäcken fortare och fortare så dyvannet skvätte över hela mig och stövlarna blev fulla med gyttja och i värsta fall fastande de i bäcken. Då klev jag helt enkelt ur stövlarna, drog upp dem varpå det nästan alltid blev så att jag ramlade, gärna på rygg så att alla kläder blev blöta och håret fick en inpackning av bara farten. Hem och byta  till torra kläder, ut igen, kanske var det eken som hägrade . Där kunde jag klättra högt upp, titta ut mellan lövverket och se ner till Svansjön. Ibland hade jag dockvagn och docka med på dessa vanskliga utfärder och det går det vet jag, att ta med en dockvagn upp i en stor ek!!Cykla ner till Svansjön och hoppa runt på stenar längs kanten och akta sig för att ramla i vattnet, var en annan lek som jag praktiserade ibland. Leklandet innehöll också en lekstuga. Den stod vid väggen på Loen om ni råkar veta vad det är! Hade fyra väggar och tak, en dörr men hemska tanke inget FÖNSTER. Målad med överbliven röfärg. Full av kreativitet byggde jag till ett uterum eller ska vi kalla det vinterträdgård.Jag hittade  gamla tegelstenar och en massa spisringar som jag släpade hem, lite taggtråd, en övergiven kaffekedel o några gamla glas. Med detta som bas började jag bygga till lekstugan. Gjorde ett besök i uthuset, hittade lite vedklampar, lite brädor en och annan gammal trälåda. Av detta byggde jag min eget lilla uterum. Det hade varken väggar eller tak men där stektes sill,  bakades bröd och kokades kaffe. Hela naturen runt om fanns att tillgå för att hitta ingredienser  som i min fantasi blev  spätta eller sill, frökapslar blev blev kaffebönor, lera från bäcken, vilken fantastisk deg. Allt dekorerades med blommor, gräs och fina stenar. Endast dagar med mycket regn tillbringades inne i lekstugan som pappa byggt. Det sista som gjordes innan jag avslutade dagen ute i leklandet var alltid det samma. Kvasten som var inköpt av Quasta-Frida hämtades och så städades det lite, bort med sand och sten och annat skräp, lite dyvatten från bäcken fräschade upp golv o tegelsten  och gav en angenäm doft av sur mosse. Därefter ställdes Ouasten   på sin plats och jag gick vidare för att äta middag, rita vid köksbordet  eller bara sitta nära den varma vedspisen och klappa Sickan eller Silkestass som var några av våra katter. Alla ligger begravda på kattkyrkogården i Vången, i en skokartong med lite trasor i. Pappa agerade kyrkogårdsarbetare och jag bestämde psalm,  alltid samma Tryggare kan ingen vara. Vi sjöng tillsammans, det ni. Vilken härlig pappa jag hade.
Annandagskaka blir sällan bakt, sa min min bästa och äldsta väninna alltid. Hon finns inte mer i den här världen men jag har anammat hennes uttalande . De behövs alltid. Idag blev kakan bakt i alla fall.

Mörker och Ljus, allting och absolut inget ......

Genom mitt fönster ser jag lampor som lyser i mörkret. Fönsterlampor, gatlampor, ficklampor och  billyktor, de bara finns där. Ger hopp om ljusare tider. Här inne doftar köket av nybakat bröd och den för länge sedan uppätna kycklingen. Den vita och röda rosen står så fina på mammas broderade adventsduk i mörkrött och vitt. Jag har tänt ljus  i hela huset och det känns bra, för oss två gamlingar som tassar runt i huset, en känsla så bra som någon annan.

En liten kvällspromenad i mörkret längs vägar med gatlyse och den kalla vinden  på kinden. Se där ett litet rim mitt i allt detta. Hur som helst det är skönt att promenera i rask takt med stavar. Tankeflödet bara  löper på, rädslan finns inte, vad skulle jag vara rädd för i Kyrkhult?
Mörkret? Nej det är längesedan jag var rädd för mörkret och dessutom är det inte mörkt på det sättet som det var när jag var en liten grebba. Tänk er en mörk kväll i november  när tösabiten skulle ut på dass som låg en bit bort med mörk granskog bakom.   Kissnödig och livrädd för spöken och Svarta Damen som alla skrämdes för på 50-talet. Ingen hade sett henne men hon fanns, det visste alla. En liten ficklampa i ena handen, tofflor  på fötterna och så en springrunda  kanske 25 meter till dasset. Tack och lov för inomhus toalett och en egen binge att slöa i, kan inte bli bättre. TV fanns inte heller när jag var liten, men radion detta underbara medium,  med Carl-Gustav Lindstedt och Arne Källerud, Frukostklubben med Kaffe-Petter, Barnens Brevlåda med Sven Jerring och mycket mer.
Pappa och jag lyssnade mycket  på radion, mamma hade alltid att göra , baka, städa, laga mat eller sy kläder. Tänk vad kläder  mamma sydde till mig och till sig själv.När jag var riktigt liten , fyra-fem år, sydde hon kläder i sin egen syateljé till tanter som kom och provade. Sen kom katalogerna som Ellos och Algots m.fl. , billigare kläder och lika snygga tyckte nog gemene man och så fick mamma lägga ner sin syateljé. Nu åkte vi istället till Olofström och Sölvesborg och handlade kläder. Det var också roligt men det blev ju dyrare helt klart. Vi hade ingen bil, men tåget gick mellan Älmhult och Sölvesborg på 50-talet, i Wilshult fanns då en station där man kunde köpa biljetter och åka tåg till Olofström eller Sölvesborg.  Till dessa resor hörde  ett cafébesök. Kaffe och wienerbröd till mamma och läskedryck och fransk våffla till lilla mig. Det var tider det.

Nu har tiden förändrats, tåget går inte längre och katalogfirmorna finns på  nätet,  även jag gamla människan handlar över nätet. Smidigt och enkelt, när man nu ä blen sau gammel att en inte vell köra bil längre överallt och absolut inte när det är mörkt. Det mesta kommer direkt i postlådan, stora paket får hämtas på Maxi(Olofström)eller Kyrkhultar´n. Matbutiker finns det gott om, så dem besöker vi ett par gånger per månad för att fylla på matförråden.
Vad mer gör en gammal människa. Tittar på TV, Moreus, Skavlan, På spåret, Downton Abbey, Bron och så lite idrott i mellan åt. Aktuellt eller Rapport är ett måste i alla fall nån gång i veckan. Jag använder radion P1 och endast P1, där finns så många bra program. Lillasyster i familjen var lite less på sin mamma eftersom, enligt henne, alla andra barn i hennes klass fick lyssna  på P3 och än värre Radio Blekinge!!
Det blev flera dagar innan jag kom hit igen. Det kom en rasande massa snö i lördags natt, varför jag fick ge mig och skotta, i söndags morse. Det är kanske bra motion men fy så tråkigt och jobbigt. Ända gjorde jag bara små rännor till att gå i. Vi har numera en fantastisk kille som kommer och röjer den JÄTTE stora uppfarten och gårdsplanen!!  Den är verkligen stor med mina mått mätt jag vet att maken tycker annorlunda, men i alla fall. På en liten liten stund är det plogat och klart och det går att köra ut bilen ur garaget och ge sig iväg på galej om man nu skulle vilja det. Det vill jag inte, jo förresten ikväll ska jag åka iväg och lyssna på skolorkestern , där nr 3 i barnbarnsskaran är med. Inte långt iväg och ingen snö på vägen, passar mig utmärkt.  Nähä nu knyter jag ihop säcken och byter om och blir lagom fin Farmor som går  på konsert.

Dåliga och bra nyheter ..........................................

Tidningar, TV och Radio förmedlar nyheter från hela världen,för det mesta handlar det om IS och dådet i Frankrike. Förfärligt, hemskt och så svårt att förstå.

De flesta nyheter är hemska, ta domen som förkunnades över Lisa Holms mördare. Rätt eller fel? Försvaret måste ju tro att han är oskyldig, eftersom det blev en överklagan, men varför berättar han inte vad som hänt?

Upphittad väska på Kastrup, stort polis och militärt pådrag. Bomb igen? Hur ska det fria samhället försvara sig mot terrorister? Visst kan alla sitta i sina garderober och aldrig komma ut men hur roligt är det ? Vem har sagt att livet ska vara roligt förresten? Livet är för det mesta bara arbete och ledsamheter, eller? 

Funderar i dessa dagar över vad som har varit roligt senaste veckan? Måste hämta min dagbok och kolla. För en vecka sedan fyllde maken 72 år. Det var en fin dag som blev ännu bättre, när gamla Renault gick igenom ytterligare en besiktning. Vi fick dessutom besök av min storebror Björn och hans fru Anita, två storfiskare som även jagar gjorde att eftermiddagen ägnades åt att berätta historier mer eller mindre sanna, om otroliga fisketurer och lyckade jakter. En av de goaste vänner vi har ringde och sjöng en födelsedagsvisa som verkligen uppskattades! Dagen efter fick vi en ny blandare till tvättstället och eftersom den gamla var minst 30 år gammal var det också roligt. Äldsta gossen kom och sågade ved och högg upp den fint. Härligt. Äldsta barnbarnet hade namnsdag vilket föranledde hans farmor att gratta visa sms!! Jodå farmor kan sms och kolla på FB. Å så var det ju den härliga julmarknaden i Gränum. Som gjord för två gamlingar som inte orkar gå runt i fem timmar och äta korv, munkar, karameller och annat smått och gott. Trevliga hantverk och gott kaffe med hembakat, kan inte bli bättre.  Så blev det måndag, nu var det dags att åka till Karlskrona och få besked, som vi inte ens ville höra. Men med dottern som chaufför och medföljare gick även det bra, lite mat på Mac Donalds på hemvägen och kaffe och kanelbulle i vårt eget fina kök, det var också en bra dag.  För att inte tala om den dagen när jag på min vanliga skogsrunda, plötsligt hörde glada barnröster mitt i skogen. Långt bort i skogen lekte dagisbarn, byggde kojor, skrattade och stojade. Rosiga barnakinder och härliga tunna röster. Tänk vilket härligt dagis vi har här i denna fantastiska by. Sverige vann över Danmark till och med Zlatan log och var riktigt glad, det kändes bra. Vi har fått en pizzeria i byn. Millis Pizza. Roligt för alla, ungdomarna har någonstans att hänga och vi lite äldre kan njuta av deras goda pizza , kanske inte i pizzerian men så gott att ta hem ibland. Dessutom blir det lite mer liv och rörelse även på kvällarna. 

Det finns bra saker att berätta om , om man bara tänker efter. Men visst , det börjar bli kallt ute, löven ramlar och ramlar och jag krattar och krattar och får så ont i alla muskler som inte är använda på ett tag. Det blir ALDRIG tid till den motion jag älskar allra mest, Simma! Varje gång jag ens tänker simma händer det saker som gör att jag inte kan. Hur ska jag ta mig an detta problem, jag kanske ska tänka kratta löv istället och sen ge mig iväg för att simma? Värt att pröva. En god vän till mig sa när jag ojade mig över att jag inte blir färdig att blogga, skriv av dig. Tack för det rådet bästa vännen!! Nu gör jag det.  Nu måste jag i alla fall sluta med detta bloggande för idag och göra andra saker som att kolla om vi fått post i lådan, fundera över middagsmaten och kanske men bara kanske klistra in kort. 

November, älgstek och lövkrattning

November snart december. Ute är det mörkt redan kl 17.00. Inne brinner det en brasa i kakelugnen, den sprider värme och trygghet. På bordet står ljuslyktan och ger ännu mer värme och glädje.

Inte alla som har det så bra som just vi,  just nu. Några flyr för sina liv från bomber som vräks ner. Andra sitter och huttrar i ett gamla tält och skjul för att det inte finns någon annanstans att ta vägen. Har vi valt våra liv? Kanske , kanske inte. Man föds utan att veta var man hamnar och alla som föds blir ju en dag  vuxna, ja inte alla förstås, en del barn dör unga . Faller offer för våld och terror. De som överlever till trots, måste en dag ta ansvar för sig själva, kanske sin familj och ibland än mer för en hel värld. Ju äldre jag blir ju mer funderar jag över, att just jag kunde ha sån tur att födas i Sverige till att börja med. Att den fanns en familj som ville ha just mig. Att jag alltid fått äta mig mätt, gå i skolan, hittat ett jobb, skapat en familj tillsammans med en man som jag tycker om och valt själv, det är inte alla som får välja sin man själv , fast vi lever i 2000-talet. Oj vad jag blev djuplodande, hur ska jag ta mig ur detta?

 Jo men visst jag bestämmer vad jag vill prata om och nu vill jag prata om min trädgård. Idag har Lilla tanten krattat löv och lagt över växterna i landen , gjort fina vinter bäddar till växterna. Klippt ner en Kaprifol som var elakt ful. Riset växte liksom över blommor och blader. Inte visste hon vad som händer när man klipper ner en Kaprifol, men det mesta som växer går att klippa ner och det kommer snällt tillbaka. Förra veckan fick vindruvsrankan en ny frisyr, till Lilla farbrorns förfäran. Den kommer inte att överleva, såg Lilla Tanten  att han tänkte. Hoppas det tänkte Lilla tanten elakt, eftersom hon är trött på den. Massor av små små ynkliga vindruvor som är fulla med kärnor och att äta bara skalet smakar usch och pi!!Fåglarna gillar dem i och för sig, men nu vill Lilla tanten ha björnbär där i stället, de är större, godare och användbara. Till exempel kan man göra marmelad, sylt, lägga dem i älggrytan, om man har älgstek i frysen och det har Lilla tanten, ibland i allafall, frysa ner dem och gör björnbärsparfait eller smaksätta glass, ja ni hör. Vad gör man med sura vindruvor. Absolut inget!! Som sagt  Lilla tanten fick också för sig att kratta mängder med löv och när hon liten och rund, stod stadigt och bredbent för att lasta den gamla TUNGA skottkärran så hände följande. Ett enda steg framåt fick Lilla tanten på fall!  Råkade trampa på ett nerfallet äpple och vips slant högerfoten. Med krattan i högsta hugg föll hon framåt, för att snabbt som en större val kasta sig åt sidan och med den lediga vänsterhanden hugga tag i stängslet runt den före detta hundgården. Där blev hon hängande som en vettskrämd uggla i några sekunder. Sen tittade hon sig förskräckt omkring, ingen , inte ens lilla farbrorn såg fadäsen. Pustade ut och satte bägge fötterna  på gräsmattan och rättade till keps och jacka och kände efter om det gjorde ont någonstans. Det gjorde det INTE. Inte ett ljud nu till någon om detta, lova det !!

Förmiddagen avslutades med en låååång promenad till det som vi kan kalla miljöstation för hela Kyrkhult, där alla får lägga trädgårdsavfall. Och det gör alla, nästan i alla fall. Så för det mesta när Lilla tanten kommer travande med den TUNGA skottkärran är där fullt långt ut på trottoaren. Vad göra: Städa undan naturligtvis det gör alla riktiga tanter, men det medför att Lilla tanten släpar sig fram med den tomma skottkärran när hon återvänder mot hemmet. Vilken tur att det finns dusch, tänk att inte få duscha när man är varm och smutsig. Det finns mycket att vara tacksam över. 

Ja det var det om detta. Ha det så bra kära vänner för det tänker jag ha. Nu ska här stickas slangkostym så det ryker om det!!  Ja vad det är kan ni fundera över till nästa gång så ska jag skicka med bild och användningsområde. 

En helt vanlig vecka i oktober ........................

Lilla tanten har fått en ny kompis. En mycket vacker liten dam med gröna ögon tror jag , eftersom hennes frisyr med väldigt lång lugg gör att de vackra snälla och pigga ögonen knappt syns. Det är en mycket tystlåten ung dam som helst brer ut sig i soffan och vilar sig när hon inte drar med sig Lilla tanten på snabba promenader, gärna i skogen, igår gick snabbpromenaden längs lite skogsvägar och det var väldigt intressant att snusa sig fram. Varje litet grässtrå måste ingående betittas, luktas och gärna slickas på,  därefter måste absolut ett litet minikiss tryckas fram. Varje liten pinne, sten eller rörelse i skogen uppmärksammades och betittades länge! Sen återgick  Udda, som damen heter till att sprinta fram över stock och sten med en Liten Tant hängande i längst bak i kopplet. Udda är en förtjusande dam eller egentligen en flicka som efter den snabba promenaden gärna ville ligga i sängen bredvid Lilla tanten och bli klappad. Helt underbar är hon.

Nämen va fasen, är det som händer??Nu tror jag att det sitter en liten rackare inne i datorn och skickar ut mitt blogginlägg innan det är färdigt!!  Hur gick detta till?

Alla som hunnit läsa undrar förstås vem denna lilla kompis är? Det är en fyrbent varelse med en chokladfärgad päls, av rasen Lagotta Romagnola, det är inte Lilla Tantens hund, utan bara en liten besöksvovve, som Lilla Tanten fick äran att ha häromdagen.
Sedan dess har det ju hänt en del förstås. Lilla tanten och  Lilla farbror´n har ägnat sig åt att bära saker från "stänget" på uthuset, om nån nu levande varelse mer än Lilla tanten vet vad detta ord betyder. Hur som helst är det en lång trappa upp till övervåningen på uthuset, som här benämns "stänget". Kan vara dialekt och bara jag som använder detta ord nu för tiden. På väg ner för den långa trappan med en juniorsäng i ena handen och andra handen på järnräcket snubblade lilla farbrorn och föll från det sista trappsteget. Lilla tantens hjärta for nästan ut genom munnen men tack och lov rullade han ihop sig till en boll och klarade sig från benbrott. Sen lastade vi in i en övertäckt släp och körde till Flyktinghjälpen i Vilshult och lastade ur! Sen hade vi ont i ryggen, benen och fingrarna resten av dagen.

Lördagen ägnade Lilla tanten åt att tillsammans med dottern sy Halloween kläder till barnbarn nr 4 och nr 5. Först en stunds bilkörning genom ett landskap klätt i de vackraste höstfärger som finns. Synd att solen inte sken från klarblå himmel men man kan ju inte få allt. Många skyltar med frukt,potatis och ägg körde jag förbi. Massor av äppelträd i raka rader , vackra små hus med välskötta trädgårdar, stora bondgårdar, djur som betade i hagar. Bilder vackra som tavlor. Väl framme hos dottern och efter lite kramar från 4 och 5 och lite kaffe och knäckebröd, satte vi saxen i ett gammalt lucianattlinne, lila tyg och ett lakan. Efter diverse turer hade vi skapat Lilla Spöket Laban i köket och en klänning som storasyster skulle ha. Jag kan inte komma ihåg vad 4 skulle föreställa men säkert en fuling från film eller leksaksvärlden.  När jag körde hem, var det mycket dekorer som skulle sättas fast, svarta skelett, spindlar , hjärtan och sen skulle det blandas till fuskblod som skulle spillas ut över dräkterna!! Detta arbete överlät jag med glädje till dottern och nu hoppas jag på lite bilder när dessa söta barnbarn är redo för Halloween fest.
 Ja det är vad som händer Lilla Tantens värld en helt vanlig vecka i oktober.

Inte trodde jag ....

Inte trodde jag att en skördemässa skulle kunna vara så betagande , fantastisk och underbar. Bara detta att det aviserades att det skulle dansas i kyrkan!  Dansa i kyrkan , Gud förbjude. Men vet ni vad det var så fantastiskt bra. Dansarna dansade sakta , så sakta att takten riktigt kändes i hela kroppen, till musik av Per Harling, Träd in i dansen.  Per Harling är ju i sig en fantastisk skapare av musik  och alla medverkande hade verkligen tagit den till sig. Jag körde hem glad och tillfreds med livet efter att igen fått känna den fina gemenskapen i härlig musik, böner och predikan. Gudstjänster och mässor är en lisa för själen.Väl hemma blev det till att laga lite mat , lilla farbrorn var hungrig. Vi matfuskade, hamburgare och pommes frites. Inte precis den kost dietisten, skulle önska att en diabetiker äter. För skams skull fanns där tomater och bönor också. Hur som helst det var gott och till efterrätt blev det krusbärspuré med ett vinbärspuréhjärta i mitten och vispgrädde. Himmelsk gott. Nu ska Lilla tanten titta på TV och sticka färdigt ett par sockar till barnbarn nr 2. Också en härlig känsla att få göra och få se att sockarna blir använda.
Trädgården börjar anta former inför hösten, jag använder en del tid till att klippa, hacka, luka, gräva och köra skottkärra, men idag ska ni tro kom storebror med fru och gav gräsmattan en sista omgång inför vintern och röjde runt häckar och land. Klippte ner lite grenar från fruktträden och  körde iväg trädgårdsavfallet till den kommunala tippen. Därefter serverades kaffe och nästan nybakade frallor med ost och marmelad. Bra diskussioner och glada skratt är aldrig fel. Vilken härlig söndag det blev.

Nåväl efter söndag kommer måndag och ......
Väckarklockan skrällde och Lilla tanten fick nästan hjärtinfarkt så rädd blev hon! I uppvaknandets dimma var det svårt att hitta avstängningsknappen, på denna nya väckarklocka sitter inte den på samma ställe som på andra klockor jag haft, utan på baksidan av klockan. Dessutom ska man dra knappen upp och inte ner. Efter ett antal försök att dra knappen neråt räddade hjärnan mig och jag kunde stänga av den. Så skönt när det blev tyst. Nu gällde det att snabbt svänga benen över sängkanten, innan medvetslösheten slog till igen. Lilla tantens snabbhet är numera mer en vals än en vessla. Tillslut satt jag i alla fall och hängde med benen över sängkanten och funderade över nästa steg i livet. Oktober månad kom med kyla och mörker och det gör inte det lättare att stiga upp i svinottan, nåja svinotta och svinotta klockan var nu närmare 06.30, så egentligen var det inte så mycket att gnälla över.Hur som helst när frukosten var avklarad , sängarna bäddade och Lilla Tanten hade avancerat från en "nymornad" tant till en ordentlig tant med stor stor handväska, jacka, halsduk och vantar så var vi strax på väg. Vart undrar ni ? Familjeläkarna där har vi klippkort numera, för provtagning och omläggning på Lilla Farbrorn. Ute kändes det som femtio minusgrader trots alla kläder. Ja, jo det kommer ju höst och vinter varje år, men det är långt mellan gångerna och jag tror alltid att i år blir det tjugo grader plus hela året. När det sen blir riktig vinter och kallt i ordets rätta bemärkelse då har jag slutat frysa och det beror ju  på att då har jag hittat långkalsonger, thermobyxor, vinterkängor,  yllemössa, vantar och vinterjacka. Efter besöket i Olofström for dagen iväg med soppkokning, blåbärspajbakning och  trevligt besök av goda vänner.   Dagen avslutades med lite räfsning i trädgården, bära in pelargoner för vinterförvaring och tankepromenad i härligt höstväder. Vackra färger, hög luft och underbara dofter från mark och skog.

En dag i oktober-----

Så kan en dag se ut i början av oktober om man är en liten tant.

Klockan ringde ilsket redan kl 06.00 och tyvärr gick det inte att strunta i meddelandet. Upp med fötter över sängkanten, och försöka få hjärnan att fatta att den ska vakna, fast det är mörkt ute.
Lilla farbrorn rör sig försiktigt i sin del av dubbelsängen och snart tassar han iväg för morgonens första  besök i vårt numera varma och sköna badrum. Annat var det förr, innan bergvärme och "handukstork" hade installerats. Då var temperaturen närmare + 10 än +22.

Nu började hjärnan gå igång, både fötter, armar och kropp orkar röra sig och snart står Lilla tanten i köket och tillreder frukost enligt alla konstens regler. Kaffe, juice, vatten, bröd, smör, pålägg och en skål med diverse torrfoder, frukter  och Kefir, denna underbara dryck, till Lilla tanten. BLT , en del till Lilla farbrorn och en del till Lilla tanten. Lila ljuset tänt och servetter, d.v.s hushållsrulle framlagd. En skön tystnad och ett härligt lugn sprider sig i köket, men just idag varar det inte lika länge som vanligt. Vi ska till Familjeläkarna i Olofström och ta prover, ja egentligen är det lilla farbrorn som ska ta prover Lilla tanten  är med som ett litet runt stöd att hålla sig i. Vi ska vara där senast 08.30, för att proverna ska hinna med bilen till labbet nånstans i världen, Karlskrona, Karlshamn, Lund eller vad vet jag. Lite stressigt att hinna läsa BLT, lösa korsord, svälja torrfodret, plocka undan , bädda och sen se till att ansikte och kropp blir anständigt, och att håret ser någorlunda normalt ut, till klockan 08.00.  Naturligtvis är vi klara och kommer i tid till provtagningen fattas bara, gamla människor veta hur man ser till att var klar när det behövs.
Efter läkarbesöket tog vi en tur i den livsmedelsaffär, som vi besöker då och då i Olofström. Lite påfyllning i sortimentet i skafferi, kylskåp och frys. Noran ven runt öronen och ingen mössa på Lilla tanten och alldeles för lite kläder, vilket gjorde att vi bägge gamlingar vore tvungna att ha varmt kaffe så fort vi kommit hem. När värmen kommit tillbaka till våra gamla kroppar, gick Lilla farbrorn och vilade sig och Lilla tanten skrudade sig i arbetskläder för trädgårdsarbete. Först bära in lite pelargonior i uthuset och sopa altanen, sen övergång till att klippa ner vissna pionbuskar och lasta i den tunga skottkärran. Hittade lite höstanemonen som gjort sitt och lite andra växter som också klipptes ner. Sedan förstår ni var det dax!!  Fram med hacka och spade nu skulle det rensas i landen. Vilket jobb, hacka , kröka rygg, dra upp maskrosor stora som en halv melon med rötter ner i Kina. Grästussar som inte vill upp ur jorden och annat otyg. Svetten började rinna längs ryggen och Tanten började känna av ryggen och benen. Då kom det en liten söt bil på uppfarten med två små söta fruntimmer i. En svärdotter och ett barnbarn nr 3 i raden av fem. Så skönt med en paus och prata lite strunt om allt och inget . När timmen var slagen för att laga lunch, gav Lilla tanten fanken i resten och tanken var att ta resterande ogräs annan dag. Eftermiddagen ägnades åt att äta, först lunch sen kaffe med Lilla farbrorn syster och hennes särbo. Nu så här i kvällsmörkret ska jag försöka summera dagen, jo den blev riktigt bra, vi fick både träffa sötaste och goaste sjuksköterskan, äta oss mätta, dricka kaffe, prata och skratta och minsann hann tanten köra till körgårn och lägga en blomma på älskade pappans grav,han hade fyllt 99 år idag om han levat, till och med tvätten blev stuken och inlagd  på plats. Tänka sig vad en liten tant kan vara med om på en ENDA dag.

I Skymmningslandet finns både gråa och gula färger ......

Lilla tanten bor för närvarande i ett skymningsland. Det mesta  som händer har en slöja av grått över sig nu för tiden. Det beror inte på att hon har fått grå starr eller än värre grön starr . Inte heller gula fläcken, utan att Lilla farbrorn gick och blev sjuk. Inte vilken manlig influensa som helst utan en riktigt otäck liten rackare som bosatt sig i hans kropp. Varje dag är nu för tiden som ett oskrivet blad, ingen vet på morgon hur dagen kommer att se ut. Det enda som är sig likt är att Lilla tanten och Lilla farbrorn bor i sitt lilla hus i den lilla byn, där de bott i snart femtio år.Sorgsenhet finns där alltid, även om glädjen kommer och går finns där ett stråk av sorg över den.

Men - så idag sken solen från klarblå himmel och när jag vaknade insåg jag att jag missat månförmörkelsen.Förbaskat också. Jag var helt vaken kl 03.00 men sen somnade jag för ovanlighetens skull om och ja då vaknade jag 07.45!  Då var månförmörkelsen för länge sedan förbi och när nästa kommer om ett antal år är jag säkert för gammal för att komma ihåg att kliva upp mitt i natten. eller .....  Då kanske jag bor på "himmet" och har slutat sova på natten!!  Jag kanske har fest i mitt lilla rum varje natt för ett särskilt utvalt klientel. Tanterna måste vara av samma kaliber som jag, dvs inte särskilt snälla och medgörliga till personalens förskräckelse. Farbröderna ska vara glada och goa och gärna dansa Tango eller Salsa mitt i natten. Eftersom alla har hörapparater skruvar vi upp dem och ned musiken från datorn som jag naturligtvis har med mig till " himmet". När vi blir för varma, tar vi oss ett glas inte vin eller öl utan vatten med lite goa bär i och massor av is. Framåt tretiden på morgonen sopar vi upp popcornen och chipsen som vi spillt på golvet och diskar glasen i tvättvasken i badrummet. Överblivet godis och dricka gömmer vi nogsamt på ett himla bra ställe!!  Var tänker jag inte berätta, för vem vet vem som läser detta. Kan ju rent av vara en liten undersköterska som jobbar just på det " himmet " där jag kommer att bo.

Med en klarblå himmel och en rund glad sol utanför fönstret, kan ingen människa var ledsen eller sur, så med glatt mod tog jag mig runt på 45 minuters slingan längs Södersjön. Det doftar underbart av höstens alla växter och skogen exploderar i färg. Alla färger finns med från vitt till svart. Just när jag gick och tänkte på Lilla farbrorn och hur allt ska bli, och inte alls kollade in vad som låg på stigen där jag gick, höll jag på att halka i vad jag tror var en diarré  liknade klump rävbajs. Med nöd och näppe undgick jag att halka och trilla på rumpan i detta. Hela denna väg är fylld med fågelsång och vackra vyer ut över nejden. Går det att inte vara glad då? Nej det gör det inte, ledsenheten sitter inuti min gamla kropp och en enda liten förflugen tanke kan få mig att gråta. Men just då  mötte jag goaste promenad vännerna som jag inte pratat med sen tidigt i somras. Det blev ett glatt och kärt återseende även om lilla farbrorn inte var med. Nu bestämde vi återigen att vi absolut måste ses, men inte när. Tiden hänger på hur mycket lilla farbrorn orkar , vi andra är ju relativt krya även om vi alla har våra krämpor. Just nu, känns det som om det skulle kunna gå att få till en liten träff med prat och skratt. Till helgen kanske?

När vi ätit lunch blev det en promenad i solen för tanten och farbrorn och det var så härligt att gå där med hans hand i min och inte blev han trött heller så det gick nästan 45 minuter innan vi var hemma igen. Lilla farbrorn gick och vilade och lilla tanten hon bytte om till värsta arbetsstassen och gick ut i trädgården. Där blev en förväxt sommarlilja borttagen med spade, grep, hacka och tillslut även en yxa. Att rötter kan vara så förbenat envisa att hänga kvar i jorden. Nu visste ju inte just denna liljerot vem som höll i verktygen, så efter en timme och två skottkärrelass till tippen och ett flertal klädesplagg avtagna så var eländet borta. Nu var ju tanten uppe i varv , och då blev de röda dahliorna uppgrävda  och luket kring hallonplantorna bortrensat av bara farten. Sen  kommer det tråkigaste, att plocka undan alla redskap som dragits fram, ställa in skottkärra , lägga in handskar och byta ut trädgårdsskorna mot tofflor.  Som ett brev på posten kommer   "ryggontet". Benen känns tunga och det går knappt att resa sig upp , då gäller tantenvishet. Ställa sig upprätt ta ett ben före det andra och se där,sprang tanten som en urgammal get in genom dörren till lilla farbrorn.
Visst är det roligt att leva, gräva stora hål, köra skottkärra på en slipprig stig så att varje steg man tar liknar ett Salsasteg, hur nu det ser ut.  Efter en middag med stekt laxfile, kokt potatis av en sort som heter Gala och är galet goda, broccoli och en himmelsk sås, så känns livet  så bra och det gråa diset är lite mer solgult. Ha det gott alla ni som orkar läsa mina alster.och minns att jag inte slutat skriva även om det är lite

mer sällan nu för tiden.

Det är måndag morgon -----

Det är måndag morgon ,så börjar Gräsänklings blues av Povel Ramel. Denne fantastiske ordvrängare och musiker. Jag är ju inte precis änkling eller änka och huvudvärk hade jag inte heller men måndags morgon var det verkligen för några veckor sedan !
Man skulle ju kunna tro att Lilla tanten har en rosa ljuvlig mjuk morgonrock på sig en måndagsmorgon och tofflor med små rosetter  på. Man skulle ju också kunna tänka sig att nattlinnet är blommigt och fluffigt och fullt med spetsar, att håret ligger snyggt precis som i en gammal amerikansk film med Elisabeth Taylor i huvudrollen. Tyvärr måste jag nu göra er lite besvikna, Lilla tanten sover i en ut tvättad T-shirt av obestämt märke och när hon vaknar ikläder hon sig ett par utslitna trekvartsshorts och en gammal tröja  och så ett par sockar på fötterna . Sådan ser hon ut när hon landar i köket och börjar ta fram frukost till sig och Lilla farbrorn. Håret? Jo det är för det mesta igenom kammat men det finns dagar då Lilla tanten blir förskräckt när hon tittar sig i spegeln framåt eftermiddagen och där står ett litet fruntimmer med håret bokstavligen på ett skaft.Typ"Piasavakvast" Jo män , så är det. Men nu åter till just denna morgon. När bordet var dukat, medicinerna framlagda och termoskannan med gott kaffe i framsatt, återstod att blanda till min egen lilla frukostskål . Den består av olika flingor, solrosfrö, linfrö, tranbär, päronskivor och katrinplommon. Över detta hälls kefir, denna mycket goda och nyttiga och sockerfria filvariant. Eftersom Lilla tanten är nästan allergisk mot tunt blask i frukostskålen, tog hon ett stadigt tag i kefir-förpackningen och skakade till ordentligt ett par gånger för att sen vända den och göra likadant igen.Plötsligt kom all kefiren ut på en gång den for runt omkring eftersom jag svängde den. Hela jag var full med kefir, så också köksbänken och golvet. I skålen kom absolut inte en droppe! Klockan 08.30 en måndagsmorgon är det inte vad Lilla tanten önskat sig. Stående i en pöl av kefir åkte alla kläder av och lilla farbrorn blev en aning chockad av att se sin lilla tant i bara mässingen samtidigt uttalande en del mindre vackra ord som inte gör sig så bra i skrift. Han sänkte blicken och väntade på åskmullret som aldrig kom. Sakta o lugnt bytte Lilla Tanten till anständiga kläder gick ner i källaren och la kefirkläderna i tvättmaskinen. Återvände med skurspann och bister blick. Snart var både köksbänk och golvet torkat och det luktade rent och gott. Ska säga att det var väldigt gott med frukost efter den starten.

Naturligtvis kunde inte en dag som börjat så tokigt avstå från att toka till det ännu mer. Framåt eftermiddagen när dagens skogspromenad var avklarad, gick tantfötterna till Södersjön. Iförd en hyfsat modern baddräkt, jag skulle drista mig till att säga att den till och med är snygg, travade jag över och förbi en hel hoper badgäster, som naturligtvis inte ligger i snygga rader och solar . Funderar över om det inte vore ide att rita in hela badplatsen i rutor som på en parkeringsplast, så många fler skulle få plats då!! Skyltar med tjock tant, smal tant, familj, stor farbror, liten farbror och tonåringar skulle ju behövas förstås. I alla fall , Lilla tanten travade och hoppade och äntligen skulle hon få gå ner i vattnet från badbryggan. Men ve och fasa, nån hade ryckt loss hela stegen , den lutade betänkligt åt fel håll. Efter några minuters betänketid, Lilla tanten dyker inte numer, begav hon sig ner på stegen som svajade allt mer betänkligt och med ett jätteplask hamnade hon i vattnet!!  Då slog det Lilla tanten,  hur fasen ska jag komma upp nu??  Stegen var otänkbart och att försöka på tonåringars vis, häva sig  upp på bryggan skulle ju bara utlösa nån form av översvämningslarm. Medans Lilla tanten cirkulerade runt och fram och tillbaka i vattnet , löste sig det hela. Lilla tanten simmade över sten och stock ända in till stranden. Dagen efter blev det ett telefonsamtal till kommunens fritidsförvaltning som kom och lagade stegen samma dag. Bra nu kan Lilla tanten klättra ner i vattnet och upp  på bryggan igen efter avklarad simtur.

Men va nu är det fredag igen ?

Jodå,visst var det så. Torsdagkväll innebär fredagmorgon och bussresa till Karlskrona och hem igen. Det har vi gjort nu,lilla farbrorn och jag,i fyra veckor. Nu kan vi. Stiger ombord letar upp den plats som vi börjat kalla VÅR! Men ve och fasa idag satt där redan en liten tant. Jag tänker kalla henne tant, även om jag misstänker att hon inte alls vill bli kallad tant. Hur som helst, hon satt där och det var ju inte läge för att börja diskutera med henne om hon skulle vilja vara vänlig och byta plats eftersom vi ALLTID sitter just där. Tror inte lilla farbrorn och inte heller tanten gillat den diskussionen. Vi satte oss framför henne och det innebar att jag kunde lyssna till ett ganska intressant samtal via mobil. Ska inte återge det, inte lämpligt i denna blogg. Helt oförståeligt att en vuxen människa väljer att lägga ut hela sitt liv för allmän lyssning.

Nåväl , jag plockade upp min bok och lilla farbrorn lutade huvudet mot nackstödet och slumrade. Bussåkning är roligt, och ganska skönt. Man sitter bekvämt och behöver inte tänka på alla olika "högstafartskyltar", inte heller på att  kanske skulle man farten till 95 när det är 110. Eller att hålla undan så att andra kan köra om , utifall att de skulle vilja detta. Dessutom lär man sig hela tiden nya saker, som att alla ungdomar kastar sig ner i sätet och sätter hörlurar i öronen. En och annan farbror eller tant vill prata med sin reskamrat och det görs på högsta volym. Ibland sprider sig odörer i bussen, kan vara en liten baby men det kan också vara vem som helst som ätit ärtsoppa till frukost. Resenärer som absolut vill prata med mig,gör sig icke besvär jag vill inte prata på buss eller tåg om det inte är lilla farbrorn som påkallar min uppmärksamhet. Alla är inte snabba med att förstå att jag vill vara ifred, som när det för flera månader sen, på den tiden jag for ensam med buss för att hälsa på lilla farbrorn på sjukhuset,kom en liten söt tant och slog sig ner på platsen bredvid mig!
FAST DET FANNS MINST FEM ANDRA PLATSER ATT SITTA PÅ. Med en gång satte människan igång med att prata; Rysligt vad kallt det är började hon med för att sen fortsätta med
 med vad hon gjort i Ronneby och vad hon skulle göra när kom hem till Olofström. Inget hjälpte för att få tyst på henne, vare sig att läsa i en bok, försöka prata i mobil, eller att vända bort ansiktet ej heller för den delen mumlande ohörbara svar.
 Jag fick helt enkelt prata med henne, ska säga att det var skönt när bussen stannade i Olofström och hon vinkade glatt hej då till lilla mej. Jag vacklade ut ur bussen och in i min bil och njöt av tystnaden. Det var den gången, idag var det en behaglig resa och vi kom i tid till behandlingen och allt gick precis som vi tänkt. Innan vi foro över isen mot Kyrkhult sprang vi in på Willys och inhandlade 10 kg Västerås gurkor och alla tillbehör, för att imorgon lägga in gurkor. Detta har blivit en tradition att skura ,skiva och lägga gurkor i burkar för att ha hela vintern. Vilket fröjd att se när det hela är klart. Äntligen hemma igen vilade lilla farbrorn och lilla tanten, jo hon kände att lite luft i lockarna var
välbehövligt. På med träningskläder och cykelhjälm och i cykelkorgen vattenflaska, regnjacka och mobil
Mot nya mål är det inte så det heter? Målet var inte så unikt idag,det var samma runda som alltid. Mot Hovmansbygd, vika av till höger vid korgmakaren´s och sen en härlig guppig, krokig och backig grusväg. Ljudet av grusen som sprutar under däcken ger mig sommar känsla. Numera släpper jag inte styret i nerförsbackar, jag bromsar och håller stadigt i styret. Till mina barns glädje. Det ligger små hus längs vägen, de flesta är nog sommarbostäder men ett och annat har bofasta året runt. Nu går det ju inte att cykla på grusvägar ända hem hur gärna jag än vill, det fick bli höger igen och asfalt. Jag klev inte av cykeln en enda gång förrän jag parkerade den i garaget. Känner mig nu lugn och lite hungrig , ska se vad kylskåpet kan bjuda på. Rostbiff, sill, ägg, ost finns där nog och gott bröd från Hälleviks rökeri. Ja inte vet jag om Hälleviks rökeri bakat det, men det såldes där och gott är det. Till detta ska jag ha kaffe det har varit alldeles för lite kaffe idag, huvudvärken känns nära. Ha en bra kväll, morgonen eller vad det nu är när ni läser detta lilla epos alla mina vänner därute.

Måndag börjar veckan....

Måndagar är normalt arbetsdagar, om det inte är semestertid, för de allra flesta människor. Naturligtvis finns det människor som jobbar på schema, jobbar helger och kvällar och då kan just en måndag vara en ledig dag. Måndag är för mig,  som är pensionerad,  vilken dag som helst i veckan. Ingen klocka som ringer,  frukost som får ta så lång tid, som det behövs. Morgontidningen läses, diverse artiklar diskuteras över frukostbordet. Korsordet löses och sudokoun blir för det mesta olöst. Dock varje morgon provar jag och det händer att jag löser det lätta. Efter frukosten är det dags att bädda, diska och planera resten av dagen.
Idag var det måndag, den sista i månaden, och räkningar kommer det varje månad och betalas skall de. Nu för tiden tar det lite längre tid, kommer inte alltid ihåg hur jag ska göra , men idag gick det som en dans. När jag var klar var det dags att reda till lite lunch för mig och maken. Inga märkvärdigheter, stekt nypotatis( från egen odling) med falukorv och stekt ägg. En god sallad med röda bönor, gurka, sallad och annanas skuren i bitar till blev pricken över i. Därefter kände vi, maken och jag , oss stärkta till att ta itu med dagen arbetsuppgift. Rengöring och avfrostning av frysen. Inget lätt arbete, att plocka ur allt från frysen i köket , ner i kassar som bärs ut till "andrafrysen" i garaget. Maken hackade is och  tinade med en maskin,som jag skulle kalla hårtork fast man använder den  till att ta bort färg med. Jag torkade och torkade och plockade isbitar som for runt ikring honom. När isen äntligen var borta var det jag som fick torka av lådor , hyllor och golv och sen sätta alla saker på plats igen. Rent och snyggt och nu var det bara att invänta att frysen kom upp i temperatur eller kanske heter det ner?
Medan jag återgick till att hänga tvätt vilade maken en stund. Nu var det dags att bära tillbaka alla frysvarorna från garaget, det tog också sin tid. Allt skulle på plats, sorterat i kött, fisk, bröd, grönsaker, frukt och glass. Nu smakade kaffe och smörgås hur gott som helst och sen var det dags för den dagliga promenaden. I lite regntungt väder, inte kallt men vått, gick vi, jag och bästa grannen en 45 minuters promenad längs sjön, mellan granar och grästuvor. Luften kändes så ren och tiden gick så fort,medan vi gick och pratade och gick och pratade. Längtan till att få bada övermannade mig när vi gick förbi sjön men det var långt hem till baddräkt och att bli nudist har jag aldrig vare sig tänkt eller velat. Mera raska steg och mera prat och helt plötsligt var vi hemma igen. Ja precis så kan en helt vanlig måndag se ut i juli när regntunga skyar hänger över Tulseboda.

När har det värsta som kan hända hänt?

Det slog mig här om dagen att ofta har jag sagt ; Detta är det värsta som hänt mig!

Egentligen är det ju så, att just de orden kommer att kunna sägas flera gånger under ett helt liv och varje gång är just den händelsen, den värsta som hänt.
Jag har precis som alla andra flera "värsta händelser" under mitt  liv och en del vill jag delge er, som läser detta,  just nu.
Jag började i skolan i Vilshult 1952, det var en rolig dag, många klasskamrater och så detta att varje dag få lära sig nya saker. Läsa kunde jag, men vi fick skriva bokstäver i en bok och samtidigt klippa ut bilder och klistra in, t.ex A, a på halva sidan och nedanför klistra saker som börjar på just A. Vad jag älskade den boken. Räkning var också roligt, att lära sig addera, subtrahera, multiplicera och dividera. Ställa upp talen och skriva  fina siffror i långa rader  och fina bokstäver som blev till  ord naturligtvis.  Ett stort R i kanten talade om att jag gjort rätt. Varje dag efter skolan sprang jag upp till farmor som bodde  på vår övervåning och visade och berättade. Hon hade alltid tid att lyssna och berömma. Men ve och fasa en dag i oktober dog min farmor. Jag begrep inget, varför min snälla farmor? Det var det absolut värsta jag varit med om, just då när jag var sju år. Än idag kan jag tänka och komma ihåg min älskade farmor. Hon som fött och fostrat elva egna barn och dessutom tagit hand om två fosterbarn. Utan alla moderna bekvämligheter. Hon betyder mycket för mig än idag.
Det tog ett tag i livet, innan nästa "värsta händelse" kom, jag hade hunnit gifta mig och få tre barn när min biologiska storasyster dog endast 40 år gammal. Hon hade dessutom en son som fyllde  4 år precis en vecka efter att hans mamma dött. Fruktansvärt orättvist och hemskt tyckte jag då. Det tog många år att lägga den händelsen bakom mig.
En höstdag flera år senare,  blev min svärmor sjuk och en vecka senare fanns hon inte längre. Min första vaknatt tillsammans med en svägerska, det var en värsta händelse det också. Barnens farmor och en riktig kvinna att hålla i handen när åskan går, nu skulle jag aldrig mer kunna fråga henne till råds.
Nu ramlade åren på, jag hann nästan fylla 50 år och uppleva ett bankrån och inse att världen inte alltid är så lätt att leva i, innan nästa "Värsta händelse" kom. Min egen pappa gick och dog i akut hjärtinfarkt, bara så där. En regnig och iskall novemberdag 1994 slutade hans hjärta att slå. Det kändes som om hela världen stod stilla en lång stund, innan jag äntligen begrep att han inte skulle överleva. Kära mamma var sjuk och att bo ensam i huset i Kullan var inte att tänka på. Då tyckte jag verkligen att livet var hårt. Hårdare skulle det bli,
1995 innebar att jag förlorade moster Britta, min svägerska Kerstin och även min svärdotters mamma, som faktiskt var yngre än jag.  Begravning och begravning hela tiden. Utan den glada händelse som 1995 började med hade det varit svårare att tas med eländet,  jag blev farmor för första gången, en liten kille så helt underbar. Det uppvägde lite av det hemska.
Sen  kom 1996 och då gick min mamma bort, nu hade jag ,om inte vant mig, så i alla fall lärt mig att livet går vidare, hur ledsen man än är.1999 kom nästa smäll svärfar gick bort efter en veckas sjukdom, visserligen gammal men en länk till en svunnen tid var borta.  Sen kom några år som mest bara sprang förbi, barnen var vuxna och familjen utökades med fler barnbarn, vi jobbade och stod i och ingen tänkte tanken att vi inte skulle vara friska. En dag fick maken ont i bröstet det visade sig vara en hjärtinfarkt. Det var också en värsta händelse som faktiskt  vändes till något bra och  livet gick vidare,vi fick fler barnbarn och  både han och jag blev pensionärer. Vi hade några roliga år med dans i glada vänners lag och många trevliga tillställningar här hemma.
Nu hände det värsta som kunde hända, trodde jag. Jag fick bröstcancer!!  Duktiga kirurger och sjuksköterskor tog hand om mig och det gick också bra, vi fortsatte det goda livet av bara farten.Men himlen var mörk i kanterna och tillslut tog mörkret överhand och maken blev bypass opererad. En riktig värsta händelse, hur många är jag uppe i nu? Sju, åtta jag vet inte.  I alla fall, min käre make klarade även detta, han kom tillbaka och det blev många valser, foxtrot och bugg innan nästa smäll.
Bukspottkörtelcancer. Nu kan det inte bli värre, eller? Vi kämpar och slåss mot en tumör som gör precis som den vill. Visst kan det bli värre, det kan det alltid, har livet lärt mig, samtidigt har livet också lärt mig (egentligen är det nog min kära farmors förtjänst när jag tänker efter) att Gud finns. Han hör mina böner, han gör inte alltid som jag vill , men han gör alltid det som är bäst för människan. Att det sen är ett litet helsike att förstå hans vilja det kan jag hålla med om. För mig är dock min tro som jag fick som gåva av farmor det bästa och tryggaste jag har. Vad vill jag ha sagt med detta epos, jo det är nog inte meningen att människan ska vara lycklig hela tiden , livet vore ju rätt tråkigt och meningslöst om alla vore lyckliga hela tiden. Livet är ju glädje och sorg, lycka och förtvivlan, hopplösheten som viker sig för framtidstron och så förstås kärleken som är störst av allt. Det gäller att ta vara på de bra dagarna och hitta ljuspunkter i en stundom mörk vardag.
Nu går tiden vidare och jag med den och imorgon är en annan dag.

Onsdag inte söndag.......

Vaknar runt 07.00 alldeles av mig själv. Ingen klocka som tjuter, ingen make som har ont. Allt är stilla och lugnt, från det öppna fönstret kommer en sval vind il och fågelsång. Skolbussen går inte över sommaren och de flesta har semester och kör inte iväg till jobbet i tidig morgon. Himlen är blå och solen syns mellan de vita molntussarna. Det är sommar.

Semester har vi året runt, så det är absolut precis som vanligt förutom att maken faktiskt är allvarligt sjuk.Vilket inte märks när dagen är snäll mot honom mer än att han är tröttare än normalt. Hur som helst, frukost ska vi ha alla dagar därför går jag ner i köket medan maken ligger kvar en stund och "viler sig".När kaffedoften sprider sig uppför trappan kommer han ner till mig och vi sätter oss till ett dukat bord. Det är inte hotellfrukost precis, men vi har vad vi behöver. Kaffe, Valjegrova, smör, baconost och skinka till maken och kaffe och kefir med musli, katrinplommon och päron till mig.
Vi tar varsin del av BLT, maken vill ha sporten och jag vill ha den delen där det står vad som hänt i lilla Blekinge sedan igår. Det tar sin tid, nu när vi är pensionärer, att läsa tidningen och äta frukost samtidigt,  men så småningom är vi klara med både BLT och frukosten.  Det är då just då som jag får för mig att det är söndag. Jag röjer av köksbordet och bäddar sängar och tänker mig att gå till högmässan, när jag kommer ihåg att det är ju onsdag och inte söndag. Ja men då så, ner i tvätt stugan och sätta igång tvättmaskinen, ta en tur på motionsslingan och sen laga middag.
När jag kommer ut iförd mina nyinköpta träningskläder i svart o rosa, ser det ut att bli regn. Rycker till mig regncapen från Liseberg och går iväg. Får en ide att jag ska prova att springa, det är väldigt längesedan jag sprang. Tittar mig omkring, ingen framför eller bakom mig som kan fara illa, när jorden börjar skaka av mina tunga springsteg. Sätter fart och tar sikte på ett träd , dit ska jag springa. Men aj då , där går det en liten "gube" och slår kanterna . Bromsar in och försöker anpassa andningen, så att han inte ska förstå att den vansinniga gamla tanten sprang , inte fort men hon sprang. Vi hälsar vänligt och jag går i rask takt tills jag inte ser honom längre, då far jag åstad igen. Nu springer jag ända fram till backen som , enligt min mening, går rakt upp i nittio graders vinkel, bromsen går in och jag flåsar mig uppför backen och just där möter jag naturligtvis en ung lady som springer som en gasell. Innan jag hinner starta nästa springande kommer det en kille , hans stil är mer en noshörnings än en gasell, men fort går det. Jag väntar lite tills jag är säker på att nu är här ingen människa inom synhåll och så bär det av igen. Ända fram till det blir en slalombacke nerför! Då inser jag att nu ska jag inte springa det kommer bara att resultera i brutna lårbenshalsar och sönderslagna glasögon! Resten av vägen blir det en lugn tant promenad men det är inte utan att jag är lite stolt över att jag påbörjat en springkarriär vid min höga ålder.

Nu var tanten taggad så eftermiddagen användes till att krypa in under buskar och luka ogräs och kantklippa med en liten kantskärare, eftersom den dumma trimmern hade slut på tråd. Blev riktigt fint minsann, nu återstod att tömma skottkärran, modell äldre, tung redan när den är tom. Jag knuffade den framåt och uppåt och in i kirskålsdjungeln för att sen med stor möda vända den j-la kärran så den blev tömd. Nu återstod bara att baklänges ta sig ut ur djungeln utan att ramla och få kärran över sig.Se det gick riktig bra. Egentligen skulle tanten nu cyklat i flygande fläng till sjön och hoppat i det iskalla vattnet och simmat över till klappbryggan..... MEN det hade tanten inte lust med idag. Det blev en varm dusch istället och lite rena kläder  nu ska kvällen avslutats med att läsa ett par kapitel ur Flickorna i Kabul, och sen titta på Barnmorskorna i East End, samt äta ny upptagna morötter från Lönnemåla.

Ny vecka med nya glädjor och sorger.

Redan vecka 28, mer än halva året har redan gått.  Ute blåser det en stilla sommarvind, ja knappast mer än en liten puts. Björkarna utanför fönstret rör sig sakta i mak. Regnet hänger liksom kvar i luften vill inte riktigt bli droppar. Himlen är inte blå utan skymd av ljusgrå moln som rör sig lätt i rymden.

Så mycket har hänt sen i maj när jag planerade mitt kaffekalas. Maken är sjuk, Lady Di har sprungit över till sin hundhimmel och morbror Göran finns inte heller längre. Han har funnits sen jag var liten, Jag minns honom för att han älskade musik, broderier och dans. Han förde mig in i Louis Armstrongs och jazzens värld. Han seglade på de sju haven med Älvsnabben och köpte en docka till sin systerdotter som kunde GÅ och säga : Mama!! Jag har hittat brev som han skrev till min mamma och det sparar jag som ett minne av de båda syskonen. Han gifte sig med sin älskade Britta som han miste för ganska många år sedan. De två var gästvänliga och glada både mot mig och min familj men gjorde också en insats som är värd att tacka för , när mina föräldrar blev gamla och trötta. Må Göran ha hittat sin Britta nu och fått frid i sitt hjärta.
Lilla tanten började dagen med att gå motionsslingan i den argaste fart som hon kunde prestera. Inte precis sprinterfart men fort nog för att bli genomsvett och dra till sig en envis fluga, som irriterade ganska länge, trots ett hotfullt roterande med stavarna. Pausade med att prata med två helt underbara damer "något " äldre" än Lilla tanten. Sen blev det racerfart hem och byten till baddräkt. Cykeltur till Södersjön, där jag var i princip ensam, vatten var precis iskallt men jag simmade nog ca 10 meter.Sval o skön i flera timmar, så lätt är det för tanter att hyfsa till sig. När badkläder bytts mot mera ordinära tantkläder blev det en tur med  bästaste Gunda till Olofström för en omläggning av  hennes finger som fått sig en ordentlig smäll. Vi han både lägga om fingret, dricka kaffe på Renates och handla på Willys.Inget kul med fingret men vi hade en trevlig stund tillsammans.
Här hemma händer det inte så mycket, maken har haft en jobbig natt och förmiddag , men verkar må bättre nu. Igår hade vi besök av fyran och femman i barnbarnsskaran och deras mamma. Det blev bad i Södersjön och lek i lekstugan och lite umgänge med morfar och mormor. Innan dagen var slut kom även trean och hennes föräldrar för en liten pratstund efter uträttat verk i Lönnemåla. Nu ska lilla tanten gå ner för trappan utan att ramla och laga till en god middag åt lilla farbrorn som "viler sig" i bästa fåtöljen. Ja det blir inte mer än så , inte nu i alla fall.

En gammal ramsa från min skoltid på 50-talet i Vilshult.

Januari börjar året, 

februari kommer sen,

mars april har blom i håret,

maj och juni blommar mest,

juli, augusti och september

härlig sommar är det då. 

Men oktober och november

och december är så grå.

En gammal ramsa från min skoltid på 50-talet i Vilshult. Det är många år som gått sen den tiden med knästrumpor och sommarben. Idag är det inte sommar fast det är juli, regnet öser ner och himlen är grå. Jag har inte knästrumpor,benen  är inte somrigt bruna och lite sönderslagna av alla klättringar i träden och på stenarna i mitt älskade Kullan eller Stenstorp 1 som det hette på den tiden. 

Nej, idag var det regnjacka och keps som gällde när skogspromenaden skulle företas. Visserligen var det slipprigt och halt på den lilla stigen genom skogen mellan gräs och sly, men ramlade gjorde jag inte, ganska stadig och med stavar tar jag mig fram i en lagom hastighet numera. Inte flänger jag på cykel och står upp och trampar eller sitter ner och släpper styret nerför backarna heller. Då får man inga bruna ben och sönderslagna knä heller. Däremot, när jag äntligen efter  fyrtiofem minuter i spåret, kom fram till byn igen , for det ut en cyklist bakom mig , i en rasande fart . Jag hade regnhuvan uppe och hade inte alls hört att det fanns en cyklist bakom mig, som ville fram. Naturligtvis var det omöjligt för honom, för det var en han, iförd hjälm och nån form av elastisk dräkt med korta ben, som satt som ett dåligt korvskinn på den "lelle karen" , att göra en omkörning av en tant med stavar i lagom gångtakt. Stigen är smal och full av rötter och stenar, det finns liksom inte asfalterade vägar i skogen. Okey det kunde han ju inte veta , eller? 

Här i lilla Tulseboda råder frid och fröjd eller nästa fröjd i alla fall. Maken har fått sin första cytostatika behandling och det har gått, om inte bra så helt acceptabelt. Vi ägnar dagarna åt att se till att medicinering blir bra, äta god mat, plocka sniglar och ha ihjäl dem, rensa trädgårdslanden från ogräs, som växer och frodas i detta väder, dricka kaffe för det mesta utomhus om det inte ösregnar, och jag tar mig ett dopp i Södersjön då och då. Denna veckan har vår tredje barnbarn förgyllt våra liv i dagarna tre. Trean och jag har cyklat, lukat land, badat, promenerat och kollat på film. Maken har för det mesta vilat sig i fåtöljen eller i dagbädden. De bästa dagarna har han gått sin lilla runda men utan Lady Di. Hon blev sjuk, rejält sjuk och fick vandra vidare till " Djurhimlen", där hon säkert träffade en massa kompisar. Väldigt konstigt att inte ha en liten vovve att gå ut med men i vår värld håller vi inte på att mediciner en gammal vovve, hon hade gjort sitt och gett oss så mycket glädje, så att få somna in stilla med sin bästa husse hos sig var det absolut bästa för henne. Hon hade nämligen två hussar , maken och så den allra bäste store storebror. Jag var mera ett surrogat för dem när de inte kunde ta hand om henne.  Själv fick jag ur mig så mycket tårar den dagen att jag vill tro att de är slut. 

För att återgå till maken, nu har vi passerat Familjeläkarna, Akuten i Karlshamn, avd 49  o avd 48 i Karlskrona för att hamna på onkologen i Karlskrona och där kommer vi, eller rättare sagt maken att vara en gång i veckan i 3 månader från nu. Jag är för det mesta med, som sekreterare, pådrivare och trösterska. Vi har på vägen mött fantastiska läkare och sjuksköterskor , konstaterat att de som borde ha mest betalt för det arbete de utför alltid får minst. Bäst betalt verkar folkvalda politiker ha alla gånger. Pengar finns det säkert men inte till fler läkare och sjuksköterskor. Jag vet att jag låter sur, men visst är det landstingets största uppgift att ge sina skattebetalare en god vård? 

Vi har också sett att det finns en oändlighet av sjuka människor. I alla åldrar. Vi har också blivit imponerade av vad sjukvården kan idag och vilket samarbete som finns mellan olika sjukhus. 

Semester har vi inte nu för tiden men vi hade tänkt att åka till Gotland i år. Eftersom vi  2015 firar guldbröllop  och vår kärlek, om inte började så i alla fall satte fart på Gotland. Vi får fira 51 årsdagen där istället. Bröllopsdagen kommer vi att vara  på onkologen i Karlskrona, minsann inte många som får fira en högtidsdag där inte. Bröllopsmiddag på sjukhusets restaurang innan vi åker hem den dagen. Jajamän. Mer om hur det var med Gotland och Röshult och vår kärlek en annan gång. 

Midsommar, årets längsta dag och ljusaste natt...

En oförglömlig midsommar blir det i år, sjukdom har nästlats sig in i familjen. Inget är som vanligt.

Inte orkade eller för den delen ville vi plocka blommor och klä en midsommarstång, som vi gjort nu i många många år. Regnet vräkte ner för en stund sedan, jag hann precis hem från min motionsrunda. Hade plockat med mig lite ängsblommor för att göra en bukett till mina föräldrars grav, i ösregn plockade jag till några trädgårdsblommor, blev en fin bukett. När regnet lugnat sig lite gick jag till kyrkogården , där var så fint, tyst och stilla. Lätt att samla tankarna och bara vara. Låta händerna jobba och göra fint på graven och sen stilla vandra vidare i tystnaden. De flesta gravar var smyckade med midsommarblomster och gräset var grönt, grönt så det nästan gjorde ont i ögonen. Duktiga kyrkogårdsarbetare och vaktmästare hade gjort sitt innan de gick till helg. Jag kände mig plötsligt lite lättare om hjärtat och tillfreds med tillvaron. På hemvägen blev det en pratstund med en dam i min ålder, om sjukdom och smärta och många glädjor på äldre dar. 

Maken var på bra humör , ingen smärta i närheten och vi åt lunch i harmoni och glädje. Det fanns torr tvätt att stryka och mangla och det är en favoritsysselsättning för mig. Händer som jobbar och tanken kan löpa fritt. Inga tårar i sikte och ingen större sorg just nu. Maken tog middagslur i favoritfåtöljen, vilket är behövligt eftersom vi ska strutta över vägen till vårt traditionella midsommarfirande sedan 1978. 

Folk har kommit och gått sedan 1978 och fram  tills idag, barn har flyttat hemifrån och någon blev sjuk, några har avlidit  , så nu är vi fem personer kvar, själva firandet  flyttar runt , men i år är det Kyrkhult som gäller. Nu ska jag invertera garderoben efter lämplig klädsel. Den ska vara snygg och varm. Trevlig midsommar till er som läser detta.

Sommar ..............................

 Den årstid som de flesta människor tycker om. Ljuset, solen, den blå himlen,  vattnet  i den sammetssvarta insjön med fullt av näckrosor, eller det salta havet med sandbotten där tången ligger som en extra matta. Fisketurer i ekan i Ö Harasjön. Nystekt abborre till middag med nypotatis, inte
från det egna landet,  men väl inhandlade av en lite farbror som säljer grönsaker på Nya torget i Olofström. Gott och väldigt mycket sommar. Eller ett par timmar i en solstol med en bra bok, vid havet,sjön eller bara ute i den egna trädgården.

Bredvid detta underbara härliga sommarland, liksom bara lite bakom ytan lurar farorna. Besvikelsen över uteblivna besked, väntan på nya samtal från sjukhus och nya besked. En sorg , en oro som inte går att ta bort hur jag än försöker. Även när jag rycker ogräs finns det en liten millimeter tanke som snabbt kan bli flera meter. Det gör ont och det gör mig arg och ledsen. Bort med all oro och sorg, fram med glädje och framtidstro. Javisst men hur fasen gör jag? Det går bara inte just nu. 

Jag vill egentligen gå ut i trädgården och gräva upp lite kärleksört , för att sen  göra i ordning denna lilla hörna till gräsmatta istället för en oformlig odling. Av den tanken blev inget, istället blev det en tur till Olofström för att hämta ny smärtlindrande medicin till lilla farbror´n. När det var avklarat var det dags för eftermiddags kaffe och eftersom det efterlängtade regnet kommit blev det en kaffestund inomhus. Nu är vi ju i väntans tider så det blev en bok och bästa fåtöljen. Just nu läser jag " Det är mycket man inte måste" av Tomas Sjödin. Tänkvärt, läsvärt och givande. Jag läser ofta flera böcker på en gång så naturligtvis har jag en till igång  "Nattens änglar" av Elisabet Höglund.
Den är fruktansvärd men sanningsenlig om hur det kan vara att bli sjuk och hamna i vårdkarusellen.
Lilla farbror´, kollade på TV och där var Brasse och Magnus i full gång med att roa människor på en restaurang i Stockholm , precis som det var då det begavs sig för längesedan. Två grabbar fulla av humor och vansinnigt roligt kroppsspråk. Tänk så många roliga komiker det fanns då någonstans på 80-talet och framåt. Povel Ramel, Kardemumma, Stig Järrel och Hasse o Tage. Brasse, Magnus o Eva och 5 myror är mer än 4 elefanter är ju numera en klassiker. Finns det roliga komiker idag? Som inte svär, roar sig med bajshumor och fula ord? Antagligen finns de, men det är märkligt vad mycket det svärs i TV t.ex.
Nu ska väl inte Lilla tanten vara en språkpolis, inte alls, men fula ord särskilt könsord är jag allergisk mot. En och annan svordom hoppar ut ur min mun ibland , inte för att det behövs utan mer för att det bara blir så när jag blir arg. För några dagar sedan hörde jag på radion att någon vem har jag glömt var så upprörd över att kallas kulturtant. Hon för det var en hon, kände sig förtalad och jag vet inte allt. Kulturtanter är för mig,  det bästa som finns, de kan en massa bra saker och är självständiga kvinnor, som ser sig själva  i just den åldern de är, som vet att föra sig, som inte försöker se ut som 20 när de fyllt 60. De vet att lagom är bäst,klär sig snyggt utan att för den skull vara uppseendeväckande och tonårsaktiga.  Tanter i allmänhet  törs säga ifrån och hålla ordning på både sig själv och andra. Dock inte i meningen att vara ordningspolis, utan mera för att världen blir trevligare om alla håller ordning och följer lagar och regler. Tanter kan också sätta plåster på sår när smågossar cyklar omkull och samtidigt utdela den där underbara kramen som nästan är lika bra som plåstret på såret.   Dessutom har tanter alltid tid för den som är ledsen eller glad, har en stor varm famn att somna i och många näsdukar till hands för eventuella tårar. Jag vill slå ett slag för kulturtanten i vår tid.
Slutar här med ett grått skimmer framför ögonen som inte vill vika undan...........

12 juni 2015

Nu vill inte Lilla Tanten var rolig mer. Inte just nu i alla fall. Nu kommer det att bli eftertänksamhet och stilla ro.
Vår kyrkoherde Alve, skrev i församlingsbladet att människan är som ett grässtrå, jag vill tillägga, eller som en blomma. Den förgyller världen för en stund med sin utstrålning och glädje men en enda liten vindpust förändrar allt och plötsligt är världen mörk och jobbig och fylld av skräckfylld väntan.Ute skiner solen från klarblå himmel men vad bryr jag mig? Inte vill jag gå ut och luka land eller klippa gräs,  cykla en runda eller sola en stund.Nej hjärtat är fullt av sorg över att Lilla farbrorn är sjuk och inte lite sjuk heller. Mitt i allt elände finns vår underbara familj. Kärdöttar som bryr sig och kärson som klipper gräs. Barnen som ringer och hjälper till på alla sätt och vis och så dessa fina underbara barnbarn. Glädjen i makens ögon när de kommer gör en hel dag i hans liv bra.

Mat måste vi ha, idag blir det potatismos o korv allt enligt makens önskning. Det ska jag göra nu samtidigt som jag väntar och väntar  på samtalet som ska förändra världen. Bra eller dåligt? Det återstår att se.Telefonen ringer, inte det besked vi ville ha. Ändrade tider, ändrad information. Ringer igen. Ingen inresa på söndag men kanske på tisdag kväll. Alla dessa information sändringar, fortfarande inget besked om när, var och hur. Det bästa mitt i detta kaos är att Lilla farbrorn är hemma. Sover, äter, promenerar och kollar på TV. Läser BLT länge och väl, vi diskuterar precis som vanligt egentligen och om jag inte visste att han är sjuk skulle jag lätt tro att han är frisk.

Allt  detta sker medan livet bara löper vidare. Vilket betyder att land måste lukas och mat lagas och tvätt tvättas. Igår körde jag grästrimmer längs vårt långa staket. Jag vet att det inte är en mil, men så kändes det. Först hämta alla sladdar, lilla farbrorn var behjälplig med att dra fram och sätta i kontakten så att jag och lilla trimmern fick bra kontakt. Tog en bra stund att först kantklippa kring växterna på insidan av staketet och sen köra trimmern utanför. Allt gräs lastades i den gamla trogna skottkärran och sen sopade jag trottoaren. Fortsatte med att kantklippa några staketrutor till och krattade lite till. När skottkärran är full med gräs ser jag att det ligger en kratta, en kantklippare, många meter sladd, en trimmer, en spann och en trädgårdskorg utspritt på gräsmattan. Vem i all sin da`r har gjort detta ? Naturligtvis Lilla tanten!!  Lade säkert minst trettio minuter på att städa upp efter mig och köra skottkärran  på plats, orkade bara inte köra iväg och tömma den. Kände mig överkörd av en bulldozer efter att jag hanterat trimmern i en timme.  Satsade på att någon av mina pojkar skulle dyka upp och köra iväg den. Men vet ni vad Lilla farbrorn hittade den först och körde iväg och tömde.

 Tur att jag bor i Sverige där det finns tillgång till varmt vatten  och el dygnet runt. Att få ställa den gamla tantkroppen i duschen och låta varmt vatten  och väldoftande tvål rinna ner över den svettiga och varma kroppen gjorde att Lilla tanten snart var en fräsch liten tant som plockade blommor i trädgården ......när det kom ett skrik från någonstans. Inte ett litet måsskrik utan ett tydligt och klart  "jagharslagitmig" skrik. Lade ifrån mig trädgårdssax och blommor och sprang ner till vägen. En lite kille kanske  åtta - tio år hade cyklat omkull och låg  på vägen!! Han hann resa sig och vingla över vägen innan jag kom fram, som tur var hade han bara skrubbsår, men usch så ont de gjorde. Det blev bilplåster och tvätt med vanligt vatten innan han kunde ta sin cykel och cykla hem tillsammans med bästa kompisen. Jag kunde återvända till blommorna och ta mig till kyrkogården, där rosorna som aldrig dör var i alla fall nästa döda. Nu fick mina föräldrar en ny vacker bukett från trädgården och jag fick en pratstund med en trevlig dam som också satte blommor  på sina föräldrars grav.
När jag kom hem igen hade lilla farbrorn bestämt sig för att göra sin goda pizza och dessutom bjudit in Lilla tantens tantkompis. Det blev en trevlig kväll på altanen, med många skratt och mycket trevligt prat om allt och inget. Idag meddelade min kropp, inget trädgårdsarbete idag jag är trött. Så det blev sagobröllopet mellan prins Carl Philip och prinsessan Sofia. En helt annan värld än den jag lever i, men lagom småtrevligt att titta på när man är trött i kropp och själ.

Nu har lilla tanten fyllt 70 år.

Nu har lilla tanten fyllt 70 år.

1945 - 2015, 70 år av glädje och sorg och mycket där i mellan.  Det är till att börja med 25.200 dagar från födelsen till nu. Jag var inte särskilt efterlängtad, som nummer fem i en stor barnaskara, men mitt liv blev riktigt bra , jag fick komma till en familj som verkligen ville ha mig, där jag fick kärlek i stora portioner och en stor dos efterhållning ungefär varje dag. Det gällde att göra som man  blev tillsagd och inte hålla på med än det ena och än det andra. Jag fick leka så mycket jag ville, men där fanns en och annan fånig regel som absolut skulle följas. Jag fick inte klättra i träden och på stenarna. Flickor skulle, tyckte min mamma, vara välkammade , snälla och leka med dockor! Visst jag lekte med mina älskade dockor, men ofta var dockorna och jag på  äventyr över stock och sten och upp i träden och ner i bäckarna. Gärna över stengärdet och in i storskogen som var lika med ca 50 m från gärdet, det var så långt jag vågade gå med dockvagn och dockor. Sen vände jag och klättrade tillbaka, drog med dockvagnen över stengärdet igen. Då hade jag varit en sväng i storskogen tyckte jag. Dock hände det sig att jag blev väldigt modig och gick jag ännu lite längre fram till ödehuset, där MAN ABSOLUT INTE FICK SÄTTA IN EN ENDASTE FOT!!  Där lekte jag många gånger med mina dockor och dockvagnen förstås. Det  var hål i golvet och nästan alla brädor satt lite lösa,men inte ramlade jag ner i källaren en enda gång. Flickor skulle inte  klättra upp på höga stenar och springa ner, med påföljd att man kunde  ramla och slå sig. Det gjorde jag , inte en gång utan kanske hundra. Mamma hade alltid plåster( Salvekvick) och salva hemma så att jag kunde fortsätta mina vilda färder.

En gång tog det lite värre jag fick en knacksten i mitt knä och det blev en cykelfärd till Dr Hallberg i Olofström som plockade ut sten och gjorde rent. Sen cyklade pappa och jag till moster Margit och morbror Alfons, där fick vi kaffe, saft och radiokaka, innan vi startade återfärden till Kullan. Jag fick gå själv till skolan ca 1.5 km längs en smal grusväg som kallades för "Fäjgadene". Varför? Jo,  farbror Emils, vår granne) kor gick där till och från betet. Efter gick farbror Emil med en hasselgren som han mest viftade bort flugor med. När jag fått min första cykel och lärt mig cykla fick jag cykla till skolan, på stora vägen. Det var inte så många bilar på den tiden i Vilshult,   det droskägaren Ture på Hotellet  hade en Volvodroska och fru Björnsson hade lång päls och körde också en Volvodroska, sen var det Ivar Johnsson som körde en gammal skruttbil alla andra gick, cyklade eller körde häst o vagn. Inte körde bilarna i 100 km heller utan kanske 40-50. Vi barn däremot cyklade alltid mitt på vägen, släppte gärna styre och trampor och for i diket. Ingen blev ledsen för det utan upp igen och vidare nerför backar och  runt krökar och rakt fram.

Kanske inte så konstig att Lilla tanten är som hon är, till exempel när vi skulle plocka liljekonvaljer till Mors dag i år. Nog valde Lilla tanten och hennes tantkompis en lite svårtillgänglig backe. Det fanns en och annan gren att hugga tag i när foten slant på en mossig sten som inte syntes när Lilla tanten forsade fram i skogen. Skulle säga en halv volt med slagsida och tre snurr innan hon stod på benen rakt upp och ner igen. Ingen blev ledsen men skrattet skallade mellan berg och dal! Vi plockade fyra buketter och sen skulle vi ju tillbaka samma väg men den hittade vi inte så vi tog en liten sväng mellan stenar och taggbuskar och det gick det också. Längs Mörrums ån blommade jordgubbsplantor i en lång rader, och själva ån rann så stilla fint förbi ett litet rart hus. Vi satte oss i bilen och puttrade hem till Lilla farbror´n som var mig behjälplig med att binda buketter. Han kunde varit florist tror jag, nästan i alla fall ,så bra är han på att binda buketter och särskilt liljekonvaljer.

Lilla tanten fördrag att vara lite tokig och gå i skogen och plocka liljekonvaljer före att alltid vara så där tjusig som äldre damer är i alla modetidningar som jag tjyvläser så fort jag kommer åt. Lilla tanten skulle aldrig lägga en massa pengar på sånt trams, men visst måste jag erkänna att jag tycker det är lite kul att läsa modetidningar när jag är hos tandläkaren, doktorn eller frissan! Lilla tanten gillar praktiska kläder i vardagen , rejäla skor och handväskor som rymmer både en flaska vatten och extra underbyxor. Plus allt det andra, penna, anteckningsbok, kalender, telefon, hårborste, paraply, extra kasse för utifall att den skulle behövas, liten bok att fördriva tiden om man fastnar i en kö någonstans, ett äpple svenskt naturligtvis, om hungerns skulle ansätta henne och solglasögon och regnkappa förstås.

Idag har jag konstaterat att det är nödvändigt att jag tar mig i kragen och lukar resten av trädgårdslanden. Dillen syns inte för allt luk och löken syns visserligen men under ser man bara grönt ogräs i stället för jord. Mellan alla plattor finns det en förfärlig massa grästussar och maskrosor. Nu gäller det bara att Lilla tanten verkligen vill vara i trädgården istället för att läsa den där boken eller koka rabarbersaft eller stryka tvätt. Detta tål att tänka på får återkomma med besked om hur det gick.
Hur gick det nu då? Jo jag läste lite och lukade lite och idag blev det sista av löklandet rent från luk. det var väldigt vad ordet luk förekom ofta  på de sista raderna.
Nu återstår att se om jag kan kupa pärer också? Det får nästa skröna handla om.

Sommar , sol och nya grannar....

Vi har fått nya grannar! På andra sidan häcken har ett yngre par flyttat in för några veckor sedan. De är väldigt lika, klädda i svart o vitt, kanske har de varit i Ullared?De tar sig friheten att struttar omkring  på vår gräsmatta . Jobbar bra tillsammans , men jag tror att frun i huset blev lite sur över den sista renovering , det mesta ser ut att hänga lite löst. Kärleken fick ett snabbt slut och nu är den rangliga bostaden övergiven vad vi kan se i alla fall.
Javisst skulle det kunna varit ett homosapiens par , med tanke på hur det lätt det verkar vara idag att banka igen dörren och dra till nästa binge!  Men icke, detta var ett mycket tjusigt skatpar. De hjälptes åt att bygga i början,  i en stor prydnadsen som växer på andra sidan vår häck. Så hände det som inte fick hända, lilla frun tyckte att maken var en osedvanligt falsk typ, som umgicks med både kajfröknar och "skogskatedamer". Dessutom blev inte bygget godkänt, det hängde lite pinnar och slängde i vinden och boet blev liksom inte färdigt eftersom den vackre blåsvarte hannen med sin  långa vackra skört flörtade runt lite för mycket. Frun försvann ut till vänster och maken, ja han struttar fortfarande omkring på vår gräsmatta, men  nu utan en fru som anger tonen.

Som väl är våra grannar är  av den trogna typen , vi har inte fått nya grannar  på väldigt länge och det är bra, för vi gillar de vi har. Pratar lite då och då över häckarna och det är alldeles lagom. Vi bor ju inte i radhus som i större städer, där man kan höra när grannen spolar  på toaletten. Här finns utrymmer för att vara för sig själv om man skulle vilja det. Lilla tanten kan mycket väl vara på norrsidan och luka land utan att Lilla farbror´n  har en aning om var hon är. Det händer ibland att han letar efter henne och det kan ta lite tid att hitta en liten tant som ligger på knä under syrenbusken och rycker kirskål.Häromdagen var det liksom tvärtom. Lilla farbror´n var försvunnen. Han satt inte i sin bästa fåtölj och inte vid köksbordet. Inte heller var badrummet upptaget av en frustande ny duschad liten farbror. Ropa är inte att tänka på, då kommer halva Tulseboda och undrar varför jag skriker så dant, medan lilla farbror´n, lugnt står kvar i sin lilla bod och pysslar med fiskedragen eller gör ett litet bord till Lilla tanten. Nej, då tar jag telefonen och ringer! Genast svarar han och kan meddela att han befinner sig sydost ut några hundra meter från hemmet. Vid sopstationen , där en annan liten farbror kommit fram ur sin lilla bod och inlett ett samtal om väder och vind. Jodå så kan det vara.

När det var dags att ta lilla promenaden idag, tog Lilla tanten  ett stort beslut.  Det ska till att gå en ny runda.  Efter 6 månaders gång  på samma väg längs samma sjö, kändes det lite spännande att ta en annan väg idag. Istället för att svänga vänster som vanligt gick fötterna rakt fram, rakt fram!  På asfalt, på en  lagom stor väg där det passerar ett antal bilar på lagom avstånd från tanten. I vägrenen växer maskrosorna så vackert och lövträdens kronor vaggade i vårvinden. Solen sken och vinden var inte iskall. Lilla tanten blev rent av lite varm, men att ta av den svarta bomullsjumpern var inte att tänka på. Inte vill tanten skämma ut sig och visa alla bilringar och gäddhäng inte, nej svetten fick rinna längs ryggraden. När man använder apostlahästarna hinner man se, höra och njuta av vårens dofter.  I en trädgård hängdes det ut tvätt och på ängen gick det hästar och betade. Lite längre bort stod det några får och glodde på tanten när hon susade förbi med stavarna. Fåglarna kvittrade och gruset knastrade under skorna. Den raska promenaden tog ungefär en timme och  väl hemma igen lutade tanten sig ner över liljekonvaljerna som blommar så fint i trädgården och drog in den ljuva doften i näsan. Lite besvärligt att luta lagom mycket så det inte blev övervikt framåt, det har hänt ibland att framvikten blivit för tung och då brukar det sluta med att tanten ligger pladask i jorden. Inte så roligt med jord på kläder och i ansikte, lilla farbror´n blir så orolig när tanten kommer hem och ser ut som den värsta grävling.  Hur som helst, lilla tanten kände sig glad och gick in och gav lilla farbror´n en stor kram, vilket mottogs med glädje och utav bara farten blev det liksom en kollision mellan våra små munnar!!  Det kan kallas rakpuss, vårpuss eller bara en puss så där mitt i vardagen.